Följ oss

Intervjuer

SUPERSÖNDAG: FIFA-domaren Bojan Pandzic – ”Många fler positiva sidor än man tror”

Publicerad

den

I den underbara sport vi kallar fotboll är det många som lyckas och når precis det de drömt om. Men väldigt många fler tvingas inse sina begränsningar och till slut lägga fotbollsskorna på hyllan. Men vad gör man om man inte kan släppa fotbollen, om man vill hålla sig kvar i dens härliga värld? Man kan gå över till tränarsidan, kanske bli materialare eller sportchef. Eller så håller man sig kvar på planen – och blir domare. Ett yrke som är så mycket mer än klagomål och negativa rubriker.

När Bojan Pandzic, 35, spelade fotboll i Backa IF var han en sån spelare som ständigt spelade på gränsen. Han fick en hel del varningar för sitt uppträdande på planen och var en utmaning för de domare som dömde lagets matcher. När han som sjuttonåring bestämde sig för att lägga fotbollsskorna på hyllan och istället snöra på sig domarskorna var det många som höjde på ögonbrynen.

”Ska du döma?”

”Du som var sådär på plan?”

”Herregud, hur ska det här sluta?”

Det slutade ganska bra. Idag är Bojan en av sex heltidsanställda domare i Allsvenskan och sedan 2014 är han även licensierad FIFA-domare, med UEFA som uppdragsgivare. Han tog sig från nybörjarstadiet till ordinarie domare i Allsvenskan på 11 år. Och han inser vilken förändring han genomgått från att vara en fotbollsspelare som tänjde på gränser till att vara en domare som ska hantera gränstänjandet.

– Jag vände helt. Den första spelaren som skällde på mig… Jag förstod att ”Jaha! Det var sån här jag var!?” Jag blev en helt annan människa, berättar Bojan Pandzic när ungdomsfotboll.se träffar honom för en intervju.

Som heltidsanställd domare har Bojan kunnat fokusera helt på jobbet och han behöver inte ha ett arbete vid sidan av för att försörja sig. Men även på den höga nivån som Allsvenskan är det många domare som har heltidsjobb eller deltidsjobb vid sidan av.

– Innan jag visste hur det var att jobba som domare tänkte jag ”vadå, det är väl bara att åka till matchen, döma och sen åka hem?” Men detta yrke tar upp mer tid än vad folk tror. Det är väldigt mycket förberedelser, mycket kurser. Så det är en otrolig förmån att få göra det på heltid. All cred till de domare som jobbar med annat också, säger Bojan.

Han är uppvuxen på Hisingen men har nyligen flyttat in till centrala Göteborg med sin familj. Och trots att man ofta läser ord som ”domartabbe” och ”domarens dundermiss” i medierna är Bojan lycklig över sitt jobb och inte det minas avskräckt.

– Det är bara en bråkdel av arbetet som består av såna tråkiga saker, alla positiva sidor väger upp.

Många tror nog att det är sällan man som domare får positiv feedback, kanske framför allt från fans och spelare. Är det så?

– Alltså, jag tror inte någon av oss som jobbar med detta började som domare för att få en klapp på axeln eller för att höra hur duktiga vi är. Utan som alla tävlingsmänniskor vill vill gå in i en match och göra allting rätt. Vi vill göra alla 22 spelare nöjda. Det är väldigt svårt såklart, men det är det vi strävar efter. I alla fall jag.

Får du någon positiv feedback från spelarna under eller efter matchen?

– Absolut. Om man tagit ett bra beslut kan någon springa förbi och säga ”Fan, vad bra Bojan. Grymt att du såg det där.” Och efter matcherna kan det komma in spelare och ledare och berömma oss, men även tvärtom. Om de tycker att vi gjort fel så säger dom det. Vi har mycket mer kommunikation än vad man kanske ser från utsidan.

FÖRBEREDELSER ÄR VIKTIGARE ÄN MAN TROR

Normalt sett dömer Bojan en match i veckan, ibland kan det bli två, om någon annan domare är sjuk eller skadad. Så fort han får reda på att han ska döma en viss match, det beskedet burar komma 2-3 veckor i förväg, så börjar han planera och boka resan. Han tar kontakt med kollegorna som ska med och sedan börjar han förbereda inför matchen. Träningen planeras för att passa in i matchschemat.

Hur många gånger i veckan tränar du?

