Supersöndag: med Kopparbergs/Göteborgs Johanna Almgren

Jag är så otroligt glad över att jag fick chansen att intervjua Kopparbergs/Göteborgs Johanna Almgren. Den här intervju fick mig otroligt inspirerad. Tack Johanna!

Hej Johanna, spelare i Kopparbergs/ Göteborg. För läsarna som inte följt din karriär, skulle du kunna berätta lite om din karriär?
Jag började spela att fotboll i Borås GIF, när jag var fjorton debuterade jag i damlaget som då startades. Jag kom med i Allstarteam i Cup Kommunal och därefter började landslagsturnéerna. Jag spåddes en lysande framtid som en av de mest talangfulla 15- åringarna i landet.

Men redan som 15-åring stötte jag på knäskadorna, jag slet av vänster korsband i en match med distriktslaget. Mina föräldrar körde mig till Göteborg två gånger i veckan för att få bästa möjliga rehabilitering. Jag tog mig tillbaka, ett år efter deltar jag i en inomhusturnering där jag sliter av höger korsband. Då trodde många att karriären var slut men jag tar mig tillbaka igen, deltar åter i ungdomslandslagen, vi deltar i U-19 EM där vi besegras av Norge på straffar i finalen.

2003 gör Borås GIF och Byttorps IF en elitsatsning och slås samman i div 1, vi åker ut med huvudet före men som tur var presterade jag och imponerade på en rad Allsvenska klubbar såsom Djurgården/Älvsjö som var framgångsrika på den tiden. Självaste Victoria Svensson ringer och frågar om jag vill komma till Stockholm och provträna vilket var oerhört stort. Men jag väljer som 19-åring, Bälinge If från Uppsala.

Det blev en kort tid i Bälinge då jag inte trivdes och ett halvår senare på hösten flyttar jag hem. Jag har tur att Kopparberg/Göteborg med Bosse Falk som tränare ville ha mig. Gör återigen bra ifrån mig och 2005 blir jag uttagen i A-landslaget då Thomas Dennerby ringer mig på vägen till träningen, jag slängde på luren i chock och han ringer upp igen, då fattar jag att de inte var ett skämt. Det var  ett samtal jag aldrig kommer att glömma. Jag debuterar mot Vitryssland i Vm-kvalet.

2006 går mitt högra knä sönder i en match, röntgen visar en allvarlig broskskada. Operation görs och jag vaknar upp jämte en bekymrad läkare med en tår i ögonvrån. Då förstod jag att det var allvar, han sa att han inte visste om jag kunde spela fotboll igen. Efter två års rehabilitering var jag återigen där,  på fotbollsplanen då med Torbjörn som tränare. Enveten med fokus att ta mig tillbaka lyckades jag så pass bra att jag tas ut som reserv till OS i Beijing, Under Torbjörns vingar fick jag utrymme att utvecklas till spelaren jag är idag, jag fick utlopp för min kreativitet och har sedan dess utvecklats för varje år. De senaste åren har jag spelat min bästa fotboll  tills en knäskada återigen satte stopp och den här gången krossades mina drömamr om ett deltagande i hemma EM.

Men jag har hunnit med två Svenskacupen guld, ett Supercupguld, två OS deltagande, SM-Silver, SM-brons, utsedd till Västsveriges bästa spelare och nominerad till årets nykomling samt vunnit assistligan.

Vad har varit din drivkraft att ta dig hela vägen till Allsvenskan och Svenska landslaget?
Det var min dröm sen barnsben, fotbollen var min kärlek vid första ögonkastet då min älskade pappa tog med mig på sina träningar. Jag har älskat de sen första minut, min passion, vilja och envishet har tagit mig hela vägen. Jag har tagit mig över hinder , en hel del, mer än många andra har på den här nivån.

Passionen har visat mig vägen, en hunger att alltid bli bättre har gjort att jag aldrig slutat utvecklas. Jag har aldrig tagit något för givet, alltid tränat extra, jag har lyssnat på duktiga spelare, jag har velat lära mig av andra, av tränare och jag har hela tiden tagit ansvar för min egen utveckling. Jag har bett om hjälp, om råd för hur jag ska bli så bra som möjligt och där min pappa har varit min drivkraft. Han fanns alltid vid min sida, när jag var bra ville jag hela tiden bli bättre och jag har ställt krav på mig själv hela vägen samt varit oerhört fokuserad och närvarande på träning.

Tyvärr har jag läst att du är skadad och varit det ett tag nu. Vad är det för skada? Vad har du för tips och råd för dom spelarna som är långtidsskadade och drömmer om att snart vara på fotbollsplanen igen? Hur tar man sig igenom det?
Jag har gjort en mikrofrakturering i knät, det är brosk som lossnat och man borrar små hål i knäskålen så att ledmärgsvätska ska rinna ut samt ersätta brosket som försvunnit. Det är en allvarlig skada som är svår att ta sig tillbaka ifrån.

Mitt tips är att aldrig ge upp, när man tror att man inte orkar mer har man alltid lite till att ge. Sätt upp en bild när du spelar fotboll och är lycklig. Kolla på den när du somnar, kolla på den när du går upp och påminn dig själv varför du kämpar samt varför du går till din rehabilitering.Låt inte hjärnan säga till hjärtat att sluta, hjärnan ger upp fortare än hjärtat!

Man ska våga be om hjälp och våga vara ledsen för det är jobbigt. Se också till att ha bra stöd från familj och vänner. Ge aldrig upp!

Det är ofta många unga tjejer slutar med fotbollen när dom blir äldre, man hittar andra intressen och så vidare. Hur lyckas man behålla dessa spelare hela vägen? Vad är ditt tips till föreningar, lag och spelare?
Det finns många aspekter till det hela men många börjar av naturen att intressera sig av andra saker. Dessa spelare är dom som enbart gått till träningarna för att kompisarna finns där. Dom spelarna som verkligen vill bli något är dom spelarna man måste fånga upp.

Jag tror att de är viktigt att se dessa spelare för de finns många fina talanger i Sverige som inte blir sedda. Sedan har vi också bekräftelse och uppmuntran. Jag ställer istället frågan till föräldrarna till flickorna? Bekräftar du din dotter i sport lika mycket som du gör det med din son? kanske omedvetet?

Det är svårt mig att formulera det med ord i skrift,  läste nämligen en intressant undersökning se här

Just nu är det bara rykten, de har nämnts men just nu fokuserar jag på min rehabilitering.  Jag jobbar även vid sidan om och jag är en sådan person som när jag tar på mig ansvar för något så gör jag de till 100%. Jag har inte den tiden ännu och då måste jag sluta med något annat. Men vi får se framöver, tiden får utvisa men de klart de är intressant. Jag har utbildnignen Advanced så jag kan hoppa på det när jag vill.

Men har inte bestämt vad jag vill träna ännu om det är killar/tjejer eller seniorlag. Men när en förfrågan dyker upp är det alltid smickrande.

Är dessutom inte helt klar med min filosofi, det beror på vad jag kommer att ha för material. Jag kan inte enbart gå efter min filosofi. Mina mål kommer alltid vara att vinna och att utveckla laget samt alla individer så bra som jag bara kan. Fotboll ska vara så vackert som möjligt, så ofta som möjligt.

Jag vill tacka Johanna Almgren för denna fina intervju. Jag blev själv väldigt inspirerad och peppad att aldrig ge upp samt tro på mina drömmar. Tack för inspirationen Johanna!

Foto: http://www.efd.nu