Följ oss

Flickfotboll

SUPERSÖNDAG: Megatalangen som försvann och återvände som ledare – ”Måste förstå att vi inte är maskiner”

Publicerad

den

Vi läser ofta om supertalangerna som gör a-lagsdebut i en tidig ålder, tar sitt lag till seriesegrar och cupvinster, hamnar i zonlag, distriktslag och landslag, för att sedan när de blir äldre slå sig in på de stora scenerna i allsvenskorna eller till och med i Europa.
Paulina Longum, 19, var en av dessa supertalanger. Hon spåddes en lysande framtid som fotbollsspelare och nådde ända till landslaget.
Men när hon var som mest omtalad valde hon att lägga ner fotbollen.
Här är Paulinas öppenhjärtliga och ärliga historia om vad som egentligen hände.

Vi träffas hemma hos Paulina och hennes familj i Sisjön, Askim, söder om Göteborgs centrum. Ganska tidigt i samtalet yttrar hon orden ”ska jag vara ärlig så klarade jag inte pressen”. Trots det tunga konstaterandet känns hon harmonisk och trygg, jag förstår att hon bearbetat och reflekterat det som hände och äntligen landat på något sätt. 

Men vi tar det från början.

Paulina Longum är uppvuxen i KärraHisingen där hon började spela fotboll vid sex års ålder. Hon spelade i samma lag, med i princip samma tjejer, ända fram tills hon fyllde 15. Kärras juniorlag på damsidan var topp tre i Sverige, både inomhus och utomhus. Hon säger att hon tror att det hade att göra med att de flesta var kompisar sedan barnsben.
– Vi hade en väldigt skön känsla i laget, och det gjorde att vi kunde leverera en bra fotboll. Jag tror mycket på att om man känner sig trygg i gruppen kommer man känna sig trygg i sig själv, och då känner man sig trygg på planen, berättar Paulina som debuterade i Kärras a-lag som 14-åring.

Innan damlagsdebuten, tidigare samma år, hade Paulina blivit uttagen till både zonlag, distriktslag och Götalandslägret. Där gick det så bra att hon tog sig till det dåvarande Elitlägret och därifrån blev hon vidarekallad till landslagssamling på Bosön. Hon nådde hela vägen till landslagstruppen.
– När jag kom hem från Bosön skulle jag spela överallt. Med Kärras juniorer, med kullen under dem och med damlaget. Jag har alltid älskat fotboll, men jag har väldigt mycket annat i mitt liv som jag också tycker om. Skolan till exempel. Och allt det där gjorde att fotbollen kändes som ett stort tvång. 

Hon blev dessutom framröstad till årets spelare, vilket resulterade i mycket snack i olika kretsar runtomkring.
– Folk bestämde var jag skulle spela, ”hon ska spela här, hon ska spela där, hon ska göra det, hon ska göra så”. Men det var ingen som frågade mig vad jag ville göra. 


Paulina i moderklubben Kärra KIF.

”Jag gick av i halvlek och grät”

Paulina beskriver hur glöden för fotboll sakta men säkert dränerades ur den kropp som tidigare brunnit med full kraft. Så fort hon kom hem om kvällarna började hon gråta och bröstet bultade av ångest.
– Jag var inte Paulina längre, utan jag var bara en spelare. En produkt. Och då togs glädjen ifrån mig, säger hon med uppriktighet i rösten.

Det blev två landskamper med F15-landslaget och direkt därefter kastades Paulina in i hetluften när Kärra skulle spela ett SM-steg på hemmaplan. Men stämningen var annorlunda runt planen, det hade börjat snackas om att den talangfulle spelaren nu skulle visa vad hon gick för.
– Jag var bara 15 år. Jag klev upp på planen och gjorde min sämsta match någonsin. Jag gick av i halvlek och grät.
– Ska jag vara ärlig klarade jag inte pressen. Jag gjorde inte det. Jag var bara ett barn.