– Jag brukar träna tre gånger, och sedan dömer jag en match på det.

Bojan berättar att de inte har någon specifik domarträning, utan precis som fotbollsspelare tränar man mycket kondition och styrka för att klara av att hålla en hög nivå genom matcherna. Spelförståelsen kommer med tiden, förklarar Bojan, men det underlättar om man har spelat fotboll innan.

– Man behöver vara där där man behövs, kunna läs spelet. Kan man inte läsa spelet till hundra procent eller inte är förberedd inför sin match kan man lärt göra misstag. Lagen spelar väldigt olika. Vissa spelar långbollar, vissa spelar sig igenom på kanterna. Och är man inte med där kan det gå otroligt fort. Och när man hamnar efter så kan misstagen komma.

– Redan från om bollen går till inspark och målvakten ska skjuta ut den, då får man börja fundera. ”Okej, nu har de Boman på topp. Då kommer en lång boll, och han kommer skarva den vidare.” Då kan inte jag stå och vänta och se om han kommer skarva den, utan då får jag börja röra mig innan det sker, så att jag är där i tid.

Jobbar du någonting med mental träning?

– Nej, det gör jag inte. Jag har haft mentala coacher, som jag har pratat med om hur man blir påverkad av olika saker, både utifrån och inifrån. Det har gett en kick på vägen. Och min fru jobbar som kurator, hon kan ge mycket stöd men även hjälpa till att reflektera över saker och ting som jag själv kanske inte tänkt på. För mig är stödet hemifrån jätteviktigt. 

Bojan fortsätter:

–Vissa behöver det mer än andra, det beror på hur man är som person. Vissa saker berör inte mig, medan andra grubblar jättemycket över dem. När jag går in och dömer så går jag in i min egen bubbla. Och det ska mycket till att jag ska hoppa ur den bubblan. Det är ju det farligaste du kan göra under en match, börja tänka på om man tog rätt beslut. Nu tror jag inte att någon av kollegorna har det så men det är farligt att tänka så. När man kommit till den här nivån så har man på något sätt blivit härdad från det. Då vet man vad som komma skall.

Hur ser en matchdag ut?

– Vi möts oftast på ett hotell och har genomgång med domarteamet. Vi dricker lite kaffe och snackar ihop oss om vad vi ska tänka på under matchen. Den genomgången tar mellan tio minuter och en halvtimme. Vi åker till arenan cirka 1,5 timma innan matchstart. Där känner av stämningen, hälsar på olika personer i arenan, byter om i lugn och ro. Sedan värmer vi upp och sedan är det match. I paus pratar vi igenom saker som hänt under första halvlek, men sedan släpper man det och går ut till nästa halvlek. Efter match har vi ofta tillgång till att se sekvenser på film. Då har vi alltid en genomgång med observatören, om vad som gjorts bra och vad som kan göras bättre. Och efter 20 minuter har vi möjlighet att prata med media om vi vill. Sedan duschar vi och beger oss hemåt.

Bojan med sin domarkollega, och vän sedan ungdomen, Joakim Amri Nilsson.

Den som tror att det bara är att åka till arenan, döma matchen och sedan åka hem har fått domaryrket om bakfoten. Förutom att själva matchdagen blir lång för domarna, ofta blir det en halv eller hel dags resande dessutom, är det oerhört mycket förberedelser som ska göras inför matchdag. Och det gäller allt ifrån spelsystem till individuella egenskaper hos spelarna.

– Normalt sett så brukar jag se den senaste matchen som de båda lagen spelade omgången före. Hur ställer de upp, hur slår de sina hörnor, vem är frisparksskytt, vem tar hörnorna? Springer Nisse ut och ska ta en hörna så vet jag att han är högerfotad och då behöver jag stå i en viss vinkel för att hinna fram i tid. Man undersöker vilka spelare som kanske kan vara jobbiga mot domarna, och förbereder sig på hur man ska hantera honom på bästa sätt.

– Är du påläst och förberedd blir det en sån skillnad.

Är du någonsin nervös?

– Nja, lite pirrig i magen kan jag vara. Men det är nog bara bra. Jag är mest spänd på att få kicka igen matchen. Med alla förväntningar, alla folk som tittar.

”ALLA SOM NÅGON GÅNG TÄNKT TANKEN BORDE PROVA”

Den största förändringen som Bojan ser idag, jämfört med när han först började som domare, är att miljön blivit tuffare. Han tror att det är en spegling av den värld vi lever i, där sociala medier är en stor faktor i vardagen.

