Följ oss

Intervjuer

Endrit Spahiu om skadan som rörde till hans Utvecklingsläger: ”Man får inte gräva ner sig”

Publicerad

den

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Vad som helst kan hända. I skolan, i vardagen eller på fotbollsplanen.

De flesta vi pratat med under och efter Utvecklingslägret i Halmstad har haft ett smärtfritt läger där allt har flutit på. Men det finns de som inte haft det lika lätt. En av dem är Endrit Spahiu.

Endrit spelar i FK Karskronas U17-lag och kom till lägret tillsammans med Blekingelaget. Precis som många andra vi pratat med blev han överlycklig när han fick besked om att han blivit uttagen till lägret.
– Det kändes otroligt skönt. Sedan jag var liten har jag velat komma med till lägret och jag har kämpat väldigt mycket. Jag blev väldigt glad och stolt över att jag kom med, säger Endrit.

Han hade dragits med ljumskproblem i någon vecka, men varit duktig med att värma och och stretcha ordentligt. På söndagen, när han kom ner till Halmstad hade han inte det minsta ont och den första träningen gick jättebra.
– Det var många som kom fram till mig efter den träningen och sade att de aldrig sett mig så taggad. Det gjorde mig jätteglad!

Missa inte: Facebook Live med Daleho Irandust!

Men måndagen blev inte som han hade tänkt sig.
–När matchen startade var jag inte så nervös, jag var ganska lugn. Det gick väldigt bra de första tjugo minuterna. Jag fick en assist efter bara fem minuter och det var väldigt roligt att spela. Sedan kom skadan.

Vad var det som hände, var det ljumsken som spökade?
– Jag gick in i en duell och trampade snett och stukade foten. Jag skadade ett ligament i foten. Så jag var snabb med att hoppa ut och linda om den.

Märke du direkt att det var allvarlig?
– Egentligen inte. Jag blev förstås rädd, för jag visste inte vad det var. Men när matchen var slut så kunde jag ändå gå lite på foten, jag tänkte att jag skulle kunna vila på tisdagen och kanske komma tillbaka på onsdagen.

På måndagkvällen fick Endrit dock mycket ont. Han hade svårt att röra sig och kunde inte ens ta sig till föreläsningen som förbundskapten Roland Nilsson höll i.
– Då var jag väldigt rädd för att jag inte skulle kunna spela mer.

På tisdagen gick 15-åringen till lägrets läkare och fick beskedet att det inte skulle bli något mer spel för hans del under lägerveckan.
– Då blev jag helt förkrossad. Om jag ska vara ärlig så grät jag faktiskt lite. Jag har aldrig varit så taggat inför någonting som jag var inför lägret.

Hur kände du då? Ville ge upp och dra hem?
– Nej, jag tänkte att det finns ett litet hopp att jag kanske kan komma tillbaka och spela den sista matchen på fredagen. Plus att jag ville vara med laget och stötta dem. Och jag har lärt mig oerhört mycket ändå, så jag är glad att jag stannade.

Läs också: Kalmar FF:s målspruta Jerry Schylström om tiden i Halmstad

Mittfältaren Endrit berättar att det var väldigt jobbigt att sitta vid sidlinjen och se när alla kompisar spelade. Speciellt när Roland Nilsson och de andra förbundskaptenerna kom och tittade och skrev i sina anteckningsblock:

– Jag ville verkligen visa upp mig, för jag tror ju på mig själv och att jag hade kunnat komma med till uttagningarna på Bosön.

Hur gjorde du för att hantera besvikelsen?
– Jag var ju ledsen men jag fick oerhört mycket stöd från mina föräldrar. Jag är jättetacksam för det. Utan dem vet jag inte vad som hade hänt, jag var riktigt ledsen.

