I måndags så hoppade jag av min tränaruppdrag i Hönö IS där jag tränade deras duktiga pojkar födda 2001. Jag startade mitt uppdrag med laget i februari och vi har haft en helt fantastisk resa. Killarna har varit otroligt fokuserade och gett 100% på varje träning. Vi satte tidigt upp delmål och mål med laget. Något som jag tycker har varit viktig för deras egna utveckling.
Från att ha gått från att egentligen inte ha någon spelidé alls till att ha en spelidé som man behärskar väldigt bra visar på att man varit 100% fokuserad på varje träning. Jag är den typ av tränare som älskar det här med disciplin. Med hård disciplin kan man skapa otroligt mycket tillsammans. Är det träning så är det träning och inget annat.
Precis som i skolan, hade skolan haft lite mer disciplin så hade barnen lärt sig mycket mer. Det tror jag! Jag vet också att många killar i laget har tyckt att disciplinen varit lite jobbig men samtidigt säger dom att fotbollen aldrig varit så kul som nu. Så någonstans är jag ändå rätt nöjd med min insats.
En av mina personliga mål med laget var att få varje spelare att tänka fotboll. Tänka fotboll så som jag tycker att fotboll skall spelas. När man efter två månader hör hur killarna instruerar varandra hur man skall spela och använder utryck som: spela på marken, 1-2 touch, spela snabbare, vänd, trianglar, understöd och så vidare. Det är en härlig känsla det.
Deras sätt att vilja lära sig mer och mer för varje träning har även inspirerat mig att bli ännu bättre tränare. Så det vill jag tacka killarna för bland annat.
I söndags var jag dock tvungen att ta ett väldigt jobbigt beslut. Att hoppa av mitt uppdrag som huvudtränare för Hönö IS P-01. Ett otroligt jobbigt beslut.
Anledningen är ganska enkel och ganska självklar. Familjen går alltid först. Tyvärr kom min familj i kläm då det gick otroligt mycket restid, varje träning tog mig ca fyra timmar, tre gånger i veckan. Detta var ju självklart något jag visste om när jag tackade ja till uppdraget men jag ville ändå försöka. Efter att ha tränat dom i fyra månader insåg jag att tiden inte räcker till.
För er som inte vet så jobbar jag heltid på en skola som fritidsledare, jag har fru, två småbarn, två schäferhundar, ett hus och bloggen att ta hand om. Tiden är knapp som det redan är. Men jag försökte och jag är glad att jag försökte. Det har varit en otroligt givande tid med fantastiska spelare, förening och ledarkollegor.
Nu skall jag fokusera på familjen. Bloggen skall jag också försöka få igång på riktigt igen då den har kommit långt ner på prioritetslistan. Jag kan ju inte släppa fotbollen helt som ni säkert förstår.
Tack Hönö IS P-01 för denna tiden, det har verkligen varit en ära att få träna er. Ni är bäst!
Min tränarkarriär är något jag skall satsa på. Dock hinner jag inte med något tränaruppdrag nu men jag skall utbilda mig så mycket jag kan under det här året har jag bestämt mig för.
Vi ses ute på fotbollsplanerna!
//Rudy Alvarado