– Allt är så lätt att komma åt. Händer någonting i Stockholm så vet vi det om fem minuter, här i Göteborg. Och det tror jag är den största skillnaden med vårt jobb. Att vi gör ett fel, och sen är det en rubrik.

I tidningar och fotbollsforum läser vi om hur fler och fler väljer att hoppa av domaryrket, framför allt i ung ålder. Detta tycker Bojan är tråkigt, speciellt eftersom han själv vet hur roligt han tycker att jobbet är. Men han förstår att folk inte orkar hantera hets från föräldrar, som blivit allt mer uppmärksammat de senaste åren.

Hur kommer man till bukt med föräldrahetsen mot domare?

– Det är nog inte en domarfråga, det är en samhällsfråga, det handlar om barnuppfostran. Och för barn som har aggressiva och ovårdade föräldrar lär de sig att det är så man ska vara. De får helt fel tänk redan från början. Föräldrar ska ju vara förebilder för barn, det handlar inte bara om att domarna ska få det bra.

– Förra året hade vi två göteborgslag där ledarna blev avstängda. Och det är sånt som måste till, folk känna att det här är inte okej. Man måste sätta stopp.

Bojan säger flera gånger hur glad han är över sitt jobb. Han tycker att alla som någon gång tänkt tanken borde prova.

Hur blir man domare?

  Man tar kontakt med det fotbollsförbund som man bor i. Man skickar in en ansökan och så har de uttagningar. Det börjar med en intervju, så att de får en bild av vem personen är. Sedan får man gå igenom lite regler. När jag gick min första kurs fick man sen döma en match på Heden, förstaårs elvamannafotboll, för tjejer eller killar. Då har man ett par instruktörer som är med. Man kan även få en fadder som man har kontakt med under utbildningen som åker ut och stöttar.

Hur lång tid tar det från ansökan till att man är klar?

– Det kan gå jättefort. Ofta ansöker man efter säsongen. I januari-februari har de intervjuerna för att sedan i mars-april börja med den första matchen. Och blir du godkänd så slängs du in direkt i pojkfotbollen. Där är ju lite fler matcher, där landet vara 3-4 matcher per vecka så då kommer man in i det ganska fort.

Vad är det bästa med att vara domare?

– Alla människor man får träffa. Alla platser som man får se. Det är inte så negativt som det framställs utåt sätt. Man har sån kontakt med ledare och spelare. Vi träffas på upptaktsträffar, vi har regelgenomgångar med lagen där det är högt i tak och väldigt härligt. Sedan är det att försöka jaga perfektionisten i mig, att tävla mot mig själv och göra rätt på plan. Försöka bli bättre för varje år.

Tio snabba med Bojan Pandzic

Favoritmat – Pasta med gorgonzola

Favoritartist – Jag är allätare, kan inte lägga någon på förstaplats. Men jag gillar Petter och hans texter.

Favoritfärg – Vit

Favoritglass – Piggelin

Favoritdjur – Fiskar har jag haft, så det är väl det närmsta jag kommer

Favoritfilm – Man on Fire

Senaste konserten du var på – David Guetta i Stockholm

Favoritsport förutom fotboll – Tennis. Favoritspelaren är Novak Djokovic.

Någonting du hatar – Att inte få sova när jag behöver det

Någonting du älskar – Min familj

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/ungdomsfotboll
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Intervjuer

Kärleken till sporten skall ta Isaac till toppen

Publicerad

den

Har jag med mig minneskortet? Kom jag ihåg att sätta i batteriet i kameran? Tog jag ens med kameran? Från det att jag packat min väska tills att jag sätter mig i bilen dubbelkollar jag säkert 17 gånger för att vara säker på att jag inte skall göra bort mig. Det är lördag förmiddag och jag är på väg till Lindholmen för att göra en intervju. Där skall jag möta upp Hisingsbacka FC:s Isaac Shears, en spelare som haft en lite annorlunda fotbollskarriär.

Tillslut sätter jag mig i bilen för att åka och bestämmer mig för att släppa alla spöken som säger att jag glömt något. Då jag inte mött Isaac innan funderar jag givetvis lite på hur jag skall lägga upp hela intervjun, vilket är svårare om man inte känner personen. Innan intervjun har jag gjort lite research för att försöka skaffa mig en bild om vem han är och hur han skall göra. Samtidigt har jag ingen aning om vad jag skall förvänta mig.

