På bara fem år har över 600 fotbollsledare utbildats i fyra länder under organisationen Futebol dá forças flagga. De är i alla möjliga åldrar, av olika kön, från olika ursprung och med olika bakgrunder. Men en sak har de gemensamt. De vill hjälpa tjejer att växa. Futebol dá força vill att alla tjejer och kvinnor ska känna sig starkare och få en trygg och utvecklande plats i samhället.
– Vårt högsta syfte är att vi inte ska behöva finnas, säger Frida Persson till ungdomsfotboll.se.
Precis som i förra Supersöndag inleds denna intervju med en grå himmel och blåsigt regn. Men nu befinner vi oss inte i Stockholm utan i Borås. Väderleken kom alltså inte som en lika stor chock denna gång, men något vidare regnskydd hade ungdomsfotboll.se inte tänkt på.
– Oj, hade du inget paraply? Frågar Frida Persson vid dörren när hon släpper in mig i byggnaden.
Frida jobbar som nationell verksamhetsledare på Futebol dá força och sitter på ett modernt inrett kontorshotell i Borås. Hennes kollegor finns utspridda över världen. Utbildnings- och ledarskapsorganisationen för tjejer finns för tillfället i fyra länder och tiotals andra har anmält sig för att få dit organisationen. Men vi tar det från början.
Det hela startade med den unga Cecilia Safaee (då Andrén Nyström) som tackade ja till att bli ledare för ett tjejlag i Stockholm när hon var 14 år gammal.
– Cecilia har alltid, precis som jag, spelat fotboll. Hon har sett sporten som sitt första hem, fotbollen har betytt jättemycket, berättar Frida om FDF-grundaren.
Cecilia valde direkt att inte bara fokusera på vem som var forward eller vem som var målvakt, utan såg sina spelare som personer och försökte stärka deras självkänsla och självförtroende. Hon pratade mycket om hur de hade det hemma, i skolan och i övrigt utanför fotbollen.
– Hon märkte hur mycket tjejerna växte, hur mycket bättre på fotboll de blev och hur mycket de stod upp för sig själva och varandra, säger Frida.
Från funktion till person
När Cecilia hunnit bli nitton ville hon testa sin typ av ledarskap i ett land där hon tänkte att förutsättningarna för tjejer var mycket sämre. År 2011 begav hon sig till Moçambique. Väl där fick hon kontakt med en mocambikansk landslagsstjärna vid namn Sara ”Sarita” Jacob Simone och bjöds in på en träning med ett flicklag.
– Cecilia kunde inte portugisiska så bra. Hon trodde att hon bara skulle titta på den där träningen, men hon hade visst sagt ja till att träna de här tjejerna. Så då var det bara att köra, ler Frida och fortsätter:
–. Och samma sak hände där, väldigt fort. Tjejerna gick från att bli en funktion till att bli personer. De insåg att de kunde ha drömmar och mål.
Den nya, svenska tränaren väckte en nyfikenhet och ett stort intresse från andra ledare. Det verkade finnas en lust och ett engagemang att anamma Cecilias syn på ledarskap. Ganska fort insåg Cecilia att det inte var långsiktigt hållbart att hon stod där och tränade 30 tjejer, utan hon började lära ut det förhållningssätt hon jobbade efter. Det blev startskottet för organisationen. I februari 2012 gick de första 26 ledarna Futebol dá forças utbildning i Moçambiques huvudstad Maputo. Fem år senare finns organisationen i fyra länder – Moçambique, Zambia, Sverige och Finland – och ytterligare 26 länder har skickat förfrågningar om att få starta upp en FDF-verksamhet hos sig.
– Vi har utbildat över 600 ledare som nu tränar runt tiotusen tjejer i fotboll varje vecka. Och nu i november lanserar vi något vi kallar FDF Movement, som är en ledarskapsutbildning online. Oavsett var du befinner dig i världen ska du kunna gå en utbildning och, om du vill, bli FDF-ambassadör för ditt land, förklarar Frida.
Vad är det då som är så speciellt med Futebol dá forças utbildningar? Vi låter Frida berätta hur organisationen jobbar med att utbilda fler kvinnliga ledare och kompetensutveckla och stötta de kvinnliga ledare som redan finns i föreningslivet.
– Utbildningen är i tre steg, och totalt sex dagar. De första två dagarna ägnas åt värdebaserat ledarskap. Mycket är kopplat till självförtroende och självkänsla. Vad är det egentligen och hur kan vi stärka det hos unga tjejer?