Endrits mamma Emina och pappa Hetem följde med till Halmstad och bodde hos några släktingar i Värnamo om nätterna.
– Jag sade till dem att de kunde åka hem, eftersom jag inte skulle spela mer. Men de ville vara med hela veckan för att stötta mig.
– Och min lillebrorsa var fantastisk. Han är som min agent kan man säga, haha. Han bryr sig om mig hur mycket som helst, tillägger Endrit om sin 11-åriga lillebror Ardit.

Nu har Endrit varit hemma i några dagar och han har fått chans att smälta lägerveckan. Han säger att känslorna varit blandade, men att han ändå fick ut någonting av lägret.
– Jag lärde mig verkligen att skador är en del av den här underbara sporten. Skador kommer komma och det är bara att bita ihop och kämpa. Även de bästa har sina ups and downs. Och för att nå sitt mål är det bara att kämpa vidare, för skador kommer komma, tyvärr.

Tror du att din starka inställning gjorde något avtryck på tränarna och kanske förbundskaptenerna?
– Jag hoppas ju det i alla fall. Jag stöttade killarna väldigt mycket och pratade mycket med dem på uppvärmningen och innan matchen, gav dem tips ifall de hade några känningar eller så. Jag hade en ledarroll i laget under första matchen, det var jag som stod och snackade och styrde upp laget. Så jag tänkte att det inte är någon mening att åka hem, utan stanna och stötta grabbarna och visa för alla att jag är intresserad av detta och att det är detta jag brinner för.

Nu blev ju du skadad, så du inte kunde fullfölja lägret, men det är många som inte ens blir uttagna och får chansen. Vad är ditt budskap till dem?
– Till dem skulle jag bara säga att de ska fortsätta kämpa. För det här är inte sista chansen. Visst är det jättekul, spännande och lärorikt att vara med på det här lägret, men man ska absolut inte gräva ner sig för att man inte kom med. Många som kanske skulle varit här missade lägret på grund av skador. Men man måste fortsätta jobba och hålla motviationen uppe. Det kommer lösa sig om man vill det tillräckligt mycket.

Läs också: BLOGG: Låt inte hemska rubriker smutsa ner vår Gothia-vecka!

Endrit har gjort några lugna träningar med foten tejpad, och han berättar att det känts bra. Nu väntar tuffare träning och han hoppar och tror att han ska vara redo inför sin första Gothia Cup-turnering.

Han säger att han funderade på att testa att spela den sista matchen på Utvecklingslägret, men att han bestämde sig för att stå över av flera olika skäl.
– Jag värderade läget. Jag kunde ju ha försökt att spela på fredagens match. Men jag kände att jag inte hade kunnat ge hundra. Jag hade inte kunnat gå in i duellerna och då ser det ju inte så bra ut från läktaren. Jag spelar ju väldigt fysiskt annars, så jag hade inte kunnat vara mig själv på plan. Och så var jag ju också rätt att jag skulle slå upp skadan. Så då var det bättre att vila och ge allt på Gothia istället.

Han fortsätter:

– Jag är glad över att jag tog det beslutet, och det var tränarna också. Tränarna ska ha en big up. De stöttade mig mycket. De pratade med mig och sa att det kommer chanser att komma med till landslaget lägre fram, så det är bara att kämpa vidare. Det stärkte mig.
– Mina lagkamrater stöttade mig också jättemycket. Vi hade jättekul både på och utanför planen och det gjorde att jag ibland, för stunden, glömde att jag var skadad.

Han poängterar med detta hur viktigt det är att ha en bra sammanhållning i laget och uppstår hinder.

Hur har det varit sedan du kom hem?
– Jag har funderat mycket, jag hade verkligen velat visa mig. Men mina föräldrar och tränare har pratat med mig jättemycket och många har skrivit till mig att jag inte ska gräva ner mig. Och jag lyssnar på dem. Jag är tacksam för all stöttning jag får.

Hur mycket ser du fram emot Gothia Cup?
– Det ska bli spännande, jag är enormt taggad på att komma tillbaka och spela. Jag vill visa vad jag går för och hjälpa laget att gå så långt som möjligt.

