Följ oss

Intervjuer

SUPERSÖNDAG: Möt Stiftelsen Dunross – ”Vi sponsrar ingenting. Vi stödjer.”

Publicerad

den

Du känner säkert igen loggan när du ser den. Märket som sitter på magen på idrottande barn och ungdomar runtom i Västsverige. Stiftelsen Dunross & Co. Du kanske till och med vet vilka de är, vad de står för och varför de finns representerade på så många klubbtröjor. Om inte – här kommer deras historia.

”Då kom målvakten springande och jag tänkte att det här blir inte bra. Men målvakten tog tag i sin lagkamrat och sade ”Lugna dig! Tänk på vad du har på magen!”. Då kände jag att vi nått rätt långt.”

I den luftiga lokalen i centrala Göteborg möter jag Jan Juhlin och Leif Nilsson. En av de första saker de säger till mig när vi slagit oss ner i ett av rummen är att det är viktigt att få fram att det inte är Stiftelsen Dunross som ska ha äran för det som händer med deras medlemsföreningar, det är inte de som gör jobbet. Jag nickar åt budskapet och ber dem sedan berätta om stiftelsen.

Leif Nilsson är ordförande för Stiftelsen Dunross och har varit det sedan den startade år 2012. Även Jan Juhlin har varit med sedan starten och han arbetar som stödansvarig, det är han som har direktkontakt med föreningarna de stödjer. De båda har varit aktiva inom idrottsvärlden under merparten av sina liv.

Jan Juhlin.

Verksamheten i stiftelsen har som ändamål att skapa en meningsfull och utvecklande tillvaro för barn och ungdomar. Detta vill man göra genom ekonomiskt stöd till idrottsföreningar runtom i Sverige. Man vill skapa ett mer inkluderande och dynamiskt samhälle genom att bidra till en meningsfylld fritid för de unga. Det ekonomiska stödet är tänkt att ge ett mervärde till föreningarna och ska inte ersätta någon annan intäkt. Genom samarbetet med stiftelsen ökar också möjligheten för föreningar att samarbeta och lära av varandra.
– Vi sponsrar ingenting, vi stödjer. Krav och stöd är två viktiga ord för oss, säger Leif Nilsson.

Kravet som Leif nämner är bland annat att föreningarna ska följa de riktlinjer som parterna kommit överens om. Dessa riktlinjer handlar framför allt om att man ska följa stiftelsens värderingar för hur en förening ska vara. Krav såsom ”ingen toppning”, ”behandla alla lika”, ”uppträda som föredöme” och ”uppträda sportsmannamässigt” sätter prägel på de viktiga riktlinjerna.
– I stiftelsen så stödjer vi, men det är också viktigt i livet att ställas inför krav. Och vi ställer väldigt enkla krav. Sedan följer vi upp dem, och vi ger oss inte. Vi är med hela vägen. Vi jobbar igenom hela frågan och det gör Jan väldigt bra, säger Leif och tillägger:
– Det är så lätt att rubba på gränser, men då kan man inte hålla ihop det till slut. Det behöver inte vara mindre hjärta i det bara för att man har struktur. Det kan till och med vara mer. För vi bryr oss om individen.

De värderingar som Stiftelsen Dunross och föreningarna kommer överens att leva efter. Dessa har ni säkert sätt i klubbstugor runtom i landet.

Leif Nilsson.

Jan Juhlin har som uppdrag att hålla kontakt med alla föreningar som stiftelsen stödjer. Han träffar  ledare och styrelser flera gånger i veckan och följer upp, guidar och stöttar. Stiftelsen tar aldrig aktiv del i föreningens beslut utan litar på att föreningen sätter stor vikt vid föreningarnas förmåga att lösa konflikter, men även att blicka framåt. Han uppmuntrar till dialog mellan klubbar, och bidrar med ett perspektiv om hur andra klubbar agerat i liknande situationer.
– Det kan ringa en förälder till oss och berätta om något som hänt. Då bollar vi det med klubben. De allra flesta klubbar vet ju vad som hänt, oftast ringer de faktiskt själva till oss. De är inte rädda för att säga att ”detta har hänt, och så här har vi agerat”. Oftast räcker det för oss, att se att föreningen tar ett ansvar och följer sina egna stadgar.
– Sedan följer vi upp att föreningarna lämnar in sina nyckeltal. Det handlar både om ekonomin, men även om antalet aktiva barn och ungdomar. Och vi har instrument som gör att vi kan se om det är någonting som avviker, och kan ställa frågan ”varför är ekonomin så här i år?” Gör vi den uppföljningen får vi en bättre administrativ funktion hos klubbarna också.

