Följ oss

Intervjuer

SUPERSÖNDAG: FIFA-domaren Bojan Pandzic – ”Många fler positiva sidor än man tror”

Publicerad

den

I den underbara sport vi kallar fotboll är det många som lyckas och når precis det de drömt om. Men väldigt många fler tvingas inse sina begränsningar och till slut lägga fotbollsskorna på hyllan. Men vad gör man om man inte kan släppa fotbollen, om man vill hålla sig kvar i dens härliga värld? Man kan gå över till tränarsidan, kanske bli materialare eller sportchef. Eller så håller man sig kvar på planen – och blir domare. Ett yrke som är så mycket mer än klagomål och negativa rubriker.

När Bojan Pandzic, 35, spelade fotboll i Backa IF var han en sån spelare som ständigt spelade på gränsen. Han fick en hel del varningar för sitt uppträdande på planen och var en utmaning för de domare som dömde lagets matcher. När han som sjuttonåring bestämde sig för att lägga fotbollsskorna på hyllan och istället snöra på sig domarskorna var det många som höjde på ögonbrynen.

”Ska du döma?”

”Du som var sådär på plan?”

”Herregud, hur ska det här sluta?”

Det slutade ganska bra. Idag är Bojan en av sex heltidsanställda domare i Allsvenskan och sedan 2014 är han även licensierad FIFA-domare, med UEFA som uppdragsgivare. Han tog sig från nybörjarstadiet till ordinarie domare i Allsvenskan på 11 år. Och han inser vilken förändring han genomgått från att vara en fotbollsspelare som tänjde på gränser till att vara en domare som ska hantera gränstänjandet.

– Jag vände helt. Den första spelaren som skällde på mig… Jag förstod att ”Jaha! Det var sån här jag var!?” Jag blev en helt annan människa, berättar Bojan Pandzic när ungdomsfotboll.se träffar honom för en intervju.

Som heltidsanställd domare har Bojan kunnat fokusera helt på jobbet och han behöver inte ha ett arbete vid sidan av för att försörja sig. Men även på den höga nivån som Allsvenskan är det många domare som har heltidsjobb eller deltidsjobb vid sidan av.

– Innan jag visste hur det var att jobba som domare tänkte jag ”vadå, det är väl bara att åka till matchen, döma och sen åka hem?” Men detta yrke tar upp mer tid än vad folk tror. Det är väldigt mycket förberedelser, mycket kurser. Så det är en otrolig förmån att få göra det på heltid. All cred till de domare som jobbar med annat också, säger Bojan.

Han är uppvuxen på Hisingen men har nyligen flyttat in till centrala Göteborg med sin familj. Och trots att man ofta läser ord som ”domartabbe” och ”domarens dundermiss” i medierna är Bojan lycklig över sitt jobb och inte det minas avskräckt.

– Det är bara en bråkdel av arbetet som består av såna tråkiga saker, alla positiva sidor väger upp.

Många tror nog att det är sällan man som domare får positiv feedback, kanske framför allt från fans och spelare. Är det så?

– Alltså, jag tror inte någon av oss som jobbar med detta började som domare för att få en klapp på axeln eller för att höra hur duktiga vi är. Utan som alla tävlingsmänniskor vill vill gå in i en match och göra allting rätt. Vi vill göra alla 22 spelare nöjda. Det är väldigt svårt såklart, men det är det vi strävar efter. I alla fall jag.

Får du någon positiv feedback från spelarna under eller efter matchen?

– Absolut. Om man tagit ett bra beslut kan någon springa förbi och säga ”Fan, vad bra Bojan. Grymt att du såg det där.” Och efter matcherna kan det komma in spelare och ledare och berömma oss, men även tvärtom. Om de tycker att vi gjort fel så säger dom det. Vi har mycket mer kommunikation än vad man kanske ser från utsidan.

FÖRBEREDELSER ÄR VIKTIGARE ÄN MAN TROR

Normalt sett dömer Bojan en match i veckan, ibland kan det bli två, om någon annan domare är sjuk eller skadad. Så fort han får reda på att han ska döma en viss match, det beskedet burar komma 2-3 veckor i förväg, så börjar han planera och boka resan. Han tar kontakt med kollegorna som ska med och sedan börjar han förbereda inför matchen. Träningen planeras för att passa in i matchschemat.