Laget klarade sig vidare från den tuffa matchen och skulle spela vidare nere i Malmö. Men några dagar innan resan skadade Paulina ett ledband i foten på idrotten i skolan och blev hoppandes på kryckor. Hon kunde inte vara med och spela.
– Vi förlorade med 8-0. Och jag satt på läktaren. Det var skitjobbigt. Jag vet att det inte var mitt fel, men jag var ung. Jag tänkte att jag inte skulle varit med på idrottslektionen, att jag hade förstört, att alla var besvikna på mig.
– Jag kom hem och var jätteledsen. Och fotboll förknippades bara med ångest. Då kände jag att nej, nu lägger jag av. 

Besviken på moderklubbens prioriteringar

I samband med detta lades damsidan i Kärra ner. Paulina och hennes kaptenskollega var oerhört besvikna på föreningen och tog sina åsikter till styrelsen.
– De satsade inte på oss, de ville bara satsa på killarna. Men de var ett medelmåttigt lag i Göteborg, vi var topp tre i Sverige. Ett år tidigare hade vi till och med mött killarna och vunnit. Och vi sade till styrelsen att det de höll på med gjorde att vi tappade motivationen. ”Vi lägger sex kvällar i veckan på den här planen, vi har satt Kärra KIF på kartan. Och det är så här ni bemöter oss?”
– Vi hade en kull med tjejer där elva tycken hade tagit sig till distriktslaget, och tre tagit sig till landslaget. De borde ha höjt oss till skyarna. Men de vände oss ryggen totalt.

Vad sade styrelsen när ni pratade med dem?
– De sade bara att om det är min motivation som är problemet så är det ingenting med Kärra KIF att göra. 

Idag spelar en av landslagsspelarna – Caroline Stenman – i Qviding, och en annan – Maja Göthberg – i Kopparberg/Göteborg. En annan spelare, Pernilla Sernevald, spelar i Jitex. Men Paulina slutade. Och av de resterande distriktslagsspelarna är det ingen som spelar fotboll idag.
– Totalt är det kanske fyra-fem av vårt juniorlag som spelar idag, resten har lagt av. Och vi var 20 stycken, säger Paulina med sorgsen blick.

Den snabba utvecklingen från juniorspel till distriktslag, a-lag och landslag satte en enorm press på Paulina och lyckan över att hålla på med fotboll var som bortblåst. Men hon gjorde ändå ett försök att fortsätta i ett annat lag när Kärra lade ner sin damsektion.
– Jag gick till Torslanda IK och testade där, men jag kände bara att allt var förstört. Jag kände ingen glädje för fem öre.

Paulina på landslagssamling med F15-landslaget 2013.

Paulina tog det tuffa beslutet att sluta med fotboll och kände direkt hur en sten lyftes från hennes axlar. Hon kunde andas ut och öppna ögonen för allt annat som fanns framför henne. När hon ser tillbaka på den där tiden idag känner hon att allt hände för fort. Utmaningarna och de fina erbjudandena avlöste varandra och med ett ungt och ivrigt hjärta tackade Paulina ja till allt som presenterades för henne. Även om magkänslan ibland skrek något annat.
– Hade hela processen varit mer långdragen, om den skett över tre år, då hade jag nog kunnat hantera den på ett bättre sätt. Men nu hände allt på mindre än ett år. Och rent fotbollsmässigt kanske jag var redo, men jag var nog inte där som människa.

”Det är okej att gå ut på planen och hata det ibland”

Tre år senare sitter Paulina i familjens radhus i Sisjön, dit de flyttade på sommaren 2014, och berättar om hur fotbollspassionen nu kommit tillbaka till hennes liv. Men i en annan skepnad.
– Nästan direkt efter att vi flyttat hit blev jag tränare i Askims IK:s F02/03. Min lillasyster Tilde spelade i det laget och jag hade kollat på många matcher med dem. Jag såg så mycket potential och då växte ett hopp inom mig. Jag ville göra det rätt, det som jag tyckte att de som hanterat mig hade gjort fel. Glöden kom tillbaka igen.

Paulina berättar att hon gick in i en helt annan roll och med helt andra glasögon än när hon själv var spelare.
– Jag lärde mig jättemycket, både om mig själv, om fotboll och hur man ska hantera andra. Jag provspelade för Askims juniorer och sedan dess har jag spelat med dem och sedan gått upp till damlaget. Men jag har varit väldigt tydlig med att jag bara spelar för att jag tycker det är roligt och vill hålla igång.