Tack, Endrit för att du berättade din historia. Och tack för att du sänder hopp och peppande ord till andra som kanske inte hade det läger de hoppats på, och till de som inte fick chansen att åka till Halmstad.

Vill ni se Endrits lag, FK Karlskrona, spela ser ni dem i U16-klassen. De spelar sin första match på måndag klockan 11:00 på Tuvevallen, mot Hässleholms IF.

 

 

 

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/ungdomsfotboll
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Intervjuer

Kärleken till sporten skall ta Isaac till toppen

Publicerad

den

Har jag med mig minneskortet? Kom jag ihåg att sätta i batteriet i kameran? Tog jag ens med kameran? Från det att jag packat min väska tills att jag sätter mig i bilen dubbelkollar jag säkert 17 gånger för att vara säker på att jag inte skall göra bort mig. Det är lördag förmiddag och jag är på väg till Lindholmen för att göra en intervju. Där skall jag möta upp Hisingsbacka FC:s Isaac Shears, en spelare som haft en lite annorlunda fotbollskarriär.

Tillslut sätter jag mig i bilen för att åka och bestämmer mig för att släppa alla spöken som säger att jag glömt något. Då jag inte mött Isaac innan funderar jag givetvis lite på hur jag skall lägga upp hela intervjun, vilket är svårare om man inte känner personen. Innan intervjun har jag gjort lite research för att försöka skaffa mig en bild om vem han är och hur han skall göra. Samtidigt har jag ingen aning om vad jag skall förvänta mig.

När jag är på väg att parkera plingar det till i telefonen, det är Isaac. Han är redan på plats. Jag parkerar, säger var jag är och möter upp honom. Vi bestämmer oss för att ta fotona först, så tar vi intervjun efter. Isaac skall nämligen jobba efter vår intervju och jag vill inte att han skall komma försent för att jag inte har fått den perfekta bilden.

Hur är det med dig?

– Jodå, det är fint, hur är det själv?

Innan jag börjar spela in intervjun småpratar vi lite om allt möjligt. Jag berättar att jag har gått i skolan på Lindholmen och Isaac berättar att han läser ekonomi på Aspero. Både jag och han konstaterar att det är väldigt svårt att veta vad det är man skall bli när man blir stor. Det finns ju så mycket. Hela världen blir plötsligt stå stor. Annat var det när man var liten.

– Jag började sparka på en boll när jag var väldigt liten, kanske när jag var fyra-fem år. Mamma ville att jag skulle börja med dans, men jag gick alltid omkring med en boll, vart jag än gick.

När Isaac är sex år börjar han i IK Zenith. Efter att ha sett videor på YouTube på diverse fotbollsproffs beslöt han sig för att han också ville bli en sådan. Cristiano Ronaldo var idolen. Redan efter ett år i Zenith byter Isaac klubb till Torslanda IK, då alla hans klasskamrater spelar där.

– Sedan spelade jag där tills jag var tio år, då flyttade vi och jag började i Eriksberg.

”JAG TRODDE INTE ALLS ATT JAG SKULLE FÅ CHANSEN I A-LAGET SÅ FORT SOM JAG FAKTISKT FICK”

Resan skulle inte ta slut där, utan Isaac fortsatte senare i Warta, därefter Gais och till sist FK Kozara där han fick spela A-lagsfotboll i division 4. Senaste destinationen är Hisingsbacka där han har fått arbetsro. Anledningen till de olika flyttarna har nästan alltid varit att utvecklas i en så bra miljö som möjligt, en miljö han nu hittat på Backavallen. Den 18-åriga anfallaren har mäktat med elva mål på lika många antal matcher i juniorlaget, samt fyra assist. Ett facit som också väckt uppmärksamhet från Hisingsbackas A-lag som spelar i division 2. Där har det blivit ett par inhopp samt en match från start i Svenska Cupen, som man för övrigt vann med 3-1 över Utsiktens BK.