Hur många gånger i veckan tränar du?

– Jag brukar träna tre gånger, och sedan dömer jag en match på det.

Bojan berättar att de inte har någon specifik domarträning, utan precis som fotbollsspelare tränar man mycket kondition och styrka för att klara av att hålla en hög nivå genom matcherna. Spelförståelsen kommer med tiden, förklarar Bojan, men det underlättar om man har spelat fotboll innan.

– Man behöver vara där där man behövs, kunna läs spelet. Kan man inte läsa spelet till hundra procent eller inte är förberedd inför sin match kan man lärt göra misstag. Lagen spelar väldigt olika. Vissa spelar långbollar, vissa spelar sig igenom på kanterna. Och är man inte med där kan det gå otroligt fort. Och när man hamnar efter så kan misstagen komma.

– Redan från om bollen går till inspark och målvakten ska skjuta ut den, då får man börja fundera. ”Okej, nu har de Boman på topp. Då kommer en lång boll, och han kommer skarva den vidare.” Då kan inte jag stå och vänta och se om han kommer skarva den, utan då får jag börja röra mig innan det sker, så att jag är där i tid.

Jobbar du någonting med mental träning?

– Nej, det gör jag inte. Jag har haft mentala coacher, som jag har pratat med om hur man blir påverkad av olika saker, både utifrån och inifrån. Det har gett en kick på vägen. Och min fru jobbar som kurator, hon kan ge mycket stöd men även hjälpa till att reflektera över saker och ting som jag själv kanske inte tänkt på. För mig är stödet hemifrån jätteviktigt. 

Bojan fortsätter:

–Vissa behöver det mer än andra, det beror på hur man är som person. Vissa saker berör inte mig, medan andra grubblar jättemycket över dem. När jag går in och dömer så går jag in i min egen bubbla. Och det ska mycket till att jag ska hoppa ur den bubblan. Det är ju det farligaste du kan göra under en match, börja tänka på om man tog rätt beslut. Nu tror jag inte att någon av kollegorna har det så men det är farligt att tänka så. När man kommit till den här nivån så har man på något sätt blivit härdad från det. Då vet man vad som komma skall.

Hur ser en matchdag ut?

– Vi möts oftast på ett hotell och har genomgång med domarteamet. Vi dricker lite kaffe och snackar ihop oss om vad vi ska tänka på under matchen. Den genomgången tar mellan tio minuter och en halvtimme. Vi åker till arenan cirka 1,5 timma innan matchstart. Där känner av stämningen, hälsar på olika personer i arenan, byter om i lugn och ro. Sedan värmer vi upp och sedan är det match. I paus pratar vi igenom saker som hänt under första halvlek, men sedan släpper man det och går ut till nästa halvlek. Efter match har vi ofta tillgång till att se sekvenser på film. Då har vi alltid en genomgång med observatören, om vad som gjorts bra och vad som kan göras bättre. Och efter 20 minuter har vi möjlighet att prata med media om vi vill. Sedan duschar vi och beger oss hemåt.

Bojan med sin domarkollega, och vän sedan ungdomen, Joakim Amri Nilsson.

Den som tror att det bara är att åka till arenan, döma matchen och sedan åka hem har fått domaryrket om bakfoten. Förutom att själva matchdagen blir lång för domarna, ofta blir det en halv eller hel dags resande dessutom, är det oerhört mycket förberedelser som ska göras inför matchdag. Och det gäller allt ifrån spelsystem till individuella egenskaper hos spelarna.

– Normalt sett så brukar jag se den senaste matchen som de båda lagen spelade omgången före. Hur ställer de upp, hur slår de sina hörnor, vem är frisparksskytt, vem tar hörnorna? Springer Nisse ut och ska ta en hörna så vet jag att han är högerfotad och då behöver jag stå i en viss vinkel för att hinna fram i tid. Man undersöker vilka spelare som kanske kan vara jobbiga mot domarna, och förbereder sig på hur man ska hantera honom på bästa sätt.

– Är du påläst och förberedd blir det en sån skillnad.

Är du någonsin nervös?