Hela Paulinas kroppshållning skiftar när hon börjar prata om flicklaget hon är tränare för. Hon sitter inte längre bakåtlutad i fåtöljen utan lutar sig fram och gestikulerar engagerande.
– Vi har startat ett arbete nu där vi inte bara vill utbilda spelare utan vi vill utbilda människor. Vi vill förbereda dem fotbollsmässigt men vi vill också göra dem till starka individer så att de klarar av att ta steg till zonlag och distriktslag, förklarar hon.
– De tjejerna som jag fokuserar på nu är i en ålder där det händer väldigt mycket. Vi har flera stycken som ska välja gymnasium, vi har andra som precis fått mens, det är mycket i skolan. Det är inte bara fotboll som är på tapeten i deras liv. Det är nu deras resa att bli formade för framtiden börjar. Och är man tränare tror jag att man måste bemöta både tjejer och killar som människor och inte bara som fotbollsspelare. För funkar det inte hemma eller i det sociala så funkar det inte på plan heller. Jag tror man måste förstå det.

Pratar du mycket med tjejerna om vad som hände dig?
– Både ja och nej. Jag har vissa spelare som dubbelidrottar, och många gånger har de kommit till mig och brutit ihop och sagt att ”jag orkar inte mer, min kropp orkar inte mer”. Och då har jag tagit upp det. Då försöker jag säga att fotboll är inte allt. Det är okej att hoppa en träning ibland och bara ligga hemma och slappa eller göra något annat. I hela min fotbollsundervisning brukar jag alltid säga att det är okej att inte alltid älska fotboll. Det är okej att misslyckas. Det är okej att vara ledsen. Det är okej att gå ut på planen och hata det ibland.

Paulina (överst längst till vänster) och Askims F02/03. (Foto: Privat)

Paulina tror att om hon hade haft kvinnliga ledare under sin framgångsrika tid som ungdomsspelare i Kärra hade det kanske sett annorlunda ut för henne idag. Hon vill lyfta fram en tränare hon hade under tiden som barn, Eva Blom Karlberg. Hon tror att det är lättare för unga tjejer att skapa en bra relation med någon av samma kön, som vet vilka mentala och fysiologiska processer man går igenom som ung kvinna. Och om tränaren är ung är det ännu bättre.
– Man lär sig hur tjejerna är som personer. Jag ser direkt om någon kommer och har en skitdag. Jag kan gå fram och fråga ”hur är det, är det inte bra idag?”. Och då räcker det att hon säger ”nej”. Vill hon öppna sig står jag där med öppna armar, men vill hon inte det så respekterar jag det och då respekterar jag även att hon kanske gör en dålig träning. Man måste förstå att vi inte är 
maskiner, säger 19-åringen.

Ledarna du hade i Kärra när det gick sådär fort, har du pratat något med dem efter det?
– Jag har en bra relation med dem idag, och jag vill lyfta att de varit fantastiska ledare. De har gjort mig till den fotbollsspelare jag blev och lade väldigt mycket tid och energi på att utveckla mig. Och jag klandrar inte dem över huvudtaget. Jag vill se det som att alla människor inte kan läsa alla människor. Och jag vet att jag kunde stått på mig mer. Jag sade ju ja till allting, jag kan ju inte förvänta mig att de skulle se vad jag egentligen ville. Hade det varit idag hade jag stått på mig på ett annat sätt.
– Men idag har jag egentligen bara dem att tacka för saker. Fast jag tror att om jag haft en eller flera kvinnliga tränare som Eva i tränarstaben så hade jag blivit sedd på ett annat sätt.

Hur mår du idag?
– Just nu älskar jag mitt liv. Jag mår jättebra både fotbollsmässigt och på andra plan. Jag har precis tagit studenten och har hela livet framför mig. Och jag älskar min tränarroll.

Vad har du lärt dig från tiden när det var som tuffast?
– Att det är okej att säga nej. Även om många runt omkring dig säger att du ska gå en väg ska du följa den väg som hjärtat säger. För den enda som kan förlora på att gå de andras väg är du själv.