När jag är på väg att parkera plingar det till i telefonen, det är Isaac. Han är redan på plats. Jag parkerar, säger var jag är och möter upp honom. Vi bestämmer oss för att ta fotona först, så tar vi intervjun efter. Isaac skall nämligen jobba efter vår intervju och jag vill inte att han skall komma försent för att jag inte har fått den perfekta bilden.

Hur är det med dig?

– Jodå, det är fint, hur är det själv?

Innan jag börjar spela in intervjun småpratar vi lite om allt möjligt. Jag berättar att jag har gått i skolan på Lindholmen och Isaac berättar att han läser ekonomi på Aspero. Både jag och han konstaterar att det är väldigt svårt att veta vad det är man skall bli när man blir stor. Det finns ju så mycket. Hela världen blir plötsligt stå stor. Annat var det när man var liten.

– Jag började sparka på en boll när jag var väldigt liten, kanske när jag var fyra-fem år. Mamma ville att jag skulle börja med dans, men jag gick alltid omkring med en boll, vart jag än gick.

När Isaac är sex år börjar han i IK Zenith. Efter att ha sett videor på YouTube på diverse fotbollsproffs beslöt han sig för att han också ville bli en sådan. Cristiano Ronaldo var idolen. Redan efter ett år i Zenith byter Isaac klubb till Torslanda IK, då alla hans klasskamrater spelar där.

– Sedan spelade jag där tills jag var tio år, då flyttade vi och jag började i Eriksberg.

”JAG TRODDE INTE ALLS ATT JAG SKULLE FÅ CHANSEN I A-LAGET SÅ FORT SOM JAG FAKTISKT FICK”

Resan skulle inte ta slut där, utan Isaac fortsatte senare i Warta, därefter Gais och till sist FK Kozara där han fick spela A-lagsfotboll i division 4. Senaste destinationen är Hisingsbacka där han har fått arbetsro. Anledningen till de olika flyttarna har nästan alltid varit att utvecklas i en så bra miljö som möjligt, en miljö han nu hittat på Backavallen. Den 18-åriga anfallaren har mäktat med elva mål på lika många antal matcher i juniorlaget, samt fyra assist. Ett facit som också väckt uppmärksamhet från Hisingsbackas A-lag som spelar i division 2. Där har det blivit ett par inhopp samt en match från start i Svenska Cupen, som man för övrigt vann med 3-1 över Utsiktens BK.

– Att spela i ett A-lag som ung ser jag som mycket lärorikt, då många spelare har lång erfarenhet man kan lära sig av. När jag kom till division 4 var det många som hade spelat högre upp innan, så jag fick lite tips hur jag skulle utveckla mig själv som spelare. Det är något jag tycker är väldigt bra med A-lagsfotboll, samtidigt som att man som ung gärna lyssnar på de som är äldre.

Läs också: Alice Söndergaard: ”Vi tänker inte bli trea i år igen!”

Valet att börja i Hisingsbacka för Isaac berodde på att man har en lång historik av att satsa på unga spelare. Trots att man spelar i division 2 släpper man gärna fram yngre spelare och ger dem chansen. Att det skulle gå så snabbt för Isaac att göra debut med seniorerna trodde han däremot inte.

– Säsongen har gått väldigt mycket uppåt. Jag trodde inte alls att jag skulle få chansen i A-laget så fort som jag faktiskt fick. När jag gick till klubben hade jag inställningen att jag ville upp till A-laget så snabbt som möjligt, något jag alltid har haft med mig på matcher och träningar. Jag tycker att jag har tagit chansen när jag väl fått den.

Ganska snabbt under vårt möte får jag en bild av Isaac som både ödmjuk men också självsäker. Två egenskaper som är oerhört viktiga om man vill lyckas, i alla fall om du frågar mig. Vi går runt lite för att hitta en bra bakgrund till kortet, där jag ger instruktioner som Isaac får följa. Jag skojar lite att vi borde gjort intervjun på andra sidan älven, nu blir ju själva centrum av Göteborg i bakgrunden, Isaac är ju en Hisingskille.

Tiden i Hisingsbacka ser han som väldigt positiv, han tycker att han fick ett bra välkomnande, att det är en bra gemenskap samtidigt som han själv gjort bra ifrån sig. Isaac tror att han kan prestera ännu bättre när han fått lära känna lagkamraterna och föreningen lite mer.