En viktig faktor i hela stödprocessen är att Stiftelsen Dunross bara kan stödja en förening som har samma värderingar i sina egna stadgar. Om en klubb har andra avsikter med sin verksamhet är ett samarbete inte aktuellt.
– Det finns föreningar som har inskrivet att de selekterar bland sina spelare. Och deras verksamhet är deras ansvar, om det tycker att det fungerar bäst. Vi tror på en inkluderande idrott och har valt att stödja det och det finns ingen konflikt i det.

”Mer olja i maskineriet”

Med 144 stödföreningar i sporterna fotboll, handboll, innebandy, basket och bandy – 38 i Stockholmsområdet, en i Jönköping och resten i Västsverige, från Varberg upp till Ljungskile – når Stiftelsen Dunross tiotusentals barn och unga, och deras ledare.
– För oss handlar det inte bara om att folk och barn ska idrotta, utan det handlar ju faktiskt om idrottens roll som en demokratisk enhet. Det är där man lär sig att umgås med barn som man kanske inte är fantastiskt bra eller som man har svårt för. Till sist lär man sig att ”okej, jag kan vara med honom ändå”. För oss är det jätteviktigt, säger Jan.
– Ska man dra det ett steg till så handlar det, för oss, i grund och botten om FN:s barnkonvention. Men lika mycket om folkhälsan. Det är verkligen jätteviktigt.

Under de år som stödet funnits, vilka skillnader har ni sett hos föreningarna?

– Jag som varit ute mycket på fältet har märkt att klubbar som vet att de har Dunross på magen pratar mer med varandra när det uppstår problem. Ordförandena tar kontakt med varandra och säger ”det här är situationen, hur ska vi lösa den?” Jag brukar säga att det blivit lite mer olja i maskineriet.

Jan tillägger snabbt:
– Men det är inte vi som gör det. Det är klubbarna. De vet att alla har samma krav på sig och de vet att vi ser positivt på att de själva försöker lösa konflikter. Vi går inte in som några poliser, vi ber dem hjälpas åt istället.

Ytterligare ett mervärde för de klubbar som Stiftelsen Dunross stödjer är Dunrossdagen. Tredje söndagen i november varje år samlas klubbarna i Göteborg. Utifrån ett tema arbetar de tillsammans genom frågor som föreningarna sitter med.
– Det är en energidag utan dess like! Man bara sugs upp av surret och energin. Alla tycker att det är så skönt att träffa andra och prata med dem och se att någon annan kanske har en lösning på deras problem, eller att de kan hjälpa någon annan. Man får en brygga mellan till exempel handboll och fotboll.
– Det är nog det absolut största och viktigaste, att de förstår att de inte är ensamma. Andra har samma problem. Dunrossdagen är vårt guldkorn.

Vad är temat för Dunrossdagen i år?
– I år är temat ”effektiv förening”. Hur man tar tillvara på de ideella krafter som faktiskt finns. Och även hur man kan involvera föräldrar i föreningsarbetet genom att vara tydligare med det man önskar. Istället för att säga ”hej, vi behöver hjälp på lördag” så säger man ”hej, vi behöver hjälp två timmar med detta på lördag”. Då kommer inte folk bli rädda att bli uppslukade.

Det handlar om att identifiera problemen

Även om det är tusentals barn och ungdomar som kanske ännu inte känner till Stiftelsen är det många som faktiskt tagit till sig värderingarna och känner en stolthet över att bära märket på tröjan. Jan berättar om en gång när han tittade på en fotbollsmatch mellan tioåringar och hur hans hjärta värmdes vid sidan av planen.
– Det var lite för hätsk stämning, ganska tuffa tag. Någon råkade fälla en annan och den fällda killen studsar upp och är frustrerad. Då kom målvakten springandes och jag tänkte att det här blir inte bra… men målvakten tog tag i sin frustrerade lagkamrat och sade ”Lugna dig! Tänk på vad du har på magen!”. Då kände jag att vi nått rätt lång.