(Foto: Privat)

Vad tycker du är en bra ledare?
– Man ska ha en bra fotbollskunskap, såklart. Men jag tror att en bra ledare kan se varje individ för vem den är, och förstå att alla individer är olika och behöver bemötas på olika sätt för att må bra och kunna lyckas. Känner en spelare trygghet och förtroende till sin ledare kommer han eller hon att göra det till sig själv, sina lagkamrater och sedan lyckas på planen.

Vad har du för råd till en tränare som har en väldigt duktig spelare som folk rycker i och som blir erbjuden platser i zonlag och distriktslag?
– Att prata med den här spelaren som person och inte fotbollsspelare. Försök att fånga upp vad den här personen vill. Inte bara fotbollsmässigt, försök leta efter andra saker också. Och framför allt lyssna, ta in och värdera det som sägs.

Ser tillbaka med stolthet

Paulina har tränat F02/03 i ett år nu, och inte en enda dag har hon känt att det varit tråkigt.
– Jag har hittat min plats nu. Jag älskar fotboll och det är på det här sättet jag älskar fotboll, säger hon och berättar om sin filosofi för tjejsatsningen i Askims IK.
– Vill man som tjej spela i Askim då kan man vänta sig att vi satsar på er nu. Vi kommer lägga fokus på att ge er en bra fotbollsutbildning och jobbar mycket med att få gruppen att fungera. Här är en förening som lyfter fram tjejerna. Vi har en stor träningsgrupp, bra plantider. Det kommer att skicka signaler till andra föreningar också. Det är dags att det satsas på tjejerna nu.

Hon fortsätter med glödande varm röst:
–  Kan vi vara med och utbilda dem till starka tjejer och kvinnor så kommer de kunna använda det i andra sammanhang också. Jag tror att det är jätteviktigt att vi bygger upp det självförtroendet. Om någon har bra självförtroende på plan och så tar vi in det i ett skolsammanhang kanske man vågar stå och prata framför klassen. Eller ta för sig på arbetsplatsen. Jag tror att det är nyckeln till allt.

Nu har du fått distans till hela historien med succékarriär, tappad glöd, uppbrottet med fotbollen. Hur känner du när du tänker tillbaka?
– När jag ser tillbaka på det idag ser jag inte på det året som något jobbigt eller något hemskt utan någonting jag är stolt över. Det är inte alla som har spelat i landslaget. Det kommer jag bära med mig hela livet och är jätteglad att jag gjorde. Det var någonting som stärkte mig.
– Jag tror att jag kan göra ledarrollen bättre nu när jag har det där i bagaget.

Vad har du för framtidsdrömmar?
– Har alltid velat bli lärare, ända sedan jag var liten. Men i sommar vände det och nu har jag sökt socionomprogrammet så nu väntar jag på svar på om jag kommer in till våren.
– Jag har alltid varit säker på att jag vill jobba med människor, och gärna med ungdomar i trubbel. Det är ett jobb jag aldrig kommer tröttna på.

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/ungdomsfotboll
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Flickfotboll

Invitational: Blåvitts Jacob Olsen om förlusten mot PAOK

Publicerad

den

Det är fredag och IFK Göteborg Invitational U15 (P-04) är äntligen igång här i Prioritet Serneke Arena. Toppmötet mellan arrangörsföreningen IFK Göteborg och storklubben PAOK från Grekland drog igång turneringen. Föreningarna ställdes mot varandra i fjolårets final och då gick PAOK segrande ur striden.

Läs också: Guld till grekiska PAOK i IFK Göteborg Invitational 2017

Idag var det lite jämnare även om PAOK tog ledningen med 0-1 väldigt tidigt i matchen. Målet skakade om Blåvitt som inte riktigt var beredda på det och det dröjde till andra halvlek innan laget kom igång ordentligt. Tycker att IFK Göteborg gjorde en bra andra halvlek och var väldigt nära en kvittering men tyvärr slutade matchen 0-1 till PAOK.

IFK Göteborg mötte idag ett väldigt starkt PAOK som jag hade möjligheten att se i Lennart Johansson Academy Trophy förra året. En turnering som laget vann efter att ha besegrat FC Groningen med 4-2 i finalen.

Läs också: Guld till grekiska storklubben PAOK FC

Efter matchen fick vi ett snack med IFK Göteborgs lagkapten Jacob Olsen:

Nyligen spelat klart matchen mot PAOK från Grekland, hur känns det att möta internationellt motstånd?
– Det är alltid lika kul, lagen håller oftast väldigt hög kvalité och det är utvecklande vilket är kul.