Vad är dina främsta kvaliteter på planen?

– Jag är en offensiv spelare, anfallare. Jag skulle säga att jag bidrar med mycket positiv energi, jag ger alltid allt för laget oavsett om jag startar eller blir inbytt. Sedan har jag fart, ett bra skott, teknik, är stor och stark vilket gör att jag är bra i luften.

En beskrivning som i mina öron låter som en ganska komplett anfallare, men Isaac påpekar att han har mycket kvar att lära. Timing i straffområdet är något han jobbar hårt på men också att bli van med tempot i de högre divisionerna.

Läs också: Älskad och hatad av alla – en annorlunda väg mot eliten

Hisingsbacka började säsongen starkt, men därefter har det gått utför. Spelet har ofta sett bra ut, men målen har inte kommit framåt. Istället har det blivit ett mål i baken, vilket givetvis kan sätta ett och annat spöke i en spelares hjärna. Inte minst en anfallare som har som främsta uppgift att göra mål.

– Det har en väldigt stor effekt eftersom att man blir frustrerad. Alla spelare vrider och vänder, frågar sig vad problemet är så att man kan rätta till det. Jag tror att det handlar om att man måste få upp självförtroendet. Vi gjorde en bra match mot Utsikten och genast matchen efter spelade vi mycket bättre.

Halva serien återstår för Hisingsbacka, men närmast väntar det Gothia Cup för Isaac som skall spela i B18-klassen. En turnering han tycker väldigt mycket om.

– En väldigt rolig turnering när det kommer massa lag från andra länder man aldrig mött för. Det blir också ett stort intresse runt det hela, det blir en härlig gemenskap mellan alla ungdomar. Jag tycker att det är väldigt roligt att vi har en sådan här stor cup i Sverige.

”VI TRODDE ATT DET SKULLE GÅ ÅT SKOGEN, DET SKULLE VISA SIG ATT VI VAR HUR BRA SOM HELST”

När Isaac spelade med Gais lyckades man ta sig till åttondelsfinal, vilket är det längsta han har gått i turneringen. Något han håller som det roligaste minnet än så länge av Gothia.

– Vi hade precis bytt tränare och trodde att det skulle gå åt skogen. Det skulle visa sig att vi var hur bra som helst, vi vann gruppen, sedan vann vi både 32 och 16-delsfinalen innan vi ställdes mot ett spanskt lag i åttondelen. Där var det, ja, de var överlägsna. Vi torskade med 5-0, men de skulle gå hela vägen till final därefter. Men det var en rolig resa, jag har aldrig kommit så långt innan.

Jag svarar Isaac att det måste vara härligt att det roligaste minnet är när man förlorar med 5-0 och inte har en chans, något vi båda skrattar åt. Han förklarar därefter att givetvis var det resan innan som var det roliga, inte själva förlusten i sig. I år tycker han att man har ett bra lag, en trupp som är bred och innehåller många duktiga fotbollsspelare.

– Jag tror våra chanser i år är ganska höga faktiskt. Förhoppningsvis kan vi ta klivet i år och vinna, det är det vi satsar på. Vi har tränat hårt för det, det har gått bra i serien.

Läs också: Långläsning: Stor guide inför stundande SEF Trophy

Laget kämpar för varandra, man fokuserar väldigt mycket på gemenskap. ”Det skall inte vara one man show” berättar Isaac, utan hela laget skall bidra.

– Vi tränar mycket på lagkänslan, jag tror att det är det som kan ta oss långt, om man krigar för varandra.

På kort sikt hoppas Isaac kunna ta en startplats i Hisingsbackas A-lag. Kollar man på längre sikt vill han kunna försörja sig på sin fotboll.

– Jag vill bli en av de främsta i världen, kanske spela utomlands. Oavsett hur det går tror jag att jag alltid kommer hålla på med fotboll. Jag har många härliga minnen och har träffat många kompisar tack vare sporten. Jag har alltid älskat fotboll och kommer alltid att älska fotboll.

Så du är helt enkelt glad över att du valde bort dansen?

– Ja, väldigt glad (skratt).

