Följ oss

Intervjuer

SUPERSÖNDAG: FIFA-domaren Bojan Pandzic – ”Många fler positiva sidor än man tror”

Publicerad

den

I den underbara sport vi kallar fotboll är det många som lyckas och når precis det de drömt om. Men väldigt många fler tvingas inse sina begränsningar och till slut lägga fotbollsskorna på hyllan. Men vad gör man om man inte kan släppa fotbollen, om man vill hålla sig kvar i dens härliga värld? Man kan gå över till tränarsidan, kanske bli materialare eller sportchef. Eller så håller man sig kvar på planen – och blir domare. Ett yrke som är så mycket mer än klagomål och negativa rubriker.

När Bojan Pandzic, 35, spelade fotboll i Backa IF var han en sån spelare som ständigt spelade på gränsen. Han fick en hel del varningar för sitt uppträdande på planen och var en utmaning för de domare som dömde lagets matcher. När han som sjuttonåring bestämde sig för att lägga fotbollsskorna på hyllan och istället snöra på sig domarskorna var det många som höjde på ögonbrynen.

”Ska du döma?”

”Du som var sådär på plan?”

”Herregud, hur ska det här sluta?”

Det slutade ganska bra. Idag är Bojan en av sex heltidsanställda domare i Allsvenskan och sedan 2014 är han även licensierad FIFA-domare, med UEFA som uppdragsgivare. Han tog sig från nybörjarstadiet till ordinarie domare i Allsvenskan på 11 år. Och han inser vilken förändring han genomgått från att vara en fotbollsspelare som tänjde på gränser till att vara en domare som ska hantera gränstänjandet.

– Jag vände helt. Den första spelaren som skällde på mig… Jag förstod att ”Jaha! Det var sån här jag var!?” Jag blev en helt annan människa, berättar Bojan Pandzic när ungdomsfotboll.se träffar honom för en intervju.

Som heltidsanställd domare har Bojan kunnat fokusera helt på jobbet och han behöver inte ha ett arbete vid sidan av för att försörja sig. Men även på den höga nivån som Allsvenskan är det många domare som har heltidsjobb eller deltidsjobb vid sidan av.

– Innan jag visste hur det var att jobba som domare tänkte jag ”vadå, det är väl bara att åka till matchen, döma och sen åka hem?” Men detta yrke tar upp mer tid än vad folk tror. Det är väldigt mycket förberedelser, mycket kurser. Så det är en otrolig förmån att få göra det på heltid. All cred till de domare som jobbar med annat också, säger Bojan.

Han är uppvuxen på Hisingen men har nyligen flyttat in till centrala Göteborg med sin familj. Och trots att man ofta läser ord som ”domartabbe” och ”domarens dundermiss” i medierna är Bojan lycklig över sitt jobb och inte det minas avskräckt.

– Det är bara en bråkdel av arbetet som består av såna tråkiga saker, alla positiva sidor väger upp.

Många tror nog att det är sällan man som domare får positiv feedback, kanske framför allt från fans och spelare. Är det så?

– Alltså, jag tror inte någon av oss som jobbar med detta började som domare för att få en klapp på axeln eller för att höra hur duktiga vi är. Utan som alla tävlingsmänniskor vill vill gå in i en match och göra allting rätt. Vi vill göra alla 22 spelare nöjda. Det är väldigt svårt såklart, men det är det vi strävar efter. I alla fall jag.

Får du någon positiv feedback från spelarna under eller efter matchen?

– Absolut. Om man tagit ett bra beslut kan någon springa förbi och säga ”Fan, vad bra Bojan. Grymt att du såg det där.” Och efter matcherna kan det komma in spelare och ledare och berömma oss, men även tvärtom. Om de tycker att vi gjort fel så säger dom det. Vi har mycket mer kommunikation än vad man kanske ser från utsidan.

FÖRBEREDELSER ÄR VIKTIGARE ÄN MAN TROR

Normalt sett dömer Bojan en match i veckan, ibland kan det bli två, om någon annan domare är sjuk eller skadad. Så fort han får reda på att han ska döma en viss match, det beskedet burar komma 2-3 veckor i förväg, så börjar han planera och boka resan. Han tar kontakt med kollegorna som ska med och sedan börjar han förbereda inför matchen. Träningen planeras för att passa in i matchschemat.

Hur många gånger i veckan tränar du?

– Jag brukar träna tre gånger, och sedan dömer jag en match på det.