– Att spela i ett A-lag som ung ser jag som mycket lärorikt, då många spelare har lång erfarenhet man kan lära sig av. När jag kom till division 4 var det många som hade spelat högre upp innan, så jag fick lite tips hur jag skulle utveckla mig själv som spelare. Det är något jag tycker är väldigt bra med A-lagsfotboll, samtidigt som att man som ung gärna lyssnar på de som är äldre.

Läs också: Alice Söndergaard: ”Vi tänker inte bli trea i år igen!”

Valet att börja i Hisingsbacka för Isaac berodde på att man har en lång historik av att satsa på unga spelare. Trots att man spelar i division 2 släpper man gärna fram yngre spelare och ger dem chansen. Att det skulle gå så snabbt för Isaac att göra debut med seniorerna trodde han däremot inte.

– Säsongen har gått väldigt mycket uppåt. Jag trodde inte alls att jag skulle få chansen i A-laget så fort som jag faktiskt fick. När jag gick till klubben hade jag inställningen att jag ville upp till A-laget så snabbt som möjligt, något jag alltid har haft med mig på matcher och träningar. Jag tycker att jag har tagit chansen när jag väl fått den.

Ganska snabbt under vårt möte får jag en bild av Isaac som både ödmjuk men också självsäker. Två egenskaper som är oerhört viktiga om man vill lyckas, i alla fall om du frågar mig. Vi går runt lite för att hitta en bra bakgrund till kortet, där jag ger instruktioner som Isaac får följa. Jag skojar lite att vi borde gjort intervjun på andra sidan älven, nu blir ju själva centrum av Göteborg i bakgrunden, Isaac är ju en Hisingskille.

Tiden i Hisingsbacka ser han som väldigt positiv, han tycker att han fick ett bra välkomnande, att det är en bra gemenskap samtidigt som han själv gjort bra ifrån sig. Isaac tror att han kan prestera ännu bättre när han fått lära känna lagkamraterna och föreningen lite mer.

Vad är dina främsta kvaliteter på planen?

– Jag är en offensiv spelare, anfallare. Jag skulle säga att jag bidrar med mycket positiv energi, jag ger alltid allt för laget oavsett om jag startar eller blir inbytt. Sedan har jag fart, ett bra skott, teknik, är stor och stark vilket gör att jag är bra i luften.

En beskrivning som i mina öron låter som en ganska komplett anfallare, men Isaac påpekar att han har mycket kvar att lära. Timing i straffområdet är något han jobbar hårt på men också att bli van med tempot i de högre divisionerna.

Läs också: Älskad och hatad av alla – en annorlunda väg mot eliten

Hisingsbacka började säsongen starkt, men därefter har det gått utför. Spelet har ofta sett bra ut, men målen har inte kommit framåt. Istället har det blivit ett mål i baken, vilket givetvis kan sätta ett och annat spöke i en spelares hjärna. Inte minst en anfallare som har som främsta uppgift att göra mål.

– Det har en väldigt stor effekt eftersom att man blir frustrerad. Alla spelare vrider och vänder, frågar sig vad problemet är så att man kan rätta till det. Jag tror att det handlar om att man måste få upp självförtroendet. Vi gjorde en bra match mot Utsikten och genast matchen efter spelade vi mycket bättre.

Halva serien återstår för Hisingsbacka, men närmast väntar det Gothia Cup för Isaac som skall spela i B18-klassen. En turnering han tycker väldigt mycket om.

– En väldigt rolig turnering när det kommer massa lag från andra länder man aldrig mött för. Det blir också ett stort intresse runt det hela, det blir en härlig gemenskap mellan alla ungdomar. Jag tycker att det är väldigt roligt att vi har en sådan här stor cup i Sverige.