Det har aldrig hänt att stiftelsen behövt bryta med någon förening efter den tvååriga kontraktstiden. Däremot har det hänt att man sänker stödet till nästa period, för att kraven inte riktigt levs upp till. Och Jan berättar att det är ofta som föräldrar kanske inte har hela bilden av en förening eller en händelse.
– Ibland ringer föräldrar och säger ”hur kan ni stötta den här klubben, de beter sig jätteilla”. Men då kanske det gäller en ledare, i ett lag, och så finns det 88 lag i föreningen. Det hade varit ett väldigt, väldigt tufft beslut att säga att vi bryter med hela föreningen. Det handlar mer om att identifiera och lösa problemen för att på så sätt minimera risken för liknande händelser i framtiden, något som också stärker föreningen i dess värdegrund.

Har du någon förening som är en typisk solskenshistoria?

– En förening som vi varit inne i sedan 2008 (då Stiftelsen Dunross fortfarande var en del av investmentbolaget Dunross red. anm.) är Älvsborgs FF: Om jag kommer ihåg siffrorna rätt hade de 340 aktiva. Det var ganska spretigt, man hade många lag i laget. Man gjorde lite som man själv ville och det var lössammanhängande.
– Nu är de 720 ungar, tror jag. De har en väldigt bra struktur. Det är en förening som har tagit jättekliv. Fantastiskt kul att se.

Jan vill även lyfta fram Enskede IK som blev Årets barn- och ungdomsklubb 2016. De har gjort ett stort jobb innan Stiftelsen Dunross kom in i bilden.
– För tio år sedan var det mycket toppningar och selektering. Sedan sade dom att ”nej, vi ska inte hålla på med detta. Vi ska ha en bredd där alla ska vara med. Vi stöttar ju idrotten.” Och utifrån den grundtanken arbetade de under lång tid fram Enskedemodellen. Dom har gjort en otrolig förvandling, och de är ändå 2 400 aktiva ungar, och förra året bli utsedd till årets ungdomsförening.

Vad tycker ni är viktigt när man ska sätta en värdegrund?

– Om man ska sammanfatta det är det att föreningen agerar med Fair Play. Jag tror de flesta har en väldigt positiv bild av Fair play, säger Jan.

Leif har idrottat hela sitt liv och tror stenhårt på att motion är en av de viktigaste sakerna som krävs för att orka sitta still och orka lära sig i skolan. Jan är tränare för ett fotbollslag och möter hundratals personer inom ungdomsidrotten varje vecka. Tillsammans hoppas de kunna påverka föreningarna, och de kommer fortsätta stödja, följa upp och vara med hela vägen.
– Idrotten är en otrolig viktig demokratiutbildning. Det är en av våra absolut största tillgångar i Sverige, att vi fostras i den här förståelsen och respekten för varandra i idrottsgrupper. Och det får man aldrig släppa.

Efter att ha lyssnat på Leif och Jan, och hur de brinner för sitt arbete och det Stiftelsen står för, förstår jag varför de inte vill ta åt sig någon ära. Det enda de gör är att bistå med ekonomiskt stöd, hjälpa till  med nätverk och kontakter, skapa en plattform och ett sammanhang för föreningar att växa. Det riktiga arbetet – de modiga besluten och de viktiga initiativen – det är det föreningarna som gör.

 

Läs också: Supersöndag med FIFA-domaren Bojan Pandzic – ”Många fler positiva sidor än man tror”

Läs också: Supersöndag med Champions League-domaren Joakim Amri Nilsson – ”Man får nypa sig i armen”

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/ungdomsfotboll
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Intervjuer

Intervju: Thea Nilsson om klubbytet ”Jag vill komma så långt som möjligt inom fotbollen”

Publicerad

den

Vi på Ungdomsfotboll.se fick möjligheten att träffa Gideonsbergs IK:s förra lagkapten Thea Nilsson för en liten intervju. I den här intervjun berättar hon om sin egna säsong, sitt klubbyte till Västerås BK30 men även kring sina lång och kortsiktiga mål som fotbollsspelare.