– Nja, lite pirrig i magen kan jag vara. Men det är nog bara bra. Jag är mest spänd på att få kicka igen matchen. Med alla förväntningar, alla folk som tittar.

”ALLA SOM NÅGON GÅNG TÄNKT TANKEN BORDE PROVA”

Den största förändringen som Bojan ser idag, jämfört med när han först började som domare, är att miljön blivit tuffare. Han tror att det är en spegling av den värld vi lever i, där sociala medier är en stor faktor i vardagen.

– Allt är så lätt att komma åt. Händer någonting i Stockholm så vet vi det om fem minuter, här i Göteborg. Och det tror jag är den största skillnaden med vårt jobb. Att vi gör ett fel, och sen är det en rubrik.

I tidningar och fotbollsforum läser vi om hur fler och fler väljer att hoppa av domaryrket, framför allt i ung ålder. Detta tycker Bojan är tråkigt, speciellt eftersom han själv vet hur roligt han tycker att jobbet är. Men han förstår att folk inte orkar hantera hets från föräldrar, som blivit allt mer uppmärksammat de senaste åren.

Hur kommer man till bukt med föräldrahetsen mot domare?

– Det är nog inte en domarfråga, det är en samhällsfråga, det handlar om barnuppfostran. Och för barn som har aggressiva och ovårdade föräldrar lär de sig att det är så man ska vara. De får helt fel tänk redan från början. Föräldrar ska ju vara förebilder för barn, det handlar inte bara om att domarna ska få det bra.

– Förra året hade vi två göteborgslag där ledarna blev avstängda. Och det är sånt som måste till, folk känna att det här är inte okej. Man måste sätta stopp.

Bojan säger flera gånger hur glad han är över sitt jobb. Han tycker att alla som någon gång tänkt tanken borde prova.

Hur blir man domare?

  Man tar kontakt med det fotbollsförbund som man bor i. Man skickar in en ansökan och så har de uttagningar. Det börjar med en intervju, så att de får en bild av vem personen är. Sedan får man gå igenom lite regler. När jag gick min första kurs fick man sen döma en match på Heden, förstaårs elvamannafotboll, för tjejer eller killar. Då har man ett par instruktörer som är med. Man kan även få en fadder som man har kontakt med under utbildningen som åker ut och stöttar.

Hur lång tid tar det från ansökan till att man är klar?

– Det kan gå jättefort. Ofta ansöker man efter säsongen. I januari-februari har de intervjuerna för att sedan i mars-april börja med den första matchen. Och blir du godkänd så slängs du in direkt i pojkfotbollen. Där är ju lite fler matcher, där landet vara 3-4 matcher per vecka så då kommer man in i det ganska fort.

Vad är det bästa med att vara domare?

– Alla människor man får träffa. Alla platser som man får se. Det är inte så negativt som det framställs utåt sätt. Man har sån kontakt med ledare och spelare. Vi träffas på upptaktsträffar, vi har regelgenomgångar med lagen där det är högt i tak och väldigt härligt. Sedan är det att försöka jaga perfektionisten i mig, att tävla mot mig själv och göra rätt på plan. Försöka bli bättre för varje år.

Tio snabba med Bojan Pandzic

Favoritmat – Pasta med gorgonzola

Favoritartist – Jag är allätare, kan inte lägga någon på förstaplats. Men jag gillar Petter och hans texter.

Favoritfärg – Vit

Favoritglass – Piggelin

Favoritdjur – Fiskar har jag haft, så det är väl det närmsta jag kommer

Favoritfilm – Man on Fire

Senaste konserten du var på – David Guetta i Stockholm

Favoritsport förutom fotboll – Tennis. Favoritspelaren är Novak Djokovic.

Någonting du hatar – Att inte få sova när jag behöver det

Någonting du älskar – Min familj

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/RudyAlvarado
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Intervjuer

Blåvitts Rasmus Wikström om krossen ”Det är alltid extra skönt att vinna ett derby”

Publicerad

den

I söndags spelades ett derby mellan IFK Göteborg och BK Häcken i U17 AllsvenskanKamratgården inför ca 120 personer. Tyvärr kunde jag inte vara på plats för att se matchen. Men om man tittar på resultatet så ser man att IFK Göteborg var det bättre laget och bokstavligen körde över BK Häcken.