Förlust med 0-1 bara, vad är dina tankar?
– Lite surt men jag tycker att vi gör en bra kämparinsats, vi gör en defensiv bra insats och jobbar hela matchen. Att dom gör 0-1 på ett misstag är ju självklart surt.

Om vi ser på halvlekarna, ni gör en tyngre första halvlek och andra halvleken gjorde ni det betydligt bättre. Hur kommer det sig?
– I andra halvlek så tror jag att vi fick lite bättre självförtroende och dom var inte så bra som vi trodde. Visst var dom bra men vi gjorde det också väldigt bra.

Tror ni att ni ta er till final precis som P03-laget gjorde förra säsongen?
– Absolut! Fortsätter vi göra sådana här kämparinsatser så tror jag att vi kan ta vilket lag som helst. Att det blev 0-1 här var ju självklart surt men vi tar nya tag.

Läs också: OLKA Sportresor stolt samarbetspartner till Ungdomsfotboll.se

Nu väntar en liten paus för IFK Göteborg som får ladda om batterierna då nästa match väntar kl 20:00 och spelas på Kviberg 5. Motståndet kommer Ishöj IF från Danmark att stå för.

//Rudy Alvarado

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/ungdomsfotboll
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget

Flickfotboll

Pia Sundhage har kallat 66 spelare till F15-landslaget & deras läger på Bosön

Publicerad

den

Nyligen befann sig F15-landslaget i Finland där dubbellandskamp mot just Finland väntade. Nu är det dags för F15-landslaget att samlas igen och förbundskapten Pia Sundhage har tagit ut 66 spelare till landslagsläger på Bosön.

Läs också: Intervju med Sara Johanson ”Representera sitt land är bland det största man kan göra”

Pia Sundhage har även valt att dela upp dom uttagna i två olika grupper varav den första gruppen kommer att ha sitt läger den 1-5 november och den andra gruppen träffas den 15-19 november.

Följande spelare är uttagna till läger 1 (1-5 november):

Smilla Ahlberg – Boo FF
Alice Bergström – Tyresö FF
Emma Bergström Viksten – Umeå IK FF
Alexandra Calixte Rosengren – Hammarby IF
Annie Dahlberg – Älvängens IK
Felicia Démery Edin – BK Örnen
Ida Egegård – Hammarby IF FF
Moa Eklund – Jitex Mölndal BK
Fiona Eriksson – Gideonsbergs IF
Sanna Eriksson – Djurgårdens IF
Sara Eriksson – IF Brommapojkarna
Felicia Ersson – Kvarnsvedens IK
Ellinor Falck – Lerums IS
Ella Gerhardsson – Adolfsbergs IF
Wilma Grenryd – Nyköping BIS
Ellen Hedeås – Norrstrands IF
Adina Jansson – Säffle FF
Lisa Jansson – Säffle FF
Sara Johansson – Rynninge IK
Monica Jusu Bah – Mariehem SK
Emma Kimell – Enskede IK
Amanda Källström – Edsbyns IF FF
Ellen Lindqvist – Rödeby AIF
Hanna Lofthammar – Husqvarna FF
Astrid Norman – Kvarnsvedens IK
Ida Pergeman – AIK FF
Johanna Renmark – Gideonsbergs IF
Klara Spjuth – Boo FF
Alva Sundqvist – Boo FF
Lisa Wahlberg – Husqvarna FF
Maja Vesterberg – Piteå IF DFF
Hanna Wijk – Lerums IS
Amanda Wulff – Nyköpings BIS

Läs också: SM: Rosa Kafaji hade stor uppvisning när AIK körde över Gideonsbergs IF

Följande spelare är uttagna till läger 2 (15-19 november)

