Igår avgjordes slutspelet av tomtecupen, en säregen turnering som ofta drar mycket lokal publik, turneringen spelas under en dryg vecka med lite blandade regler där ”vallningsregeln” är den absolut trevligaste, något jag anser att fler lag som ställer upp här borde använda sig utav då man kan göra sin gubbe på så många fler sätt och dessutom använda väggen som en ytterligare medspelare.
Inför dagen hade vi på förhand två jämna matcher i 00-klassen. Dels angeredsderbyt mellan Angered FC mot Gunnilse IS och dels Nol IK mot SKIF Semberija.
I den första semifinalen mellan Angered och Gunnilse var det fart fläkt och ett bra drag på läktaren och efter slutsignalen hade Angered vunnit med 6-1, nu tänker många ”oj, tennissiffror” men speglade det matchen? Nej…
Ska jag vara helt ärlig så hade Gunnilse kunnat vinna matchen med lite starkare försvarsspel, 2-1 hade nog varit ett mer rättvist resultat.
I den andra semifinalen mellan Nol och Semberija bjöd bägge lagen upp till dans, lagen försökte spela med en spelande målvakt vilket är kul då detta utvecklar futsalen i en positiv riktning.
Nol bjöd dock på en mer kontringsinriktad fotboll men med en målvakt som vågade ta bollen och anfalla med fart och på andra sidan hade vi ju Semberija som gillade att trycka ner sina motståndare med ett komfortabelt possessionspel tills dess att man hittade avslut. Matchen slutade till sist 2-0 till Semberija.
I finalen där vi då hade Angered FC mot SKIF Semberija vann AFC med 2-0 efter att Socras Songo gjort båda målen. Matchen i sig var lite tempofattig där AFC har övertaget till större delen i båda halvlekarna. Semberija tog mycket långskott men utan utdelning.
Simberija visar att man kan stå upp bra mot ett av de bästa lagen och de har ju fysiken och tekniken inom laget till att vinna matcher, det gäller bara att hitta en starkare spelidé.
Jag vill tacka tomtecupen för iår och på återseende nästa år!
// Tom Andersson