Läs också: Rosa Kafaji hade stor uppvisning när AIK körde över Gideonsbergs IF

Vem är du som fotbollsspelare? Hur skulle du beskriva dig själv?
– Jag är en mittback som försöker vända spelet så ofta som möjligt. Jag försöker att undvika långbollar så mycket som det går. Jag är en spelande mittback liksom.

Har du alltid spelat i Gideonsbergs IF innan ditt klubbyte?
– Nej, utan började spela i IFK Västerås innan jag bytte till Gideonsberg som 6-7 åring. Jag bytte för att min bästa kompis på skolan spelade där och för att de spelade i blått och vitt. Det är en bra kombination av färger.

Ifall vi kollar mer på dig och din säsong, hur har den varit?
– Jag tycker att det har gått ganska bra. Jag har utvecklats mycket mer det här året än förra året. Jag är nöjd med det jag har gjort men jag vill ju hela tiden fortsätta att utvecklas.

Hur kommer det sig att du har utvecklats mer i år än förra året då?
– Jag tror att jag har lite mer motivation i år än vad jag hade förra året. Förra året så tyckte jag att allting jag gjorde var lite sämre. Jag hade högre krav på mig själv som jag kände att jag inte nådde upp till, men i år känner jag att jag når upp till dom vilket gör att jag tycker att det går bättre.

Läs också: Gideonbergs Johanna Renmark om premiärlandskampen mot Norge

Är det någon höjdpunkt som stuckit ut under året som varit, både för dig specifikt men även för laget?
– Som spelare var det kul att få veta att jag var reserv till landslagslägret. Nu kom jag ju inte med denna gång men bara att få veta att jag reserv tyckte jag var väldigt roligt. Sen för laget var det nog Gothia cup. Sen vill vi ju som lag såklart komma längre än vad vi gjorde (sextondelsfinal) men det är ju som det är. 

Nu efter säsongen har du valt att ta steget vidare från Gideonsberg till BK30, varför har du gjort det? Kan tänka mig att det är många tankar inblandade i en sådan flytt?
– Ja, precis. Det var ett svårt beslut att ta och mycket tankar fram och tillbaka. Jag valde att byta till BK30 som är en elitsatsande klubb eftersom jag vill komma så långt som möjligt inom fotbollen och just nu känns det som det rätta beslutet för min utveckling. Alla tjejer och tränar i BK30 är väldigt drivande, trevliga och roliga så jag kommer trivas väldigt bra. Men såklart kommer jag sakna alla mina vänner och tränare i Gideonsberg som har utvecklat mig till den spelaren jag är idag.

Läs också: Intervju med Sara Johanson ”Representera sitt land är bland det största man kan göra”

Och vad är dina första intryck av din nya klubb?
– Mina första intryck av Västerås BK30 som klubb är att alla runt omkring är väldigt engagerade, drivande och har mål de jobbar mot. Det är väldigt härliga tjejer i laget både på och utanför planen, vilket gör att man kommer in i laget väldigt bra.

Vi ska börja runda av intervjun lite grann, men innan vi gör det vill jag höra lite om dina kortsiktiga och långsiktiga mål. Vad har du för mål med din fotboll?
– Min kortsiktiga plan är att fortsätta utvecklas nu under vintern så att jag under sommaren kan ta ännu större kliv i min utveckling. Sen vill jag ju nå långt. Jag vill komma till landslaget på sikt så det är nog med långsiktiga mål.

Stort tack till dig Thea för intervjun och vi från ungdomsfotboll.se önskar dig all lycka till här framöver med din fotboll.

// Sebastian Moberg

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/ungdomsfotboll
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget

Intervjuer

Örgrytes Tyler Sernling hemma efter äventyret hos La Liga-klubben ”Det gäller att man är redo”

Publicerad

den

För tre år sedan startade Örgryte IS ett samarbete med spanska klubben Real Sociedad. I det samarbetet ingår bland annat Real Sociedad Camp på ÖIS-gården, träningsläger för A-laget i Spanien men samarbetet har även inneburit att man bjudit över spelare från Örgrytes akademi för att träna med spanska storklubben.

Läs också: Blåvitts Ambroz & Örgrytes Glavak kallade till landslagsuppdrag av Kroatiska Fotbollförbundet

Förra året fick Mohammed Said chansen att åka till Spanien för att träna med Real Sociedad, något du kan läsa mer om här: Mohammed Said inbjuden av spanska storklubben.