Lone Adolfsson Strenius – Karlskrona FF
Deborah Aittokallio – Luleå SK
Tilda Andrén – IK Zenith
Emma Blomberg – IFK Kalmar
Ebba Cabander – Örebro SK Söder
Saga Carlsson – Umeå IK FF
Alma Davis – Härnösands SK
Vendela Dreifaldt – Hammarby IF
Sara Eriksson – Skiljebo SK
Hanna Hallgren – FK Karlskrona
Frida Hedin – Norrstrands IF
Elin Hjelte – IFK Mora FK
Alicia Holmberg – Selånger FK
Alva Hyttinen – Västanfors IF FK
Serina Iddrisu Backmark – AIK FF
Emelie Maria Jansson – Boo FF
Elma Junttila Nelhage – IK Zenith
Rusul Rosa Kafaji – AIK FF
Cornela Karlsson – Örebro SK Söder
Lizette Kennethsson – IFK Värnamo
Julia Laukström – AIK FF
Clara Lostelius Vikman – Västerås BK 30
Klara Nyberg – Själevads IK
Joséphine Nyblom Batafoé – IFK Kalmar
Nellie Nygren – Sävedalens IF
Sefanit Luwan Samrawe – AIK FF
Elma Smajic – FC Vetlanda Dam
Elin Svahn – Mallbackens IF Sunne
Johanna Svedberg – Sävedalens IF
Alice Söndergaard – Lerums IS
Emma Wahlsten – Sävedalens IF
Matilda Vinberg – Enskede IK
Sara Öjebo – Rävåsens IK Karlskoga

Läs också: Gideonbergs Johanna Renmark om premiärlandskampen mot Norge

Önskar samtliga spelare all lycka till!

Praktiktider i Vinnarhallen

  • 1 & 15 nov: 16-18
  • 2 & 16 nov: 9.45-12.15 och 15.30-17.30
  • 3 & 17 nov: 10-12
  • 4 & 18 nov: 11-13 (internmatch)
  • 5 & 19 nov: 9-11

//Rudy Alvarado

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/ungdomsfotboll
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget

Flickfotboll

Intervju med Sara Johanson ”Representera sitt land är bland det största man kan göra”

Publicerad

den

Dagarna efter att Sara Johanson, Rynninge IK kommit hem från dubbellandskamperna i Finland fick vi på Ungdomsfotboll.se möjligheten att intervjua henne. I den här intervjun beskriver Sara sin säsong, känslan att sätta på sig landslagströjan och hennes tankar kring fotbollen både på kort och långsikt

Läs också: AIK:s lagkapten Felicia Saving är den ljusaste stjärnan på himlen

Vem är Sara Johanson?
– Som person är jag nog ganska lugn och känner mig ganska säker på mig själv. Lite samma på fotbollsplan. Brukar försöka behålla lugnet men såklart går det över gränser även för mig ibland. Är ganska öppen av mig och brukar försöka få med alla, även på plan.

Du har ju haft en väldigt händelserik säsong bakom dig, finns det någon höjdpunkt kring alla dessa upplevelser?
– Ja, som sagt, mycket har hänt denna säsong. Men höjdpunkten måste ändå varit att dra på sig den blågula dressen, stå och sjunga nationalsången och få representera sitt land. Men den största överraskningen måste vara uttagningen till första landslagslägret på Bosön. Såg så många duktiga spelare i Halmstad så trodde faktiskt inte att just jag skulle bli uttagen till Bosön.

Du har ju, som väldigt ung haft en viktig roll i ditt lag Rynninge IK under säsongen, där du i Division-1 spelat många matcher i den utsatta position som försvarare kan vara. Hur har säsongen varit tycker du?
– Säsongen började faktiskt i slutet på en annan historia. Har sedan 5-års ålder spelat i Hovsta IF. För några år sedan fick vi flytta över till Lillån men efter några roliga och lärorika år där fick vi lägga ner även det laget. Då var frågan vart jag skulle ta vägen. Det blev en flytt till Rynninge där jag skulle tillhöra Rynninge U som spelar i Div-3. Men när vår tränare fick ta över damlaget, fick även jag ta ett steg upp till damlaget. Efter det gick det bara uppför. Först fick jag hoppa in någon match, men redan efter ett par matcher fick jag äran att starta. Sen dess har jag spelat alla matcher jag kunnat. Känner inte att jag har någon speciellt utsatt position, vi jobbar som ett lag och alla hjälper varandra. För min egen del har denna säsong varit den bästa hittills. Det har gått väldigt fort men jag har lärt mig så mycket mer, både som fotbollsspelare och som person.