Är det något jag har lärt sig är det att man aldrig skall säga aldrig. Kanske får vi se Isaac dansa i Let’s Dance efter en framgångsrik fotbollskarriär och därmed göra sin mamma lite extra stolt? I vilket fall som helst avslutar jag intervjun så att Isaac kan hinna till jobbet. Vem vet, kanske blir intervjuandet en del av hans jobb i framtiden, innan han springer ut på en utsåld arena i någon av de stora ligorna?

//Tobias BW Granberg

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/ungdomsfotboll
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget

Intervjuer

Älskad och hatad av alla – en annorlunda väg mot eliten

Publicerad

den

En målvakt spelar på en utsatt position. Gör du ett misstag syns det direkt, och nästan alltid leder det till att man släpper in ett mål. Detta till skillnad från en utespelare som kan göra massor av misstag man knappt kommer ihåg. Om man tänker att målvakten är utsatt går det inte jämföra med en domare.

Jag brukar säga att det finns tre scenarion efter att en domare tagit ett beslut på planen. Scenario ett är att båda lagen är nöjda med ditt beslut, vilket är det mest sällsynta. Det andra scenariot är att ett lag är nöjda med beslutet, medan de andra inte är det. Kanske det vanligaste fallet under en match. Sista och värsta scenariot är att båda lagen inte är nöjda med ditt beslut.

Trots att man sällan är älskad och oftare hatad finns det ändå ungdomar och vuxna som gör sitt yttersta för att matcher skall genomföras på ett korrekt sätt. I min bok är de inte bara domare, utan kanske de största av eldsjälar. Jag hade nöjet att träffa en av dessa eldsjälar direkt efter en match.

– Jag heter Hedl Bourbia, jag är 19 år och studerar på Göteborgs Universitet. Vid sidan om studierna föreläser jag och driver ett företag.

Efter att ha sett matchen mellan IK Zenith och Kareby IS/Kode IF jagar jag ikapp domaren som nyss blåst av matchen, som visar sig heta Hedl. Jag måste säga att det inte är ofta jag hör två lag, både vinnande och förlorande, berömma en domare på det sättet man berömde Hedl. När jag jagar ifatt honom hör jag till och med flera i det förlorande laget säga att det är den bästa domaren de någonsin haft, och att de vill ha honom varje match.

– Jag började döma ungdomsfotboll under våren 2018. Jag älskar fotboll och den fantastiska gemenskapen den skapar. Med en otrolig kraftig passion för fotboll är fotbollsdomare det närmaste man kommer till att spela på planen eftersom man är högst involverad i matchens domslut.

Läs också: SUPERSÖNDAG: Domaren Maral har stora drömmar – ”Långsiktiga målet är Europa”

Få personer vill göra misstag medvetet, det menar i alla fall jag. Man bör utgå från att alla gör sitt bästa. Däremot finns det flera saker man kan göra för att ge det där lilla extra. Under matchen jag såg gjorde Hedl det klart för alla spelare att det var han som bestämde och styrde matchen. Genom att prata med spelarna, förklara sina domslut och vara tydlig med sitt kroppsspråk infann alla spelare, ledare och föräldrar i det beslut som togs av honom.

Vad är då anledningen till att du är domare?

– Anledningen till att jag dömer fotboll är för att ge spelarna en så rättvis match som möjligt och bidra med mitt engagemang.

Han spelade själv fotboll från det att han var åtta år tills han fyllde 17. Att komma ner till fotbollsplanen, dra på sig tröjan och spela match var det absolut bästa han visste.

– Fotboll bjuder på så mycket känslor, vilket är helt fantastiskt!

Oftast är känslor riktade mot domaren av det negativa slaget. Känslor som yttras både verbalt och genom gester. Lite ironiskt brukar man därför säga att en bra domare är den man inte lägger märke till, en bra domare är osynlig. En bra domare tar inte över planen och sätter sig själv i centrum, en bra domare ser till att förutsättningarna för spelarna är så bra som möjligt, så att de kan stå i centrum.

– Det roligaste med att döma är att man är en del i spelet. Man pratar med spelarna, man känner intensiteten på planen och det är en fantastisk känsla. När solen skiner, gräset doftar och publiken jublar finns det inget bättre än glädjen fotbollen bjuder på.

”NÄR MAN SITTER TILLBAKALUTAD I SOFFAN ÄR DET VÄLDIGT LÄTT ATT SKRIKA PÅ DOMAREN”

Att vara domare är givetvis något som är jätteroligt, men det finns utmaningar. Likt en örn gäller det att se varje enskild händelse och snabbt bedöma. Spelet går fort samtidigt som det gäller att ge spelarna en rättvis bedömning.