Bojan berättar att de inte har någon specifik domarträning, utan precis som fotbollsspelare tränar man mycket kondition och styrka för att klara av att hålla en hög nivå genom matcherna. Spelförståelsen kommer med tiden, förklarar Bojan, men det underlättar om man har spelat fotboll innan.

– Man behöver vara där där man behövs, kunna läs spelet. Kan man inte läsa spelet till hundra procent eller inte är förberedd inför sin match kan man lärt göra misstag. Lagen spelar väldigt olika. Vissa spelar långbollar, vissa spelar sig igenom på kanterna. Och är man inte med där kan det gå otroligt fort. Och när man hamnar efter så kan misstagen komma.

– Redan från om bollen går till inspark och målvakten ska skjuta ut den, då får man börja fundera. ”Okej, nu har de Boman på topp. Då kommer en lång boll, och han kommer skarva den vidare.” Då kan inte jag stå och vänta och se om han kommer skarva den, utan då får jag börja röra mig innan det sker, så att jag är där i tid.

Jobbar du någonting med mental träning?

– Nej, det gör jag inte. Jag har haft mentala coacher, som jag har pratat med om hur man blir påverkad av olika saker, både utifrån och inifrån. Det har gett en kick på vägen. Och min fru jobbar som kurator, hon kan ge mycket stöd men även hjälpa till att reflektera över saker och ting som jag själv kanske inte tänkt på. För mig är stödet hemifrån jätteviktigt. 

Bojan fortsätter:

–Vissa behöver det mer än andra, det beror på hur man är som person. Vissa saker berör inte mig, medan andra grubblar jättemycket över dem. När jag går in och dömer så går jag in i min egen bubbla. Och det ska mycket till att jag ska hoppa ur den bubblan. Det är ju det farligaste du kan göra under en match, börja tänka på om man tog rätt beslut. Nu tror jag inte att någon av kollegorna har det så men det är farligt att tänka så. När man kommit till den här nivån så har man på något sätt blivit härdad från det. Då vet man vad som komma skall.

Hur ser en matchdag ut?

– Vi möts oftast på ett hotell och har genomgång med domarteamet. Vi dricker lite kaffe och snackar ihop oss om vad vi ska tänka på under matchen. Den genomgången tar mellan tio minuter och en halvtimme. Vi åker till arenan cirka 1,5 timma innan matchstart. Där känner av stämningen, hälsar på olika personer i arenan, byter om i lugn och ro. Sedan värmer vi upp och sedan är det match. I paus pratar vi igenom saker som hänt under första halvlek, men sedan släpper man det och går ut till nästa halvlek. Efter match har vi ofta tillgång till att se sekvenser på film. Då har vi alltid en genomgång med observatören, om vad som gjorts bra och vad som kan göras bättre. Och efter 20 minuter har vi möjlighet att prata med media om vi vill. Sedan duschar vi och beger oss hemåt.

Bojan med sin domarkollega, och vän sedan ungdomen, Joakim Amri Nilsson.

Den som tror att det bara är att åka till arenan, döma matchen och sedan åka hem har fått domaryrket om bakfoten. Förutom att själva matchdagen blir lång för domarna, ofta blir det en halv eller hel dags resande dessutom, är det oerhört mycket förberedelser som ska göras inför matchdag. Och det gäller allt ifrån spelsystem till individuella egenskaper hos spelarna.

– Normalt sett så brukar jag se den senaste matchen som de båda lagen spelade omgången före. Hur ställer de upp, hur slår de sina hörnor, vem är frisparksskytt, vem tar hörnorna? Springer Nisse ut och ska ta en hörna så vet jag att han är högerfotad och då behöver jag stå i en viss vinkel för att hinna fram i tid. Man undersöker vilka spelare som kanske kan vara jobbiga mot domarna, och förbereder sig på hur man ska hantera honom på bästa sätt.

– Är du påläst och förberedd blir det en sån skillnad.

Är du någonsin nervös?

– Nja, lite pirrig i magen kan jag vara. Men det är nog bara bra. Jag är mest spänd på att få kicka igen matchen. Med alla förväntningar, alla folk som tittar.

”ALLA SOM NÅGON GÅNG TÄNKT TANKEN BORDE PROVA”

Den största förändringen som Bojan ser idag, jämfört med när han först började som domare, är att miljön blivit tuffare. Han tror att det är en spegling av den värld vi lever i, där sociala medier är en stor faktor i vardagen.