Läs också: #minlagkapten – Tävla om ett träningsläger för hela laget

Derbyt slutade med 6-0 till IFK Göteborg efter mål av Linus Andersson, Anders Sennewald, Florian Llullukaj, Viktor Bred, Robin Mikac och Fred Berglin. Det är två väldigt bra lag som ställdes mot varandra men att det inte blev en jämnare match än så hade jag inte alls kunnat föreställa mig. BK Häcken får nu se över vad som egentligen hände. Är dock väldigt imponerad över IFK Göteborg och eftersom jag inte var på plats så tog jag en liten pratstund med Blåvitts Rasmus Wikström.

Rasmus Wikström var även inför matchen precis hemkommen från landslagsuppdrag med P16-landslaget där man ställdes mot Slovakien i dubbellandskamp. Matcher som man vann med 4-1 respektive 2-0.

Läs också: IFK Göteborgs nya talangsatsning – 2 akademispelare till a-laget varje år

Fina resultat med P16-landslaget mot Slovakien där du var med. Vad tycker du om lagets insats i matcherna mot Slovakien och är du nöjd med din egen insats?
– J
a, det var fina resultat med landslaget och vi gjorde det bra i två matcher. Första matchen vann vi med 4-1 och var det klart bättre laget. Andra matchen vann vi med 2-0 och där var det en lite tuffare match men det märks att vi besitter mer kvalité än vad de gör. Spelet har även känts bättre och bättre hela tiden. Själv är jag nöjd med min instans och fick även bra feedback från tränarna.

Du är tillbaka i vardagen och i söndags ställdes ni mot BK Häcken i U17-Allsvenskan, vilka punkter pratade ni om inför matchen?
– Innan matchen pratade vi om att detta var en match med mycket prestige som vi skulle vinna. Vi gick in med inställningen att pressa högt och vinna bollen högt uppe, inte hålla igen och fega. Anfallsmässigt pratade vi om vilka passningar vi skulle slå för att hitta bra ytor mellan dem och kunna såra dem på ett effektivt sätt.

Det verkar som att er matchplan fungerade alldeles utmärkt och lite till, vinst med 6-0. Kan du ta oss igenom matchen lite kortfattat?
– Jag tycker att häcken började matchen bättre än oss. Dem hade bollen mer än oss och kunde etablera mer spel på våran planhalva. Efter ett tag kom vi in i matchen mer och mer och efter ett bolltapp på mitten kunde vi kontra in 1-0 målet. Efter det tycker jag det var vi som hade kontroll på matchen och fick den dit vi ville. Vi hade bäst och flest chanser, var mycket mer effektiva i sista tredje delen och hade ett väl fungerande försvarspel. I andra halvlek äger vi matchen och slutför den snyggt.

En ren utklassning, hur skönt var det att vinna det här derbyt med sådana stora siffror?
– Det kändes såklart underbart! Det är alltid snack innan matcherna och det är alltid extra skönt att vinna ett derby och speciellt med sånna stora siffror.

Vad väntar härnäst för dig och laget? Blir det U19 för dig?
– Vi har fyra matcher kvar i U17 Allsvenskan, efter det vet jag faktiskt inte vad som väntar. Jag hoppas på en plats till EM-kvalet på Cypern och en uppflyttning i U19-laget.

Läs också: Välbekant trio tränade med IFK Göteborgs A-lag

Vill tacka Rasmus Wikström för att han ville ställa upp på intervjun och även gratulera till den fina prestationen med P16-lanslaget och vinsten mot BK Häcken.

För IFK Göteborg U17 väntar nu följande spelschema i U17-Allsvenskan:

2017-09-24, Helsingborgs IF – IFK Göteborg @ Olympiafältet
2017-10-01, IF Elfsborg – IFK Göteborg @ Borås Arena
2017-10-08, IFK Göteborg – Örebro SK FK @ Kviberg 5
2017-10-15, Trelleborgs FF – IFK Göteborg @ Vångavallen

//Rudy Alvarado

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/RudyAlvarado
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget

Intervjuer

Video: Kevin Ackermann om matcherna mot Slovakien med P16-landslaget

Publicerad

den

Läs också: Video: Kevin Ackermann en av målskyttarna när P16-landslaget vann, se höjdpunkterna här

Källa: BK Häcken

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/RudyAlvarado
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget

Intervjuer

SUPERSÖNDAG: Champions League-domaren Joakim Amri Nilsson – ”Man får nypa sig i armen”

Publicerad

den

I dagens Supersöndag träffar vi Joakim Amri Nilsson, assisterande domare i Allsvenskan, Europa League och Champions League. Vi pratar om att pussla ihop deltidsjobb med domaryrket, vad som är roligast med att vara domare och vilka drömmar han har kvar att uppnå.