”VI TRODDE ATT DET SKULLE GÅ ÅT SKOGEN, DET SKULLE VISA SIG ATT VI VAR HUR BRA SOM HELST”

När Isaac spelade med Gais lyckades man ta sig till åttondelsfinal, vilket är det längsta han har gått i turneringen. Något han håller som det roligaste minnet än så länge av Gothia.

– Vi hade precis bytt tränare och trodde att det skulle gå åt skogen. Det skulle visa sig att vi var hur bra som helst, vi vann gruppen, sedan vann vi både 32 och 16-delsfinalen innan vi ställdes mot ett spanskt lag i åttondelen. Där var det, ja, de var överlägsna. Vi torskade med 5-0, men de skulle gå hela vägen till final därefter. Men det var en rolig resa, jag har aldrig kommit så långt innan.

Jag svarar Isaac att det måste vara härligt att det roligaste minnet är när man förlorar med 5-0 och inte har en chans, något vi båda skrattar åt. Han förklarar därefter att givetvis var det resan innan som var det roliga, inte själva förlusten i sig. I år tycker han att man har ett bra lag, en trupp som är bred och innehåller många duktiga fotbollsspelare.

– Jag tror våra chanser i år är ganska höga faktiskt. Förhoppningsvis kan vi ta klivet i år och vinna, det är det vi satsar på. Vi har tränat hårt för det, det har gått bra i serien.

Läs också: Långläsning: Stor guide inför stundande SEF Trophy

Laget kämpar för varandra, man fokuserar väldigt mycket på gemenskap. ”Det skall inte vara one man show” berättar Isaac, utan hela laget skall bidra.

– Vi tränar mycket på lagkänslan, jag tror att det är det som kan ta oss långt, om man krigar för varandra.

På kort sikt hoppas Isaac kunna ta en startplats i Hisingsbackas A-lag. Kollar man på längre sikt vill han kunna försörja sig på sin fotboll.

– Jag vill bli en av de främsta i världen, kanske spela utomlands. Oavsett hur det går tror jag att jag alltid kommer hålla på med fotboll. Jag har många härliga minnen och har träffat många kompisar tack vare sporten. Jag har alltid älskat fotboll och kommer alltid att älska fotboll.

Så du är helt enkelt glad över att du valde bort dansen?

– Ja, väldigt glad (skratt).

Är det något jag har lärt sig är det att man aldrig skall säga aldrig. Kanske får vi se Isaac dansa i Let’s Dance efter en framgångsrik fotbollskarriär och därmed göra sin mamma lite extra stolt? I vilket fall som helst avslutar jag intervjun så att Isaac kan hinna till jobbet. Vem vet, kanske blir intervjuandet en del av hans jobb i framtiden, innan han springer ut på en utsåld arena i någon av de stora ligorna?

//Tobias BW Granberg

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/ungdomsfotboll
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget

Intervjuer

Älskad och hatad av alla – en annorlunda väg mot eliten

Publicerad

den

En målvakt spelar på en utsatt position. Gör du ett misstag syns det direkt, och nästan alltid leder det till att man släpper in ett mål. Detta till skillnad från en utespelare som kan göra massor av misstag man knappt kommer ihåg. Om man tänker att målvakten är utsatt går det inte jämföra med en domare.

Jag brukar säga att det finns tre scenarion efter att en domare tagit ett beslut på planen. Scenario ett är att båda lagen är nöjda med ditt beslut, vilket är det mest sällsynta. Det andra scenariot är att ett lag är nöjda med beslutet, medan de andra inte är det. Kanske det vanligaste fallet under en match. Sista och värsta scenariot är att båda lagen inte är nöjda med ditt beslut.

Trots att man sällan är älskad och oftare hatad finns det ändå ungdomar och vuxna som gör sitt yttersta för att matcher skall genomföras på ett korrekt sätt. I min bok är de inte bara domare, utan kanske de största av eldsjälar. Jag hade nöjet att träffa en av dessa eldsjälar direkt efter en match.