– Allt är så lätt att komma åt. Händer någonting i Stockholm så vet vi det om fem minuter, här i Göteborg. Och det tror jag är den största skillnaden med vårt jobb. Att vi gör ett fel, och sen är det en rubrik.

I tidningar och fotbollsforum läser vi om hur fler och fler väljer att hoppa av domaryrket, framför allt i ung ålder. Detta tycker Bojan är tråkigt, speciellt eftersom han själv vet hur roligt han tycker att jobbet är. Men han förstår att folk inte orkar hantera hets från föräldrar, som blivit allt mer uppmärksammat de senaste åren.

Hur kommer man till bukt med föräldrahetsen mot domare?

– Det är nog inte en domarfråga, det är en samhällsfråga, det handlar om barnuppfostran. Och för barn som har aggressiva och ovårdade föräldrar lär de sig att det är så man ska vara. De får helt fel tänk redan från början. Föräldrar ska ju vara förebilder för barn, det handlar inte bara om att domarna ska få det bra.

– Förra året hade vi två göteborgslag där ledarna blev avstängda. Och det är sånt som måste till, folk känna att det här är inte okej. Man måste sätta stopp.

Bojan säger flera gånger hur glad han är över sitt jobb. Han tycker att alla som någon gång tänkt tanken borde prova.

Hur blir man domare?

  Man tar kontakt med det fotbollsförbund som man bor i. Man skickar in en ansökan och så har de uttagningar. Det börjar med en intervju, så att de får en bild av vem personen är. Sedan får man gå igenom lite regler. När jag gick min första kurs fick man sen döma en match på Heden, förstaårs elvamannafotboll, för tjejer eller killar. Då har man ett par instruktörer som är med. Man kan även få en fadder som man har kontakt med under utbildningen som åker ut och stöttar.

Hur lång tid tar det från ansökan till att man är klar?

– Det kan gå jättefort. Ofta ansöker man efter säsongen. I januari-februari har de intervjuerna för att sedan i mars-april börja med den första matchen. Och blir du godkänd så slängs du in direkt i pojkfotbollen. Där är ju lite fler matcher, där landet vara 3-4 matcher per vecka så då kommer man in i det ganska fort.

Vad är det bästa med att vara domare?

– Alla människor man får träffa. Alla platser som man får se. Det är inte så negativt som det framställs utåt sätt. Man har sån kontakt med ledare och spelare. Vi träffas på upptaktsträffar, vi har regelgenomgångar med lagen där det är högt i tak och väldigt härligt. Sedan är det att försöka jaga perfektionisten i mig, att tävla mot mig själv och göra rätt på plan. Försöka bli bättre för varje år.

Tio snabba med Bojan Pandzic

Favoritmat – Pasta med gorgonzola

Favoritartist – Jag är allätare, kan inte lägga någon på förstaplats. Men jag gillar Petter och hans texter.

Favoritfärg – Vit

Favoritglass – Piggelin

Favoritdjur – Fiskar har jag haft, så det är väl det närmsta jag kommer

Favoritfilm – Man on Fire

Senaste konserten du var på – David Guetta i Stockholm

Favoritsport förutom fotboll – Tennis. Favoritspelaren är Novak Djokovic.

Någonting du hatar – Att inte få sova när jag behöver det

Någonting du älskar – Min familj

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/ungdomsfotboll
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Intervjuer

Intervju med Mariehems Monica Jusu Bah ”En väldigt bra förening”

Publicerad

den

Förra helgen var det dags för ett av två landslagsläger för flickor 2003 på Bosön. Det är sammanlagt 66 tjejer som under två helger (33 deltagare på varje) ska under Pia Sundhages ledning visa upp sig och uppleva hur landslagslägren fungerar. Från torsdagen den 1/11 till måndagen den 5/11 så ska tjejerna träna, ha föreläsningar, spela internmatch och visa upp sig för förbundstränarna för att få möjlighet att bli uttagna till framtida landslagsläger.

Läs också: Pia Sundhage har kallat 66 spelare till F15-landslaget & deras läger på Bosön

Under helgen var vi på plats för att uppleva lägret i stort och framförallt se internmatchen. Matchen var i början spänd innan den tar fart ordentligt framåt andra halvleken då tempot höjdes ordentligt med många mål som ramlade in. En av huvudrollsinnehavarna var Monica Jusu Bah, Mariehems SK som var alldeles strålande matchen igenom och kunde tillslut krönta insatsen med ett hattrick. Vi fick möjligheten att intervjua henne om lägret som varit och hennes säsong hittills. 