– När man sitter tillbakalutad i soffan är det väldigt lätt att skrika på domaren för ett felbedömt inkast eller för en missad handssituation. Men när man väl kliver in på planen med visselpipan i handen begränsas synvinklarna. Det är därför spelförståelsen är otroligt viktig för att positionera sig rätt och få en god blick över spelet.

Unga fotbollsspelare har ofta drömmar om att spela i de stora ligorna och i mästerskap. Även om det inte fungerar på riktigt samma sätt för en domare är det klart att alla drömmer om att döma de stora matcherna.

– Min högsta dröm inom fotbollen är att en dag bli utvald att få döma VM och EM. Min vision är att döma Allsvenskan och de stora internationella matcher ute i Europa.

Läs också: SUPERSÖNDAG: Champions League-domaren Joakim Amri Nilsson – ”Man får nypa sig i armen”

Jag ber Hedl beskriva sig själv som domare. Han svarar att han har en förmåga att anpassa matchledarskapet efter matchens karaktär. Något som kan vara väldigt viktigt. Även om regelboken alltid är densamma är varje match unik, där det gäller att lägga ribban rätt. Ibland får man tillåta tuffare spel, ibland får man prata lite extra med spelarna för att lugna dem.

– Är det ett derby eller en avgörande match har jag förståelse för känslorna som uppkommer. Där gäller det som domare att underlätta för spelarna och skapa en god stämning. En kvalité som jag tycker är en av mina viktigaste är spelförståelsen. Att kunna förutse vart bollen kommer hamna för att kunna positionera mig rätt och kunna ta rätt beslut i en eventuell situation.

Hedl berättar att skapa en god stämning på planen är a och o för en bra match. Hur skapar man den då? Jo, genom varmt, tydligt och kommunikativt ledarskap där man har en dialog med spelarna för att de skall känna sig rättvist behandlade. För att göra detta krävs det ett tydligt kroppsspråk, samtidigt som man måste stå med rak rygg och vara helt säker mot sig själv när man tagit ett beslut.

Vad mer behöver en bra domare ha?

– Man ska vara i sitt egna mentala tillstånd där man isolerar sig från allt annat runt om och endast fokusera på matchen. En bra domare behöver även ha en bra spelförståelse, detta eftersom spelet går otroligt fort. För att göra korrekta bedömningar krävs det att man är rätt positionerad och kan förutse olika situationer. Slutligen ska en bra domare bjuda in till kamp. En domare ska inte blåsa sönder en match, eftersom det förstör flytet och spelet. Man ska tillåta starka och hårda närkamper, låt spelarna stångas hårt och kraftigt men på ett schysst sätt. Det skapar en god intensitet i spelet och en match med högt tempo vilket uppskattas av både spelare och publik.

Vissa kanske tror att det räcker att dyka upp till matchstart med en pipa för att vara domare. Det kan visserligen fungera, men det ger inte de bästa förutsättningar för att kunna prestera bra. Hedl tar sitt uppdrag som domare på högsta allvar, är disciplinerad och jobbar hårt för att nå sina mål.

– Jag är alltid i god tid inför varje match, hälsar på ledarna och spelarna. Väskan med all utrustning packar jag kvällen innan. Sedan går jag igenom min matchplan där jag visualiserar hur matchen ska gå och hur jag ska bemöta olika situationer som kan tänka sig uppstå. Spelarna ska ha en rolig och högkvalitativ match och därför är förberedelse extremt viktigt.

”GENOM ATT STÄNDIGT ANALYSERA MIN PRESTATION OCH FORTSÄTTA UTVECKLAS HOPPAS JAG NÅ MIN DRÖM”

På senare år har det blivit allt mer populärt med videoanalys och statistik av olika slag. Matchen må vara över när slutsignalen går, men reflektionerna och lärdomarna finns fortfarande kvar. Oavsett hur matchen går finns det alltid något bra man kan ta med sig och något man kan förbättra till nästa match. Vad gör då en domare efter en match?

– Efter en match analyserar jag min prestation utifrån tre följande frågor: Vad har jag gjort bra idag? Vad kan jag förbättra? Hur kan jag förbättra det? Genom att ständigt analysera min prestation och fortsätta utvecklas, hoppas jag i framtiden nå min dröm att få döma Allsvenskan och stora internationella matcher.