– Sedan pratar vi mycket om värderingar och hur de påverkar dem vi leder. Många tänker att värdebaserat ledarskap är någonting bra, per automatik. Men det beror ju helt på vilka värderingar du har. SD, Vänsterpartiet, Moderaterna – de har alla värdebaserat ledarskap. Men det ser väldigt olika ut. Så ledarna utbildas i att aktivt välja vilka värderingar de sprider vidare.
Steg två i Futebol dá forças ledarskapsutbildning är basutbildningen från fotbollsförbundet i det land man utbildar sig i. I och med detta blir man certifierad från förbundet.
– Steg tre är kopplat till sexualitet, respekt och självkänsla. Tjejers självbild är så förknippad med hur vi ser på våra egna kroppar, det är väldigt mycket tabu, skuld, skam och okunskap kring det. Så här ger vi ledarna verktyg för att prata om allt ifrån mens till våld i hemmet, ätstörningar eller hur viktigt det är att skydda sig vid sex.
All utbildning är förankrad i forskning och Frida berättar att de ser tydliga kopplingar mellan hur många kvinnliga ledare som finns och hur många spelande tjejer och kvinnor som finns i föreningarna. När utbildningen är avklarad blir du som ledare ihopparad med en förening i ditt närområde, om du inte redan är aktiv inom en förening. Och Svenska fotbollförbundet är positiva till det FDF bidrar med till idrottssamhället.
– Förbundet följer vårt arbete och de stöttar oss. Vi för en dialog kring hur vi skulle kunna samverka ännu mer, säger Frida.
“Inte lösningar som saknas, utan viljan att göra någonting”
28-åriga Frida är född och uppvuxen i Borås och kom in i organisationen genom just en ledarskapsutbildning 2013. Hon fastnade för det som Futebol dá força står för och började arbeta ideellt med verksamheten vid sidan av studierna i Göteborg. Från och med juni 2016 är hon heltidsanställd i FDF.
– Fotboll är det bästa jag vet. Och det känns väldigt lyxigt och häftigt att få jobba med fotboll varje dag, i direktkontakt med ledare. Jag brinner verkligen för att alla, både tjejer och killar ska få spela fotboll. Jag vet hur mycket mitt lag och mina ledare har betytt för mig och den personen jag är i dag och jag vill att fler ska få den känslan och möjligheten.
Hon ser stora utmaningar i hur tjejer och kvinnor värderas annorlunda i föreningslivet runtom i Sverige. Frida berättar om hur Cecilia åkt runt i Sverige om mötts av föreningar som hade många projekt igång som hade att alla var välkoma. Men när hon besökte klubbarna rent fysiskt var det bara killar där.
– Hon åkte till en förening som hade öppna träningar för tjejer. Det var fyra tjejer i 15-16-årsåldern där. Så Cecilia frågade dem vad de skulle göra för att få dit 40 tjejer istället. Svaren hon fick var att de skulle byta dag (de tränade på fredagar), de skulle byta tid (det var en så sen tid att många tjejer inte fick vara ute för sina föräldrar), de skulle byta plats (träningarna var på en ganska otrygg plats dit man inte ville gå), de skulle ta bort åldersgränsen som var satt och de skulle vilja ha en kvinnlig ledare. Alltså fem full genomförbara saker. Så Cecilia ringde upp den verksamhetsansvarige och han sade att de skulle ta tag i det.
Cecilia åkte en vända till Moçambique och när hon kom tillbaka till Sverige ringde hon upp en av tjejerna på den öppna träningen.
– Först och främst var hon helt överväldigad att Cecilia kom ihåg henne, det hade aldrig hänt förut att någon vuxen hade återkopplat. För det andra så hade det inte skett någon förändring med de öppna träningarna. Det enda som hade hänt var att de fyra tjejerna hade slutat, berättar Frida.
– Då insåg Cecilia att det är inte lösningar som saknas, utan en genuin vilja att göra någonting.
Tillbaka till det här med självkänsla och självförtroende. De där komplexa fenomenen är något som Frida brinner för lite extra.
– Självförtroende handlar ju om vad du gör och självkänsla om vad du är. Men vi får ofta bara höra feedback på allting vi gör. Och om vi blandar ihop dem och ett barn kommer hem från skolan med ett prov som gått bra så säger vi ”vad du är duktig!”, alltså en kommentar som är kopplad till självkänsla egentligen. Och när barnet då kommer hem med ett prov som gått sämre känner det ju sig dåligt som person. Jag tror att det är därför psykisk ohälsa är så stor i Sverige. Vår självkänsla är så resultatbaserad.