Oj, vilken match du gör idag. En fantastisk insats på planen som också resulterade i tre mål. Hur ser du på din insats?
Ja, jag tyckte att den var bra, eftersom att jag gav 100%. Sen är det ett plus att trycka in tre mål. 

Och vilket 3-0 mål du gjorde, helt briljant. Vill du beskriva det för läsarna?
Min medspelare på högra kanten slår ett tidigt inlägg som landar vid straffområdet som då en utav motståndarna får en dåligt träff på bollen vid ett försök av rensning. Detta gjorde att bollen rulla långsamt utanför straffområdet och där kommer jag och drar den i bortre krysset.

Läs också: Alice Söndergaard: ”Vi tänker inte bli trea i år igen!”

Hur är lägret annars i stort?
– Det har varit jätteroligt med att spela mycket fotboll även att lära känna de andra, väldigt lärorika dagar skulle jag säga. 

Du spelar annars till vardags i Mariehems SK, hur har säsongen varit där för dig?
– Jo, men säsongen har varit lagom utmanade. Vi spelar i 02:serien där de kommit nya lag som vi inte tidigare har mött. Möter man svåra och tuffa lag utvecklas man i stort sett mycket! Men annars har det varit jättekul.

Hur skulle du beskriva Mariehems SK för en person som inte har koll på föreningen och laget?
– En väldigt bra förening, med många tränare i olika åldersgrupper som ger alla möjligheten att få utvecklas och spela så mycket fotboll som möjligt.

Och tillslut, vad är ditt mål med din fotboll? Vad vill du med den?
– Jag ska ta med mig allt jag har lärt mig på lägret och fortsätta utvecklas.

Läs också: Megatalangen som försvann och återvände som ledare – ”Måste förstå att vi inte är maskiner”

Stort tack till Monica Jusu Bah för den korta intervjun och stort lycka till i ditt fotbollsspelande. Redan till helgen är det dags för nästa gäng av tjejer att åka till Bosön och landslagsläger. Och vi från Ungdomsfotboll.se är såklart på plats för att bevaka detta.

// Sebastian Moberg

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/ungdomsfotboll
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget

Intervjuer

Intervju: Thea Nilsson om klubbytet ”Jag vill komma så långt som möjligt inom fotbollen”

Publicerad

den

Vi på Ungdomsfotboll.se fick möjligheten att träffa Gideonsbergs IK:s förra lagkapten Thea Nilsson för en liten intervju. I den här intervjun berättar hon om sin egna säsong, sitt klubbyte till Västerås BK30 men även kring sina lång och kortsiktiga mål som fotbollsspelare.

Läs också: Rosa Kafaji hade stor uppvisning när AIK körde över Gideonsbergs IF

Vem är du som fotbollsspelare? Hur skulle du beskriva dig själv?
– Jag är en mittback som försöker vända spelet så ofta som möjligt. Jag försöker att undvika långbollar så mycket som det går. Jag är en spelande mittback liksom.

Har du alltid spelat i Gideonsbergs IF innan ditt klubbyte?
– Nej, utan började spela i IFK Västerås innan jag bytte till Gideonsberg som 6-7 åring. Jag bytte för att min bästa kompis på skolan spelade där och för att de spelade i blått och vitt. Det är en bra kombination av färger.

Ifall vi kollar mer på dig och din säsong, hur har den varit?
– Jag tycker att det har gått ganska bra. Jag har utvecklats mycket mer det här året än förra året. Jag är nöjd med det jag har gjort men jag vill ju hela tiden fortsätta att utvecklas.

Hur kommer det sig att du har utvecklats mer i år än förra året då?
– Jag tror att jag har lite mer motivation i år än vad jag hade förra året. Förra året så tyckte jag att allting jag gjorde var lite sämre. Jag hade högre krav på mig själv som jag kände att jag inte nådde upp till, men i år känner jag att jag når upp till dom vilket gör att jag tycker att det går bättre.

Läs också: Gideonbergs Johanna Renmark om premiärlandskampen mot Norge

Är det någon höjdpunkt som stuckit ut under året som varit, både för dig specifikt men även för laget?
– Som spelare var det kul att få veta att jag var reserv till landslagslägret. Nu kom jag ju inte med denna gång men bara att få veta att jag reserv tyckte jag var väldigt roligt. Sen för laget var det nog Gothia cup. Sen vill vi ju som lag såklart komma längre än vad vi gjorde (sextondelsfinal) men det är ju som det är. 