I år skickade Örgryte IS två av sina talanger till Real Sociedad, Tyler Sernling (född 2001) och Robin Glavak (född 2003) för att träna med La Liga-klubbens juniorer. Man åkte den 29 oktober och kom hem igår. Vi fick en liten pratstund med Tyler Sernling efter äventyret i Spanien:

Läs också: Örgryte IS skriver kontrakt med Mohamed Said ”Han är en talang utöver det vanliga”

Vad är den största skillnaden mellan svensk fotboll och spansk fotboll tycker du?
– Den största skillnaden mellan svensk och spansk fotboll måste vara tempot i passningsspelet, deras spel är alltid med få risker och dem använder sig ofta av snabba spelvändningar. Dem vill helst komma framför mål med inga försvarare emellan till skillnad från svensk fotboll där det är mycket inläggsspel i luften, mycket skott och mycket oftare spel rakt fram. Det är dessa saker som Real Sociedad helst ville undvika.

Vilka lärdomar tar du med dig därifrån?
– Från den här veckan tar jag med mig att det är tufft som tonåring (eller överhuvudtaget som person) att snabbt vänja sig med spelet utomlands. Det gäller att man är redo för att ta det stora klivet ut i proffslivet, i en ny klubb och i ett nytt land med ett nytt språk. Sedan får man inte glömma att det är en annan typ av mat, helt ny miljö och helt nya kompisar. Allt som man är van vid här i Sverige försvinner nästan och det gäller att man är redo för ett nytt liv

Läs också: OLKA Sportresor stolt samarbetspartner till Ungdomsfotboll.se

Se gärna videointervjun med Tyler Sernling som vi gjorde för två år sedan:

//Rudy Alvarado

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/ungdomsfotboll
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget

Flickfotboll

Intervju med Sara Johanson ”Representera sitt land är bland det största man kan göra”

Publicerad

den

Dagarna efter att Sara Johanson, Rynninge IK kommit hem från dubbellandskamperna i Finland fick vi på Ungdomsfotboll.se möjligheten att intervjua henne. I den här intervjun beskriver Sara sin säsong, känslan att sätta på sig landslagströjan och hennes tankar kring fotbollen både på kort och långsikt

Läs också: AIK:s lagkapten Felicia Saving är den ljusaste stjärnan på himlen

Vem är Sara Johanson?
– Som person är jag nog ganska lugn och känner mig ganska säker på mig själv. Lite samma på fotbollsplan. Brukar försöka behålla lugnet men såklart går det över gränser även för mig ibland. Är ganska öppen av mig och brukar försöka få med alla, även på plan.

Du har ju haft en väldigt händelserik säsong bakom dig, finns det någon höjdpunkt kring alla dessa upplevelser?
– Ja, som sagt, mycket har hänt denna säsong. Men höjdpunkten måste ändå varit att dra på sig den blågula dressen, stå och sjunga nationalsången och få representera sitt land. Men den största överraskningen måste vara uttagningen till första landslagslägret på Bosön. Såg så många duktiga spelare i Halmstad så trodde faktiskt inte att just jag skulle bli uttagen till Bosön.

Du har ju, som väldigt ung haft en viktig roll i ditt lag Rynninge IK under säsongen, där du i Division-1 spelat många matcher i den utsatta position som försvarare kan vara. Hur har säsongen varit tycker du?
– Säsongen började faktiskt i slutet på en annan historia. Har sedan 5-års ålder spelat i Hovsta IF. För några år sedan fick vi flytta över till Lillån men efter några roliga och lärorika år där fick vi lägga ner även det laget. Då var frågan vart jag skulle ta vägen. Det blev en flytt till Rynninge där jag skulle tillhöra Rynninge U som spelar i Div-3. Men när vår tränare fick ta över damlaget, fick även jag ta ett steg upp till damlaget. Efter det gick det bara uppför. Först fick jag hoppa in någon match, men redan efter ett par matcher fick jag äran att starta. Sen dess har jag spelat alla matcher jag kunnat. Känner inte att jag har någon speciellt utsatt position, vi jobbar som ett lag och alla hjälper varandra. För min egen del har denna säsong varit den bästa hittills. Det har gått väldigt fort men jag har lärt mig så mycket mer, både som fotbollsspelare och som person.