Joakim har varit fotbollsdomare i 13 år, och det var kompisen och kollegan Bojan Pandzic som fick honom att börja. Han var i 20-årsåldern, spelade fotboll i Backa IF och hängde med Bojan när han skulle döma en match.
– Det såg ju jätteskoj ut, så jag tänkte att det där måste jag testa. Och sedan fastnade jag, säger Joakim.

Han berättar att han gillade det sociala spelet som pågick på planen, att man som domare ville få alla spelare att på något sätt sträva mot samma mål.

När Joakim gick upp till att döma elitfotboll blev han tvungen att välja om han ville fortsätta som huvuddomare eller som assisterande.
– Det är svårt att kombinera och på elitnivå måste man välja. För min del kände jag att jag ville välja assisterande.

Hur kommer det sig att du valde just assisterande och inte huvuddomare?
– Jag kände att det var mer min roll. Ta beslut fast ändå inte vara i centrum hela tiden. Så tror jag att jag kände då. Sedan har jag faktiskt inte funderat på det mer, varför jag inte blev domare. Men det är ingenting jag ångrar heller.

Läs också: Supersöndag med Bojan Pandzic – ”Många fler positiva sidor än man tror”

Den 34-årige Göteborgaren har precis som många andra allsvenska ett jobb vid sidan av domaryrket. Han jobbar halvtid som säljare och säger att det är oerhört viktigt med en förstående arbetsgivare när man jobbar som domare.
– Det är inte vem som helst som går med på de här premisserna, man är ju borta väldigt mycket. Jag har en möjlighet att jobba halvtid, det hade inte gått annars. Men de flesta jobbar heltid, med lite flex för att kunna gå ifrån. Det krävs mycket planering, säger Joakim.

”Det finns många fördelar med sociala medier”

Den största skillnaden som Joakim ser i sin vardag idag, jämfört med när han började döma fotboll, är att det blivit ett tuffare klimat bland spelare, föräldrar och ledare.
– Det är mycket hårdare attityd. Man ser nästan varje vecka att det är domare som slutar eller domare som utsatts för våld. Men det är inte bara i domaryrket, det gäller ju samhället överlag.

Han fortsätter:
– Det måste förstås ligga på föräldrarnas ansvar. Det är för mycket prestige, de vill att barnen ska nå framgång så de gapar och skriker. Men det har säkert att görande att de tittar mycket på de stora ligorna som går på TV vecka in och vecka ut. Där är det mycket liv, mycket reaktioner. Det speglar ju av sig såklart. Men ibland undrar man ju hur de tänker.

Joakim poängterar att det är mycket som blivit bättre under hans tid i domaryrket också. Bland annat den positiva uppmärksamhet som svenska domare får i internationella sammanhang, att medierna hjälper att lyfta yrket.
– Det finns mycket negativt i media, men också mycket positivt. Och i sociala medier. Fler saker kommer fram. Och det gäller inte bara domare, titta på alla ungdomar som kommer fram. Det får ju alla nys om nu. Det är fantastiskt. Det finns många fördelar med sociala medier.

Joakim Amri Nilsson (t h) med kompisen och kollegan Bojan Pandzic (t v).

Vad är det bästa med att vara domare?
– Jag tycker fortfarande det är att man får träffa så mycket olika människor. Allt ifrån spelare till ledare. Alla olika personligheter. Och såklart fotbollen. Att man får uppleva den på högsta nivå. Det är få förunnat. Man får nypa sig i armen ibland när man får åka ut i Europa, det är fantastiskt kul.