Nu efter säsongen har du valt att ta steget vidare från Gideonsberg till BK30, varför har du gjort det? Kan tänka mig att det är många tankar inblandade i en sådan flytt?
– Ja, precis. Det var ett svårt beslut att ta och mycket tankar fram och tillbaka. Jag valde att byta till BK30 som är en elitsatsande klubb eftersom jag vill komma så långt som möjligt inom fotbollen och just nu känns det som det rätta beslutet för min utveckling. Alla tjejer och tränar i BK30 är väldigt drivande, trevliga och roliga så jag kommer trivas väldigt bra. Men såklart kommer jag sakna alla mina vänner och tränare i Gideonsberg som har utvecklat mig till den spelaren jag är idag.

Läs också: Intervju med Sara Johanson ”Representera sitt land är bland det största man kan göra”

Och vad är dina första intryck av din nya klubb?
– Mina första intryck av Västerås BK30 som klubb är att alla runt omkring är väldigt engagerade, drivande och har mål de jobbar mot. Det är väldigt härliga tjejer i laget både på och utanför planen, vilket gör att man kommer in i laget väldigt bra.

Vi ska börja runda av intervjun lite grann, men innan vi gör det vill jag höra lite om dina kortsiktiga och långsiktiga mål. Vad har du för mål med din fotboll?
– Min kortsiktiga plan är att fortsätta utvecklas nu under vintern så att jag under sommaren kan ta ännu större kliv i min utveckling. Sen vill jag ju nå långt. Jag vill komma till landslaget på sikt så det är nog med långsiktiga mål.

Stort tack till dig Thea för intervjun och vi från ungdomsfotboll.se önskar dig all lycka till här framöver med din fotboll.

// Sebastian Moberg

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/ungdomsfotboll
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget

Intervjuer

Örgrytes Tyler Sernling hemma efter äventyret hos La Liga-klubben ”Det gäller att man är redo”

Publicerad

den

För tre år sedan startade Örgryte IS ett samarbete med spanska klubben Real Sociedad. I det samarbetet ingår bland annat Real Sociedad Camp på ÖIS-gården, träningsläger för A-laget i Spanien men samarbetet har även inneburit att man bjudit över spelare från Örgrytes akademi för att träna med spanska storklubben.

Läs också: Blåvitts Ambroz & Örgrytes Glavak kallade till landslagsuppdrag av Kroatiska Fotbollförbundet

Förra året fick Mohammed Said chansen att åka till Spanien för att träna med Real Sociedad, något du kan läsa mer om här: Mohammed Said inbjuden av spanska storklubben.

I år skickade Örgryte IS två av sina talanger till Real Sociedad, Tyler Sernling (född 2001) och Robin Glavak (född 2003) för att träna med La Liga-klubbens juniorer. Man åkte den 29 oktober och kom hem igår. Vi fick en liten pratstund med Tyler Sernling efter äventyret i Spanien:

Läs också: Örgryte IS skriver kontrakt med Mohamed Said ”Han är en talang utöver det vanliga”

Vad är den största skillnaden mellan svensk fotboll och spansk fotboll tycker du?
– Den största skillnaden mellan svensk och spansk fotboll måste vara tempot i passningsspelet, deras spel är alltid med få risker och dem använder sig ofta av snabba spelvändningar. Dem vill helst komma framför mål med inga försvarare emellan till skillnad från svensk fotboll där det är mycket inläggsspel i luften, mycket skott och mycket oftare spel rakt fram. Det är dessa saker som Real Sociedad helst ville undvika.

Vilka lärdomar tar du med dig därifrån?
– Från den här veckan tar jag med mig att det är tufft som tonåring (eller överhuvudtaget som person) att snabbt vänja sig med spelet utomlands. Det gäller att man är redo för att ta det stora klivet ut i proffslivet, i en ny klubb och i ett nytt land med ett nytt språk. Sedan får man inte glömma att det är en annan typ av mat, helt ny miljö och helt nya kompisar. Allt som man är van vid här i Sverige försvinner nästan och det gäller att man är redo för ett nytt liv

Läs också: OLKA Sportresor stolt samarbetspartner till Ungdomsfotboll.se

Se gärna videointervjun med Tyler Sernling som vi gjorde för två år sedan:

//Rudy Alvarado

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/ungdomsfotboll
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget
Annons

Facebook

Populärt

kia newbody forenadebil agoodchoice stanno Oderland alvarado

Copyright © 2018 Alvarado Sport & Media