Läs också: SUPERSÖNDAG: FIFA-domaren Bojan Pandzic – ”Många fler positiva sidor än man tror”

Spelar man fotboll tillhör man oftast ett lag, där man har ledare, lagkamrater och supportrar. Som domare står man dock ofta ensam, utan ledare, lagkamrater och supportrar på läktaren som hejar på en. Gemenskap blir därför ganska naturlig mellan domare samt funktionärer, de blir i princip som ett eget lag. För Hedl är Svenska Fotbollförbundet som en familj för honom.

– Förbundet ger ett otroligt stöd till alla oss domare genom högkvalitativ utbildning och utveckling. Man känner sig välkommen med öppna armar och det är ett perfekt sätt att träffa vänner för livet.

För mig har det inte bara varit en ära att se Hedl döma, utan också att intervjua honom. Jag älskar människor som har engagemang och passion för något. Hedl Bourbia är en sådan människa, en människa jag också önskar all lycka i framtiden. Förhoppningsvis syns vi på någon annan fotbollsplan, om det är Hovgårdsvallen eller Wembley återstår att se.

//Tobias BW Granberg

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/ungdomsfotboll
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget

Flickfotboll

Alice Söndergaard: ”Vi tänker inte bli trea i år igen!”

Publicerad

den

I veckan var jag och tittade på en spännande match mellan Lerum IS F03 och IK Zenith F02/03Rydsbergsplan i Lerum, en match som Lerum vann med 5-1. Fyra av målen gjordes av en glänsande Alice Söndergaard som jag träffar direkt efter slutsignal.

– Jag tycker att vi gör det bra, vi har haft ett uppehåll på några veckor så vi var lite ringrostiga. Vi får upp ett hyfsat bra spel, även om det var ganska tungt i benen.

Bollen rullade som på ett snöre på Lerums mittfält, där Söndergaard ofta hotade genom att löpa i djupled eller utmana sin spelare. Flera gånger lyckas man också kombinera sig genom Zenithförsvaret.

– På planen pratar vi mycket, vilket gör att vi hittar varandra enklare.

Läs också: Fantastisk uppvisning av Lerum IS och IK Zenith

Av de fyra målen väljer hon att lyfta fram det första när hon springer i djupled och placerar in bollen i högra hörnet, ett mål så tåls att se i repris ett par gånger. Närmast väntar Gothia Cup, en turnering Lerum har blivit trea i tre år i rad.

– Det är en jätterolig turnering, vi möter jättebra lag. Jag tänker att vi får kämpa den här veckan innan och hoppas på det bästa. Vi tänker inte bli trea fjärde året i rad!

Gruppspelet kommer man spela på Mjörnvallen i Alingsås. I gruppen har man IFK Solna, TV Neuenkirchen från Tyskland och Fanna BK.

– Jag tror att vi har en bra chans att gå vidare om vi fortsätter spela som vi brukar göra och pratar mycket. Vi kan gå långt.

Läs också: Ebba Holmius: ”En dag vill jag komma med i landslaget”

Frågan man givetvis ställer sig, efter att under tre år blivit trea, kan det räcka ända till en final?

– Ja det kan det. Vi har förmågorna för att ta oss till final, så jag hoppas att vi tar fram dem under turneringen.

Lerums F03 har varit väldigt framgångsrika och placerat sig högt i diverse turneringar. Framgångsreceptet, det vet Alice vad det är.

– Inställningen. Det är viktigast! Sedan hittar vi varandra väldigt bra, är spelbara på planen och pratar mycket med varandra.

Läs också: Alicia Holmberg: ”Givetvis hoppas jag på en plats i landslaget”

Utvecklingslägret hade laget flera representanter, bland annat Alice Söndergaard. När jag frågar henne vad hon tillför i ett lag är hon snabb på att svara.

– Jag gör mål (skratt). Nej jag vet inte, jag tycker att vi jobbar väldigt bra som ett lag. Jag skulle inte säga att det är så mycket individuellt, jag hade inte kunnat göra något utan mina lagkamrater. Det är dem som spelar fram så att jag får chanserna.

En ödmjuk Alice får avsluta intervjun med att gissa vad det blir i finalen.

– Gothiafinalen? Vi vinner hoppas jag!

//Tobias BW Granberg

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/ungdomsfotboll
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget
Annons

Facebook

Populärt

Copyright © 2018 Alvarado Sport & Media