Läs också: Lisa Aronsson stor matchjälte när Örebro besegrade Gideonsbergs IF

Tyvärr så lyckades inte Rynninge IK hålla sig kvar i Division-1 trots en ordentlig uppryckning under hösten. Vad lyckades ni med under hösten som inte riktigt fungerade under våren?
– Framförallt blev det lite trubbel med tränare i början av våren. Vår träningsnärvaro var inte på topp i våras och det kändes inte som vi jobbade riktigt som ett lag. Nu under hösten har allt har blivit lite bättre. Vi var flera på träningarna, bättre fokus och vi jobbade ihop som ett lag. Det kändes i början av hösten att vi hade gett upp lite, fast vi faktiskt hade chansen. Sedan hände något, vi började ta poäng, vinna matcher. Vi trodde på oss själva men vi snubblade denna gång på målsnöret. Nu är det en del som lägger av, så nu får vi börja bygga på ett nytt lag som ska försöka ta oss tillbaka till Division-1 där vi faktiskt hör hemma.

Om vi pratar om din individuella säsong så har du varit iväg på både Utvecklingslägret i Halmstad och dubbellandskamperna mot Finland där du också fick göra landslagsdebut. Vi börjar med utvecklingslägret, hur var den upplevelsen?
– Utvecklingslägret i Halmstad är en upplevelse jag sent kommer glömma. Vi åkte till Halmstad med höga krav på oss själva och med målet att spela bra fotboll. Såklart det var nervöst i början, varje träning och match ser man folk i Sverigekläderna som står och antecknar. Men sen släppte det. Vi spelade riktigt bra fotboll och hade allmänt kul med riktigt sköna personer. Vi åkte hem till Örebro, obesegrade och nöjda med våra resultat. För min egen del kändes det faktiskt riktigt bra. Kände själv att jag kunde prestera så bra jag vet att jag kan.

Sedan har vi ju som sagt dubbellandskamperna i Finland, hur var det att sätta på sig landslagströjan?
– Som sagt, att representera sitt land är bland det största man kan göra. Att stå på plan, veta att man spelar med de bästa i sitt land i sin ålder, det är mäktigt. Man märker verkligen att man spelar med bra spelare. Trodde att Division-1 var väldigt tufft, men att spela i landslaget var ett steg till. Känner att jag bara under dessa två landslagsläger jag varit på, utvecklats enormt mycket som fotbollsspelare. Jag har inte bara lärt mig vad som ska göras på plan, det är mycket mer än så. Allt runt omkring blir en ny upplevelse.

Läs också: Örebros Eila Wennerholm inför SM-gruppspelet som väntar ”Ett lag som aldrig ger upp”

Hur är det att åka iväg på landskamper?
– Det är ingen vanlig resa att göra. Man får resa längre, man är borta längre och att resa själv är inget jag gjort mycket förut. Att åka på en skolvecka, missar mycket i skolan. Själv tycker jag det är väldigt viktigt även med skolan, så jag måste hitta lägen där jag även hinner med skolarbeten. Tycker det även är viktigt att skolan stöttar en när man behöver åka iväg på sådana resor. Att man får med sig grejer att jobba med, så man inte missar allt. Det tycker jag själv har varit det tuffaste.

Låt oss blicka framåt, vad händer nu framöver? Vad har du för tankar kring din fotboll på kort sikt men även på lång sikt?
– Nu framöver gäller det att träna på och göra sig förberedd inför säsongen som kommer. Ett mål för laget är ju att ta oss tillbaka till Division-1. För min egen del gäller det att fortsätta träna och utvecklas. Sedan hoppas jag även att det blir några fler landslagsläger. Sedan är det ju dags för gymnasieval. Det lutar att gå NIU så jag ser fram emot att få träna ännu mer och utvecklas. Beroende på hur den här säsongen går så får vi väl se hur det blir framöver.

Vi från Ungdomsfotboll.se tackar Sara så mycket för intervjun och önskar dig lycka till kring allting som kommer här framöver.

// Sebastian Moberg

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/ungdomsfotboll
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget
Annons

Facebook

Populärt

kia newbody forenadebil agoodchoice stanno Oderland alvarado

Copyright © 2018 Alvarado Sport & Media