– Jag heter Hedl Bourbia, jag är 19 år och studerar på Göteborgs Universitet. Vid sidan om studierna föreläser jag och driver ett företag.

Efter att ha sett matchen mellan IK Zenith och Kareby IS/Kode IF jagar jag ikapp domaren som nyss blåst av matchen, som visar sig heta Hedl. Jag måste säga att det inte är ofta jag hör två lag, både vinnande och förlorande, berömma en domare på det sättet man berömde Hedl. När jag jagar ifatt honom hör jag till och med flera i det förlorande laget säga att det är den bästa domaren de någonsin haft, och att de vill ha honom varje match.

– Jag började döma ungdomsfotboll under våren 2018. Jag älskar fotboll och den fantastiska gemenskapen den skapar. Med en otrolig kraftig passion för fotboll är fotbollsdomare det närmaste man kommer till att spela på planen eftersom man är högst involverad i matchens domslut.

Läs också: SUPERSÖNDAG: Domaren Maral har stora drömmar – ”Långsiktiga målet är Europa”

Få personer vill göra misstag medvetet, det menar i alla fall jag. Man bör utgå från att alla gör sitt bästa. Däremot finns det flera saker man kan göra för att ge det där lilla extra. Under matchen jag såg gjorde Hedl det klart för alla spelare att det var han som bestämde och styrde matchen. Genom att prata med spelarna, förklara sina domslut och vara tydlig med sitt kroppsspråk infann alla spelare, ledare och föräldrar i det beslut som togs av honom.

Vad är då anledningen till att du är domare?

– Anledningen till att jag dömer fotboll är för att ge spelarna en så rättvis match som möjligt och bidra med mitt engagemang.

Han spelade själv fotboll från det att han var åtta år tills han fyllde 17. Att komma ner till fotbollsplanen, dra på sig tröjan och spela match var det absolut bästa han visste.

– Fotboll bjuder på så mycket känslor, vilket är helt fantastiskt!

Oftast är känslor riktade mot domaren av det negativa slaget. Känslor som yttras både verbalt och genom gester. Lite ironiskt brukar man därför säga att en bra domare är den man inte lägger märke till, en bra domare är osynlig. En bra domare tar inte över planen och sätter sig själv i centrum, en bra domare ser till att förutsättningarna för spelarna är så bra som möjligt, så att de kan stå i centrum.

– Det roligaste med att döma är att man är en del i spelet. Man pratar med spelarna, man känner intensiteten på planen och det är en fantastisk känsla. När solen skiner, gräset doftar och publiken jublar finns det inget bättre än glädjen fotbollen bjuder på.

”NÄR MAN SITTER TILLBAKALUTAD I SOFFAN ÄR DET VÄLDIGT LÄTT ATT SKRIKA PÅ DOMAREN”

Att vara domare är givetvis något som är jätteroligt, men det finns utmaningar. Likt en örn gäller det att se varje enskild händelse och snabbt bedöma. Spelet går fort samtidigt som det gäller att ge spelarna en rättvis bedömning.

– När man sitter tillbakalutad i soffan är det väldigt lätt att skrika på domaren för ett felbedömt inkast eller för en missad handssituation. Men när man väl kliver in på planen med visselpipan i handen begränsas synvinklarna. Det är därför spelförståelsen är otroligt viktig för att positionera sig rätt och få en god blick över spelet.

Unga fotbollsspelare har ofta drömmar om att spela i de stora ligorna och i mästerskap. Även om det inte fungerar på riktigt samma sätt för en domare är det klart att alla drömmer om att döma de stora matcherna.

– Min högsta dröm inom fotbollen är att en dag bli utvald att få döma VM och EM. Min vision är att döma Allsvenskan och de stora internationella matcher ute i Europa.

