Efter en semifinal där man totalt förstörde sitt motstånd med 11-0 så såg det att bli en på förhand mycket spännande match mellan Angered FC och Athletic FC i Lundbystrand där matchbilden antagligen skulle komma att likna den första matchen lagen emellan som spelades i gruppspelet.
Angered satte omedelbart högsta fart och chockerade Athletic FC direkt med 1-0 genom Najib Dhoore som läckert kroppsfintade athleticförsvararen och rullade in bollen bakom målvakten.
2-0 kom strax därpå och detta genom ett olyckligt självmål.
Athletic kom sedan in i matchen rejält efter en billig reducering där målvakten Christoffer Andersson först räddade men där de orangea från Stockholm påpassligt tryckte in returen bakom en skymd målvakt.
Matchen fortlöpte i ett högt tempo där bägge lagen skapade chanser, Angered främst genom distansskott och omställningar och inte helt onaturligt Athletic FC som styrde spelet med sin extra utespelare i form av en ”flygande” målvakt, så min teori föll totalt då jag tycker att det var AFC som styrde spelet i den första matchen.
Bägge lagen tryckte in två bollar var till 4-3, Angered FC genom Socras Songo och Nihad Cengic som verkligen varit signifikanta målskyttar i detta SM-slutspel när de öst in bollar för Angered.
Med enbart 7 minuter kvar av andra halvlek var ställningen fortfarande 4-3 och då började oron i försvarsspelet hos Angered, man slog mestadels ifrån sig bollen men tack vare massvis med blockerade skott och en fenomenal Christoffer Andersson i mål och som stod för den ena räddningen efter den andra så höll man emot och tog tillbaka SM-guldet till Göteborg som man i somras på P14-SM missade mot just Athletic FC.
Enligt min mening gör bägge lagen en riktigt väl genomförd match taktiskt och inför turneringen var det dessa två lagen i final som var lågoddsaren.
I sommar ser jag verkligen fram emot att se dessa lagen spela igen och då får vi se om Angered FC kan vinna tillbaka även SM-bucklan i fotboll.
Stort grattis till SM-guldet och tack för en mycket fin turnering där ni för varje match spelade bättre och bättre.
//Tom Andersson