Hur ser en vanlig arbetsvecka ut för dig?
– Jag lämnar barnen och kommer in vid 8. Sedan jobbar jag till 13-14. Åker hem, tränar. Hämtar barnen. Det är en vanligt träningsdag, arbetsdag.
– En matchdag i Sverige brukar jag gå hem vid 10-11, om det inte är för långt att åka. Åker jag till Stockholm eller Östersund då har jag hela dan ledigt från Telia. Men har jag Malmö eller Göteborg så brukar jag gå vid 10-11. Jag åker hem, vilar någon timme, äter och sedan åker jag. Är det relativt nära så brukar jag köra bil. Jag tycker det är ganska skönt. Är det en internationell match måste jag ta ledigt tre dagar från jobbet, på internationella matcher är man alltid borta minst tre dagar.

Har du några intressen utanför fotbollen?
– Familjen tar mycket tid, utan dem hade jag inte varit där jag är idag Sedan är det sport. Jag älskar nästan allt. Jag kollar mycket fotboll, hockey, handboll. Jag är en sportnörd.

Om du skulle ge tips till någon som funderar på att börja som domare. Vad skulle det vara då?
– Jag har ett par punkter som är otroligt viktiga. Dels att vara ambitiös, ta det på allvar. Lyssna på domare som varit med längre, som är äldre. Det är svårt att ta det på allvar när man dömer ungdomsfotboll, men gå in för det på riktigt. Om man vill lyckas inom domarskapet är det otroligt viktigt.
– Jag har fortfarande massor kvar att lära, även om jag dömer allsvenskan idag. Man lyssnar och tar med sig saker från de andra hela tiden.

Det finns säkert de som tycker att det känns läskigt, att de är rädda för att ”få skit”?
– Våga testa på det! Det är liksom en bråkdel av föräldrar och ledare som missköter sig.
– Men någonstans måste man, det kanske låter konstigt, men man måste gilla det på något sätt. Inte att få skit, men att utmanas i att hantera det. Så kände verkligen jag. Att se vad man klarar av. Sedan passar inte alla som domare, men man måste våga testa på det och ge det en chans! Det är fantastiska upplevelser, man får så mycket med sig.

”Man glömmer ofta att njuta”

Joakim har varit allsvensk domare i tre år, och förra året blev han assisterande Fifa-domare. Nu får han ta emot internationella uppdrag från Uefa. Han har hittills gjort tre Champions League-matcher och håller en match i Tyskland som den absolut häftigaste än så länge.
– Dortmund. Det var närmare 70 000 på läktaren. Att se den gula väggen… Det var helt sjukt.

Är det svårt att koppla bort inramningen på såna stora matcher?
– Nej, man går verkligen in i bubblan. Det är ingen klyscha. Det spelar ingen roll om man är på Ullevi inför 5000 eller om man är inför 50 000, man är så fokuserad. Innan match njuter man av den härliga inramningen men sen när går man in i sin bubbla och fokuserar på att döma matchen.

Har du några drömmar eller mål med din domarutövning?
– Det är väl att komma med på något mästerskap någon gång. EM eller VM. Förra året hade jag som mål att komma ut i Europa, Champions League. Och det fick jag göra tre gånger förra året. Så det målet är ju klart. Nu är det ett mästerskap.

Hur långt bort tror du det är då?
– Jag vet inte, det är svårt att säga. Jag är beroende av att en svensk huvuddomare blir uttagen till ett mästerskap, då kan jag också bli det. Man blir uttagen som team från samma land till de stora mästerskapen, så det är svårt att säga men jag hoppas det blir någon gång i framtiden.

 

11 snabba med Joakim Amri Nilsson

Favoritmat – Min frus hamburgare

Favoritartist – Håkan Hellström

Favoritfärg – Blå

Favoritglass – Sandwich

Favoritdjur – Lejon

Senaste biofilmen du såg – Dumma Mej (med min dotter)

Favoritfilm – Jag hatar att kolla på film, haha

Senaste konserten du var på – Håkan Hellström på Ullevi

Favoritsport (förutom fotboll) – Hockey (Frölunda är favoritlaget)

Någonting du hatar – Mobbning

Någonting du älskar – Min familj

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/RudyAlvarado
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget
Annons

Facebook

Instagram

Populärt

Copyright © 2017 Alvarado Sport & Media