Läs också: SUPERSÖNDAG: Champions League-domaren Joakim Amri Nilsson – ”Man får nypa sig i armen”

Jag ber Hedl beskriva sig själv som domare. Han svarar att han har en förmåga att anpassa matchledarskapet efter matchens karaktär. Något som kan vara väldigt viktigt. Även om regelboken alltid är densamma är varje match unik, där det gäller att lägga ribban rätt. Ibland får man tillåta tuffare spel, ibland får man prata lite extra med spelarna för att lugna dem.

– Är det ett derby eller en avgörande match har jag förståelse för känslorna som uppkommer. Där gäller det som domare att underlätta för spelarna och skapa en god stämning. En kvalité som jag tycker är en av mina viktigaste är spelförståelsen. Att kunna förutse vart bollen kommer hamna för att kunna positionera mig rätt och kunna ta rätt beslut i en eventuell situation.

Hedl berättar att skapa en god stämning på planen är a och o för en bra match. Hur skapar man den då? Jo, genom varmt, tydligt och kommunikativt ledarskap där man har en dialog med spelarna för att de skall känna sig rättvist behandlade. För att göra detta krävs det ett tydligt kroppsspråk, samtidigt som man måste stå med rak rygg och vara helt säker mot sig själv när man tagit ett beslut.

Vad mer behöver en bra domare ha?

– Man ska vara i sitt egna mentala tillstånd där man isolerar sig från allt annat runt om och endast fokusera på matchen. En bra domare behöver även ha en bra spelförståelse, detta eftersom spelet går otroligt fort. För att göra korrekta bedömningar krävs det att man är rätt positionerad och kan förutse olika situationer. Slutligen ska en bra domare bjuda in till kamp. En domare ska inte blåsa sönder en match, eftersom det förstör flytet och spelet. Man ska tillåta starka och hårda närkamper, låt spelarna stångas hårt och kraftigt men på ett schysst sätt. Det skapar en god intensitet i spelet och en match med högt tempo vilket uppskattas av både spelare och publik.

Vissa kanske tror att det räcker att dyka upp till matchstart med en pipa för att vara domare. Det kan visserligen fungera, men det ger inte de bästa förutsättningar för att kunna prestera bra. Hedl tar sitt uppdrag som domare på högsta allvar, är disciplinerad och jobbar hårt för att nå sina mål.

– Jag är alltid i god tid inför varje match, hälsar på ledarna och spelarna. Väskan med all utrustning packar jag kvällen innan. Sedan går jag igenom min matchplan där jag visualiserar hur matchen ska gå och hur jag ska bemöta olika situationer som kan tänka sig uppstå. Spelarna ska ha en rolig och högkvalitativ match och därför är förberedelse extremt viktigt.

”GENOM ATT STÄNDIGT ANALYSERA MIN PRESTATION OCH FORTSÄTTA UTVECKLAS HOPPAS JAG NÅ MIN DRÖM”

På senare år har det blivit allt mer populärt med videoanalys och statistik av olika slag. Matchen må vara över när slutsignalen går, men reflektionerna och lärdomarna finns fortfarande kvar. Oavsett hur matchen går finns det alltid något bra man kan ta med sig och något man kan förbättra till nästa match. Vad gör då en domare efter en match?

– Efter en match analyserar jag min prestation utifrån tre följande frågor: Vad har jag gjort bra idag? Vad kan jag förbättra? Hur kan jag förbättra det? Genom att ständigt analysera min prestation och fortsätta utvecklas, hoppas jag i framtiden nå min dröm att få döma Allsvenskan och stora internationella matcher.

Läs också: SUPERSÖNDAG: FIFA-domaren Bojan Pandzic – ”Många fler positiva sidor än man tror”

Spelar man fotboll tillhör man oftast ett lag, där man har ledare, lagkamrater och supportrar. Som domare står man dock ofta ensam, utan ledare, lagkamrater och supportrar på läktaren som hejar på en. Gemenskap blir därför ganska naturlig mellan domare samt funktionärer, de blir i princip som ett eget lag. För Hedl är Svenska Fotbollförbundet som en familj för honom.

