I den underbara sport vi kallar fotboll är det många som lyckas och når precis det de drömt om. Men väldigt många fler tvingas inse sina begränsningar och till slut lägga fotbollsskorna på hyllan. Men vad gör man om man inte kan släppa fotbollen, om man vill hålla sig kvar i dens härliga värld? Man kan gå över till tränarsidan, kanske bli materialare eller sportchef. Eller så håller man sig kvar på planen – och blir domare. Ett yrke som är så mycket mer än klagomål och negativa rubriker.
När Bojan Pandzic, 35, spelade fotboll i Backa IF var han en sån spelare som ständigt spelade på gränsen. Han fick en hel del varningar för sitt uppträdande på planen och var en utmaning för de domare som dömde lagets matcher. När han som sjuttonåring bestämde sig för att lägga fotbollsskorna på hyllan och istället snöra på sig domarskorna var det många som höjde på ögonbrynen.
”Ska du döma?”
”Du som var sådär på plan?”
”Herregud, hur ska det här sluta?”
Det slutade ganska bra. Idag är Bojan en av sex heltidsanställda domare i Allsvenskan och sedan 2014 är han även licensierad FIFA-domare, med UEFA som uppdragsgivare. Han tog sig från nybörjarstadiet till ordinarie domare i Allsvenskan på 11 år. Och han inser vilken förändring han genomgått från att vara en fotbollsspelare som tänjde på gränser till att vara en domare som ska hantera gränstänjandet.
– Jag vände helt. Den första spelaren som skällde på mig… Jag förstod att ”Jaha! Det var sån här jag var!?” Jag blev en helt annan människa, berättar Bojan Pandzic när ungdomsfotboll.se träffar honom för en intervju.
Som heltidsanställd domare har Bojan kunnat fokusera helt på jobbet och han behöver inte ha ett arbete vid sidan av för att försörja sig. Men även på den höga nivån som Allsvenskan är det många domare som har heltidsjobb eller deltidsjobb vid sidan av.
– Innan jag visste hur det var att jobba som domare tänkte jag ”vadå, det är väl bara att åka till matchen, döma och sen åka hem?” Men detta yrke tar upp mer tid än vad folk tror. Det är väldigt mycket förberedelser, mycket kurser. Så det är en otrolig förmån att få göra det på heltid. All cred till de domare som jobbar med annat också, säger Bojan.
Han är uppvuxen på Hisingen men har nyligen flyttat in till centrala Göteborg med sin familj. Och trots att man ofta läser ord som ”domartabbe” och ”domarens dundermiss” i medierna är Bojan lycklig över sitt jobb och inte det minas avskräckt.
– Det är bara en bråkdel av arbetet som består av såna tråkiga saker, alla positiva sidor väger upp.
Många tror nog att det är sällan man som domare får positiv feedback, kanske framför allt från fans och spelare. Är det så?
– Alltså, jag tror inte någon av oss som jobbar med detta började som domare för att få en klapp på axeln eller för att höra hur duktiga vi är. Utan som alla tävlingsmänniskor vill vill gå in i en match och göra allting rätt. Vi vill göra alla 22 spelare nöjda. Det är väldigt svårt såklart, men det är det vi strävar efter. I alla fall jag.
Får du någon positiv feedback från spelarna under eller efter matchen?
– Absolut. Om man tagit ett bra beslut kan någon springa förbi och säga ”Fan, vad bra Bojan. Grymt att du såg det där.” Och efter matcherna kan det komma in spelare och ledare och berömma oss, men även tvärtom. Om de tycker att vi gjort fel så säger dom det. Vi har mycket mer kommunikation än vad man kanske ser från utsidan.
FÖRBEREDELSER ÄR VIKTIGARE ÄN MAN TROR
Normalt sett dömer Bojan en match i veckan, ibland kan det bli två, om någon annan domare är sjuk eller skadad. Så fort han får reda på att han ska döma en viss match, det beskedet burar komma 2-3 veckor i förväg, så börjar han planera och boka resan. Han tar kontakt med kollegorna som ska med och sedan börjar han förbereda inför matchen. Träningen planeras för att passa in i matchschemat.