Läs också: Lisa Aronsson stor matchjälte när Örebro besegrade Gideonsbergs IF

Tyvärr så lyckades inte Rynninge IK hålla sig kvar i Division-1 trots en ordentlig uppryckning under hösten. Vad lyckades ni med under hösten som inte riktigt fungerade under våren?
– Framförallt blev det lite trubbel med tränare i början av våren. Vår träningsnärvaro var inte på topp i våras och det kändes inte som vi jobbade riktigt som ett lag. Nu under hösten har allt har blivit lite bättre. Vi var flera på träningarna, bättre fokus och vi jobbade ihop som ett lag. Det kändes i början av hösten att vi hade gett upp lite, fast vi faktiskt hade chansen. Sedan hände något, vi började ta poäng, vinna matcher. Vi trodde på oss själva men vi snubblade denna gång på målsnöret. Nu är det en del som lägger av, så nu får vi börja bygga på ett nytt lag som ska försöka ta oss tillbaka till Division-1 där vi faktiskt hör hemma.

Om vi pratar om din individuella säsong så har du varit iväg på både Utvecklingslägret i Halmstad och dubbellandskamperna mot Finland där du också fick göra landslagsdebut. Vi börjar med utvecklingslägret, hur var den upplevelsen?
– Utvecklingslägret i Halmstad är en upplevelse jag sent kommer glömma. Vi åkte till Halmstad med höga krav på oss själva och med målet att spela bra fotboll. Såklart det var nervöst i början, varje träning och match ser man folk i Sverigekläderna som står och antecknar. Men sen släppte det. Vi spelade riktigt bra fotboll och hade allmänt kul med riktigt sköna personer. Vi åkte hem till Örebro, obesegrade och nöjda med våra resultat. För min egen del kändes det faktiskt riktigt bra. Kände själv att jag kunde prestera så bra jag vet att jag kan.

Sedan har vi ju som sagt dubbellandskamperna i Finland, hur var det att sätta på sig landslagströjan?
– Som sagt, att representera sitt land är bland det största man kan göra. Att stå på plan, veta att man spelar med de bästa i sitt land i sin ålder, det är mäktigt. Man märker verkligen att man spelar med bra spelare. Trodde att Division-1 var väldigt tufft, men att spela i landslaget var ett steg till. Känner att jag bara under dessa två landslagsläger jag varit på, utvecklats enormt mycket som fotbollsspelare. Jag har inte bara lärt mig vad som ska göras på plan, det är mycket mer än så. Allt runt omkring blir en ny upplevelse.

Läs också: Örebros Eila Wennerholm inför SM-gruppspelet som väntar ”Ett lag som aldrig ger upp”

Hur är det att åka iväg på landskamper?
– Det är ingen vanlig resa att göra. Man får resa längre, man är borta längre och att resa själv är inget jag gjort mycket förut. Att åka på en skolvecka, missar mycket i skolan. Själv tycker jag det är väldigt viktigt även med skolan, så jag måste hitta lägen där jag även hinner med skolarbeten. Tycker det även är viktigt att skolan stöttar en när man behöver åka iväg på sådana resor. Att man får med sig grejer att jobba med, så man inte missar allt. Det tycker jag själv har varit det tuffaste.

Låt oss blicka framåt, vad händer nu framöver? Vad har du för tankar kring din fotboll på kort sikt men även på lång sikt?
– Nu framöver gäller det att träna på och göra sig förberedd inför säsongen som kommer. Ett mål för laget är ju att ta oss tillbaka till Division-1. För min egen del gäller det att fortsätta träna och utvecklas. Sedan hoppas jag även att det blir några fler landslagsläger. Sedan är det ju dags för gymnasieval. Det lutar att gå NIU så jag ser fram emot att få träna ännu mer och utvecklas. Beroende på hur den här säsongen går så får vi väl se hur det blir framöver.

Vi från Ungdomsfotboll.se tackar Sara så mycket för intervjun och önskar dig lycka till kring allting som kommer här framöver.

// Sebastian Moberg

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/ungdomsfotboll
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget
Annons

Facebook

Populärt

kia newbody forenadebil agoodchoice stanno Oderland alvarado

Copyright © 2018 Alvarado Sport & Media