Det har blivit dags att släppa den sjätte intervjun i kategorin onsdagsintervjun. Tidigare har jag intervjuat Filippa Lindblom från Jitex Mölndal BK, Fredrik Hammar från IF Brommapojkarna, Stefan Savic från Ramlösa Södra IF, Sara Dusi från IFK Göteborg och Minou Adriansson från Holmalunds IF.
Läs också: Onsdagsintervjun: Minou Adriansson ”Jag har bra speluppfattning och en jävla bra inställning”
I den här intervjun har jag valt att rikta strålkastarna mot Västerås och till Västerås BK 30. I deras flicksektion hittar vi den passionerade tränaren Viktor Bång Dimberg, en tränare jag följt ett tag via sociala medier. Jag fastnade snabbt för hans passion och engagemang kring flickfotbollen i Västerås.
Är oerhört glad över att Viktor Bång Dimberg ville ställa upp på intervjun och här kommer den:
Läs också: Västerås BK 30 flyttar upp Ella Wilson till A-laget, där väntar Elitettan
Kul att du ville ställa upp på intervjun, för oss som följer dig på sociala medier ser vilken passion och engagemang du har för fotbollen. Kan du presentera dig lite kortfattat för dom som inte vet vem du är?
– Nöjet är på min sida. Jag är 25 år och är uppvuxen i Västerås där jag jobbar som brevbärare vid sidan om fotbollen. Är fotbollstränare i Västerås BK 30 på flicksektionen med fokus på F19. Har en stor kärlek för Liverpool sedan långt tillbaka, men det kanske inte är något man skryter om i dagsläget. Nästa säsong är det vår tur. Min egna fotbollskarriär är inte så lång. Började när jag var runt sju år i BK30, sen blev det Romfartuna RGIF tills jag fyllde 23 år och då slutade jag att spela fotboll själv för att hoppa på tränarrollen.
När och var väcktes den här passionen för fotbollen och din passion att lära ut?
– Min passion för fotbollen har alltid funnits sedan liten, då jag ofta hängde med pappa på hans matcher och har en storebror som är intresserad. Det var väl så det började, men i tonåren så hade jag innebandy som nummer ett under ett tag. Men sen tog fotbollen över helt i gymnasiet. När jag verkligen började bli engagerad i fotbollen var när jag blev tränare. Första laget jag var med i som tränare var Romfartuna F-01, sommaren 2014, men det var mest sporadiskt och mera som resurs när dom behövde hjälp.
När jag verkligen hoppade på det laget till 100% måste ha varit våren 2015. Det var då jag fastnade för just tränarrollen och chansen att kunna påverka saker och ting runt laget samt spelare. Det var också under det här året som jag började lära ut tillslag individuellt. Den sommaren spenderade jag och några spelare nästa varje dag på fotbollsplan där vi tränade antingen tillslag eller teknik.
Idag ingår du i tränarstaben för Västerås BK 30:s F19-lag. Hur har er försäsong sett ut och hur tror du att det kommer gå för er i år?
– Ja men precis, den har sett väldigt lovande ut tycker jag. Eftersom det är första säsongen för BK30 att driva en elitverksamhet på väldigt länge så trodde många att det inte skulle gå att få ihop ett lag. Men vi började rätt tidigt med att ha öppna provträningar och dra åt oss spelare. Under hela vintern har vi kört stenhårt med bra träning och högt tempo på övningarna.
Det syntes på första matchen vi hade tillsammans, då vi spelade mot Djurgården hemma och det blev 1-1. Det syntes knappt att vi va ett lag som inte spelat ihop innan, vi var med från start och det var jätteskönt. Jag tror att det kommer att gå bra i år, men självklart kommer det att bli väldigt tuffa matcher i serien. Jag vet att om vi spelar vårt spel och har tålamod med att jobba långsiktigt så kommer vi vara ett lag att räkna med i framtiden. Det är jag helt säker på!
Du är förutom tränare för F19-laget även fotbollsutvecklare i Västmanlands FF och Distriktskapten för F01-laget. Hur har det varit vara med i den verksamheten och hur har det utvecklat dig som tränare?
– Oj, den verksamheten är och har varit väldigt viktigt för mig som tränare. Bara att få chansen att samverka med instruktörer inom Västmanlands FF som både har erfarenhet och en kunskap jag inte är i närheten av ännu. Så det har varit en stor del av min utveckling. Jag kan bara prata för mig själv men, jag har fått ett annat perspektiv på hela ledarbiten.
Förut trodde jag den till 99% handlade om fotbollskunskaper som avgör vem som är bästa fotbollstränaren. Men under tiden med Distriktslaget så har jag märkt att det är så mycket mer än bara taktik och fotboll. Sen har jag gått bredvid en tränare som heter Andreas Dayan, det är nog den person jag lärt mig mest av. Det sättet han bemöter personer, genuint bryr som om själva personen och inte bara spelaren, det är något jag försökt tagit efter så mycket det går.
Du tränar även mycket individuell med spelare där du är specialist på tillslag. Varför blev det just tillslag och tycker du att vi tränar alldeles för lite individuellt idag?
– Exakt, det är väl det folk mest förknippar med mig skulle jag säga. Att jag kör mycket individuellt med olika spelare. Tillslag eller skott som vissa säger har alltid varit min starka sida som spelare. Jag kunde stå flera timmar och skjuta ibland och gör det fortfarande.
Det började ju sommaren 2015 då några spelare från laget jag var aktiv i då behövde hjälp med sitt tillslag och det märktes att dom blev bättre ju mer vi tränade. Då växte det fram någonting inom mig att detta är något jag är bra på och då blir det roligare när man kan hjälpa spelare att utvecklas inom det.
Tränar vi för lite individuell idag? Ja, det tycker jag att vi gör, i alla fall här i Västerås. När jag kommer till planer runt om i stan så är det oftast helt tomt, sen klagar folk på att Västerås fotbollen har stått still under ett tag. Tycker man ska börja uppmana spelare att träna mera än bara sina lagträningar. För innerst inne vet alla att den som tränar mest blir oftast bäst.
Vad tycker du att spelarna bör träna på extra på idag? Ser du att spelarna brister någonstans?
– Det mentala helt klart, det märks att vi i Sverige börjar bli bättre både tekniskt och snabbare. Men det vi märker är att jättemånga talanger faller bort i tonåren för dom inte kan hantera motgångar. Jag försöker alltid att jobba med dem mentala biten med mina spelare. En viktig punkt som oftast glöms bort.
Vad har du satt upp för mål med din tränarroll? Eller vad är drömmen?
– Den frågan har jag ställt till mig själv många gånger. Men en sak jag är helt säker med är att jag vill ändra unga spelares sätt att träna. Hur jag ska göra det är fortfarande oklart men det är något jag vill göra. Men den stora drömmen har alltid varit att få arbeta med fotbollsutveckling någonstans utomlands. Helst i Frankrike eller Spanien i något ungdomslag där.
Vill tacka Viktor Bång Dimberg för att han ville ställa upp på intervjun. Vill även passa på att önska honom och Västerås BK 30 all lycka till under säsongen.
//Rudy Alvarado