Hur många gånger i veckan tränar du?
– Jag brukar träna tre gånger, och sedan dömer jag en match på det.
Bojan berättar att de inte har någon specifik domarträning, utan precis som fotbollsspelare tränar man mycket kondition och styrka för att klara av att hålla en hög nivå genom matcherna. Spelförståelsen kommer med tiden, förklarar Bojan, men det underlättar om man har spelat fotboll innan.
– Man behöver vara där där man behövs, kunna läs spelet. Kan man inte läsa spelet till hundra procent eller inte är förberedd inför sin match kan man lärt göra misstag. Lagen spelar väldigt olika. Vissa spelar långbollar, vissa spelar sig igenom på kanterna. Och är man inte med där kan det gå otroligt fort. Och när man hamnar efter så kan misstagen komma.
– Redan från om bollen går till inspark och målvakten ska skjuta ut den, då får man börja fundera. “Okej, nu har de Boman på topp. Då kommer en lång boll, och han kommer skarva den vidare.” Då kan inte jag stå och vänta och se om han kommer skarva den, utan då får jag börja röra mig innan det sker, så att jag är där i tid.
Jobbar du någonting med mental träning?
– Nej, det gör jag inte. Jag har haft mentala coacher, som jag har pratat med om hur man blir påverkad av olika saker, både utifrån och inifrån. Det har gett en kick på vägen. Och min fru jobbar som kurator, hon kan ge mycket stöd men även hjälpa till att reflektera över saker och ting som jag själv kanske inte tänkt på. För mig är stödet hemifrån jätteviktigt.
Bojan fortsätter:
–Vissa behöver det mer än andra, det beror på hur man är som person. Vissa saker berör inte mig, medan andra grubblar jättemycket över dem. När jag går in och dömer så går jag in i min egen bubbla. Och det ska mycket till att jag ska hoppa ur den bubblan. Det är ju det farligaste du kan göra under en match, börja tänka på om man tog rätt beslut. Nu tror jag inte att någon av kollegorna har det så men det är farligt att tänka så. När man kommit till den här nivån så har man på något sätt blivit härdad från det. Då vet man vad som komma skall.
Hur ser en matchdag ut?
– Vi möts oftast på ett hotell och har genomgång med domarteamet. Vi dricker lite kaffe och snackar ihop oss om vad vi ska tänka på under matchen. Den genomgången tar mellan tio minuter och en halvtimme. Vi åker till arenan cirka 1,5 timma innan matchstart. Där känner av stämningen, hälsar på olika personer i arenan, byter om i lugn och ro. Sedan värmer vi upp och sedan är det match. I paus pratar vi igenom saker som hänt under första halvlek, men sedan släpper man det och går ut till nästa halvlek. Efter match har vi ofta tillgång till att se sekvenser på film. Då har vi alltid en genomgång med observatören, om vad som gjorts bra och vad som kan göras bättre. Och efter 20 minuter har vi möjlighet att prata med media om vi vill. Sedan duschar vi och beger oss hemåt.
Bojan med sin domarkollega, och vän sedan ungdomen, Joakim Amri Nilsson.
Den som tror att det bara är att åka till arenan, döma matchen och sedan åka hem har fått domaryrket om bakfoten. Förutom att själva matchdagen blir lång för domarna, ofta blir det en halv eller hel dags resande dessutom, är det oerhört mycket förberedelser som ska göras inför matchdag. Och det gäller allt ifrån spelsystem till individuella egenskaper hos spelarna.
– Normalt sett så brukar jag se den senaste matchen som de båda lagen spelade omgången före. Hur ställer de upp, hur slår de sina hörnor, vem är frisparksskytt, vem tar hörnorna? Springer Nisse ut och ska ta en hörna så vet jag att han är högerfotad och då behöver jag stå i en viss vinkel för att hinna fram i tid. Man undersöker vilka spelare som kanske kan vara jobbiga mot domarna, och förbereder sig på hur man ska hantera honom på bästa sätt.