Hon berättar:
– På samma sätt som vi lär ut hur vi kan stärka det hos våra spelande tjejer, så vill vi också att ledarna ska lära sig att stärka det hos sig själva. Jag upplever att ledarna blir väldigt stärkta av att gå utbildningen och utvecklingsmässigt blir de mer öppna och trygga i sin ledarroll. De lyfter ämnen och frågor både med spelare, kollegor och föräldrar som de inte har lyft tidigare. De kanske inte har tänkte på att de ska lyfta dem, eller de kanske tidigare känts skitjobbiga att lyfta. Men hos oss får de verktygen för det.
Har du några solskensexempel på från Futebol dá força?
– Det finns så många! Men ett exempel är Mary och Paula, två ledare i IFK Trollhättan. När de gick utbildningen så hade deras förening inga tjejer som spelade fotboll. Och de blev så stärkta av att gå utbildningen att de satte igång tre tjej- och damlag under utbildningens gång. Och nu har föreningen 80 tjejer och kvinnor som spelar fotboll. På tre år.
Bättre kontakt med känslorna genom att “checka in”
Ett moment som Frida och FDF uppmuntrar ledarna att genomföra vid varje träning är något de kallar för ”checka in och checka ut”.
– Att checka in innebär att alla i gruppen får svara på en fråga som ledaren ställer, innan träningen börjar. Det finns forskning som visar på att lag, det kan vara ett säljteam som säljer strumpor eller ett OS-lag i friidrott), som checkar in i början av dagen presterar bättre. De får större gemenskap i gruppen och det leder till att de säljer mer strumpor eller får bättre resultat på OS.
Hur funkar det då?
– Du som ledare ställer en fråga kopplat till en värdering eller något som är viktigt för dig. Till exempel ”vad har du för känsla just nu”, ”vad är en värdering som är viktig för dig”, ”vad vill du fokusera på i fotbollen idag” eller ”vad är viktigt när man spelar i ett lag. Man samlar laget i en grupp och så att alla får chans att säga någonting. Sedan gör vi samma sak efter träningen, vi checkar ut.
– Det är viktigt att vi pratar om känslor. Oftast säger vi ”hur är läget” och svarar ”det är bra”. Men bra är ingen känsla. Vad är det som känns bra? Eller hur känns känslan i kroppen? Det är när vi inte pratar om känslor som personer istället tar ut det genom att till exempel slå någon. Jag tror att det finns ett behov att prata om känslor med killar också, de skulle må bättre av det.
Idag är det 800 tjejer och kvinnor i åldrarna 4-58 som deltagit i Futebol dá forças öppna träningar runtom i landet. 200 står på väntelista för att gå ledarutbildningen. Förebilderna blir fler och fler för de unga fotbollstjejerna, och de som knutit an till FDF börjar ofta drömma, sätter ett högre värde på sig själva, utvecklar sin egen röst och vågar stå upp för sig själva och varandra. Det är någonting speciellt hos den boostande organisationen, det bubblar av engagemang och drivkraft hos tjejerna och kvinnorna i den.
– Vi tror att ju fler kvinnliga ledare det finns, desto fler tjejer kommer vilja spela, säger Frida och berättar om en studie som Svenska fotbollsförbundet gjorde för något år sedan.
– Man gjorde en undersökning i fyra kategorier, för att se vilka det var som blev ledare i föreningslivet idag. Kategorierna var etniskt svenska killar, killar med utländsk bagrund, etniskt svenska tjejer och tjejer med utländsk bakgrund. De som blev ledare i högst utsträckning var etnisk svenska killar. Och de som ville bli ledare i högst utsträckning var tjejer med utländsk bakgrund. Och det som skilde när man kollade på grupperna var att killarna hade fått frågan. Det är det väldigt många som vill. Men det krävs att någon ställer frågan. Det kan vi göra.
Vad har Futebol da forca för mål och visioner?
– Vi vill att alla människor ska nå sin fulla potential. Man ska ha kunskap om sina rättigheter och möjligheter och de ska respekteras. Det är en sak att känna till en rättighet, men om den inte respekteras av samhället eller någon runt dig så spelar det ju ingen roll.
– Det arbete vi gör kring inkludering och jämställdhet ska göras av de befintliga idrottsstrukturerna i alla länder. Vår högsta vision är att inte behöva finnas.