– Förbundet ger ett otroligt stöd till alla oss domare genom högkvalitativ utbildning och utveckling. Man känner sig välkommen med öppna armar och det är ett perfekt sätt att träffa vänner för livet.

För mig har det inte bara varit en ära att se Hedl döma, utan också att intervjua honom. Jag älskar människor som har engagemang och passion för något. Hedl Bourbia är en sådan människa, en människa jag också önskar all lycka i framtiden. Förhoppningsvis syns vi på någon annan fotbollsplan, om det är Hovgårdsvallen eller Wembley återstår att se.

//Tobias BW Granberg

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/ungdomsfotboll
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget

Flickfotboll

Alice Söndergaard: ”Vi tänker inte bli trea i år igen!”

Publicerad

den

I veckan var jag och tittade på en spännande match mellan Lerum IS F03 och IK Zenith F02/03Rydsbergsplan i Lerum, en match som Lerum vann med 5-1. Fyra av målen gjordes av en glänsande Alice Söndergaard som jag träffar direkt efter slutsignal.

– Jag tycker att vi gör det bra, vi har haft ett uppehåll på några veckor så vi var lite ringrostiga. Vi får upp ett hyfsat bra spel, även om det var ganska tungt i benen.

Bollen rullade som på ett snöre på Lerums mittfält, där Söndergaard ofta hotade genom att löpa i djupled eller utmana sin spelare. Flera gånger lyckas man också kombinera sig genom Zenithförsvaret.

– På planen pratar vi mycket, vilket gör att vi hittar varandra enklare.

Läs också: Fantastisk uppvisning av Lerum IS och IK Zenith

Av de fyra målen väljer hon att lyfta fram det första när hon springer i djupled och placerar in bollen i högra hörnet, ett mål så tåls att se i repris ett par gånger. Närmast väntar Gothia Cup, en turnering Lerum har blivit trea i tre år i rad.

– Det är en jätterolig turnering, vi möter jättebra lag. Jag tänker att vi får kämpa den här veckan innan och hoppas på det bästa. Vi tänker inte bli trea fjärde året i rad!

Gruppspelet kommer man spela på Mjörnvallen i Alingsås. I gruppen har man IFK Solna, TV Neuenkirchen från Tyskland och Fanna BK.

– Jag tror att vi har en bra chans att gå vidare om vi fortsätter spela som vi brukar göra och pratar mycket. Vi kan gå långt.

Läs också: Ebba Holmius: ”En dag vill jag komma med i landslaget”

Frågan man givetvis ställer sig, efter att under tre år blivit trea, kan det räcka ända till en final?

– Ja det kan det. Vi har förmågorna för att ta oss till final, så jag hoppas att vi tar fram dem under turneringen.

Lerums F03 har varit väldigt framgångsrika och placerat sig högt i diverse turneringar. Framgångsreceptet, det vet Alice vad det är.

– Inställningen. Det är viktigast! Sedan hittar vi varandra väldigt bra, är spelbara på planen och pratar mycket med varandra.

Läs också: Alicia Holmberg: ”Givetvis hoppas jag på en plats i landslaget”

Utvecklingslägret hade laget flera representanter, bland annat Alice Söndergaard. När jag frågar henne vad hon tillför i ett lag är hon snabb på att svara.

– Jag gör mål (skratt). Nej jag vet inte, jag tycker att vi jobbar väldigt bra som ett lag. Jag skulle inte säga att det är så mycket individuellt, jag hade inte kunnat göra något utan mina lagkamrater. Det är dem som spelar fram så att jag får chanserna.

En ödmjuk Alice får avsluta intervjun med att gissa vad det blir i finalen.

– Gothiafinalen? Vi vinner hoppas jag!

//Tobias BW Granberg

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/ungdomsfotboll
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget
Annons

Facebook

Populärt

Copyright © 2018 Alvarado Sport & Media