– Är du påläst och förberedd blir det en sån skillnad.
Är du någonsin nervös?
– Nja, lite pirrig i magen kan jag vara. Men det är nog bara bra. Jag är mest spänd på att få kicka igen matchen. Med alla förväntningar, alla folk som tittar.
“ALLA SOM NÅGON GÅNG TÄNKT TANKEN BORDE PROVA”
Den största förändringen som Bojan ser idag, jämfört med när han först började som domare, är att miljön blivit tuffare. Han tror att det är en spegling av den värld vi lever i, där sociala medier är en stor faktor i vardagen.
– Allt är så lätt att komma åt. Händer någonting i Stockholm så vet vi det om fem minuter, här i Göteborg. Och det tror jag är den största skillnaden med vårt jobb. Att vi gör ett fel, och sen är det en rubrik.
I tidningar och fotbollsforum läser vi om hur fler och fler väljer att hoppa av domaryrket, framför allt i ung ålder. Detta tycker Bojan är tråkigt, speciellt eftersom han själv vet hur roligt han tycker att jobbet är. Men han förstår att folk inte orkar hantera hets från föräldrar, som blivit allt mer uppmärksammat de senaste åren.
Hur kommer man till bukt med föräldrahetsen mot domare?
– Det är nog inte en domarfråga, det är en samhällsfråga, det handlar om barnuppfostran. Och för barn som har aggressiva och ovårdade föräldrar lär de sig att det är så man ska vara. De får helt fel tänk redan från början. Föräldrar ska ju vara förebilder för barn, det handlar inte bara om att domarna ska få det bra.
– Förra året hade vi två göteborgslag där ledarna blev avstängda. Och det är sånt som måste till, folk känna att det här är inte okej. Man måste sätta stopp.
Bojan säger flera gånger hur glad han är över sitt jobb. Han tycker att alla som någon gång tänkt tanken borde prova.
Hur blir man domare?
– Man tar kontakt med det fotbollsförbund som man bor i. Man skickar in en ansökan och så har de uttagningar. Det börjar med en intervju, så att de får en bild av vem personen är. Sedan får man gå igenom lite regler. När jag gick min första kurs fick man sen döma en match på Heden, förstaårs elvamannafotboll, för tjejer eller killar. Då har man ett par instruktörer som är med. Man kan även få en fadder som man har kontakt med under utbildningen som åker ut och stöttar.
Hur lång tid tar det från ansökan till att man är klar?
– Det kan gå jättefort. Ofta ansöker man efter säsongen. I januari-februari har de intervjuerna för att sedan i mars-april börja med den första matchen. Och blir du godkänd så slängs du in direkt i pojkfotbollen. Där är ju lite fler matcher, där landet vara 3-4 matcher per vecka så då kommer man in i det ganska fort.
Vad är det bästa med att vara domare?
– Alla människor man får träffa. Alla platser som man får se. Det är inte så negativt som det framställs utåt sätt. Man har sån kontakt med ledare och spelare. Vi träffas på upptaktsträffar, vi har regelgenomgångar med lagen där det är högt i tak och väldigt härligt. Sedan är det att försöka jaga perfektionisten i mig, att tävla mot mig själv och göra rätt på plan. Försöka bli bättre för varje år.
Tio snabba med Bojan Pandzic
Favoritmat – Pasta med gorgonzola
Favoritartist – Jag är allätare, kan inte lägga någon på förstaplats. Men jag gillar Petter och hans texter.
Favoritfärg – Vit
Favoritglass – Piggelin
Favoritdjur – Fiskar har jag haft, så det är väl det närmsta jag kommer
Favoritfilm – Man on Fire
Senaste konserten du var på – David Guetta i Stockholm
Favoritsport förutom fotboll – Tennis. Favoritspelaren är Novak Djokovic.
Någonting du hatar – Att inte få sova när jag behöver det
Någonting du älskar – Min familj
