Dagarna efter att Sara Johanson, Rynninge IK kommit hem från dubbellandskamperna i Finland fick vi på Ungdomsfotboll.se möjligheten att intervjua henne. I den här intervjun beskriver Sara sin säsong, känslan att sätta på sig landslagströjan och hennes tankar kring fotbollen både på kort och långsikt
Läs också: AIK:s lagkapten Felicia Saving är den ljusaste stjärnan på himlen
Vem är Sara Johanson?
– Som person är jag nog ganska lugn och känner mig ganska säker på mig själv. Lite samma på fotbollsplan. Brukar försöka behålla lugnet men såklart går det över gränser även för mig ibland. Är ganska öppen av mig och brukar försöka få med alla, även på plan.
Du har ju haft en väldigt händelserik säsong bakom dig, finns det någon höjdpunkt kring alla dessa upplevelser?
– Ja, som sagt, mycket har hänt denna säsong. Men höjdpunkten måste ändå varit att dra på sig den blågula dressen, stå och sjunga nationalsången och få representera sitt land. Men den största överraskningen måste vara uttagningen till första landslagslägret på Bosön. Såg så många duktiga spelare i Halmstad så trodde faktiskt inte att just jag skulle bli uttagen till Bosön.
Du har ju, som väldigt ung haft en viktig roll i ditt lag Rynninge IK under säsongen, där du i Division-1 spelat många matcher i den utsatta position som försvarare kan vara. Hur har säsongen varit tycker du?
– Säsongen började faktiskt i slutet på en annan historia. Har sedan 5-års ålder spelat i Hovsta IF. För några år sedan fick vi flytta över till Lillån men efter några roliga och lärorika år där fick vi lägga ner även det laget. Då var frågan vart jag skulle ta vägen. Det blev en flytt till Rynninge där jag skulle tillhöra Rynninge U som spelar i Div-3. Men när vår tränare fick ta över damlaget, fick även jag ta ett steg upp till damlaget. Efter det gick det bara uppför. Först fick jag hoppa in någon match, men redan efter ett par matcher fick jag äran att starta. Sen dess har jag spelat alla matcher jag kunnat. Känner inte att jag har någon speciellt utsatt position, vi jobbar som ett lag och alla hjälper varandra. För min egen del har denna säsong varit den bästa hittills. Det har gått väldigt fort men jag har lärt mig så mycket mer, både som fotbollsspelare och som person.
Läs också: Lisa Aronsson stor matchjälte när Örebro besegrade Gideonsbergs IF
Tyvärr så lyckades inte Rynninge IK hålla sig kvar i Division-1 trots en ordentlig uppryckning under hösten. Vad lyckades ni med under hösten som inte riktigt fungerade under våren?
– Framförallt blev det lite trubbel med tränare i början av våren. Vår träningsnärvaro var inte på topp i våras och det kändes inte som vi jobbade riktigt som ett lag. Nu under hösten har allt har blivit lite bättre. Vi var flera på träningarna, bättre fokus och vi jobbade ihop som ett lag. Det kändes i början av hösten att vi hade gett upp lite, fast vi faktiskt hade chansen. Sedan hände något, vi började ta poäng, vinna matcher. Vi trodde på oss själva men vi snubblade denna gång på målsnöret. Nu är det en del som lägger av, så nu får vi börja bygga på ett nytt lag som ska försöka ta oss tillbaka till Division-1 där vi faktiskt hör hemma.
Om vi pratar om din individuella säsong så har du varit iväg på både Utvecklingslägret i Halmstad och dubbellandskamperna mot Finland där du också fick göra landslagsdebut. Vi börjar med utvecklingslägret, hur var den upplevelsen?
– Utvecklingslägret i Halmstad är en upplevelse jag sent kommer glömma. Vi åkte till Halmstad med höga krav på oss själva och med målet att spela bra fotboll. Såklart det var nervöst i början, varje träning och match ser man folk i Sverigekläderna som står och antecknar. Men sen släppte det. Vi spelade riktigt bra fotboll och hade allmänt kul med riktigt sköna personer. Vi åkte hem till Örebro, obesegrade och nöjda med våra resultat. För min egen del kändes det faktiskt riktigt bra. Kände själv att jag kunde prestera så bra jag vet att jag kan.
Sedan har vi ju som sagt dubbellandskamperna i Finland, hur var det att sätta på sig landslagströjan?
– Som sagt, att representera sitt land är bland det största man kan göra. Att stå på plan, veta att man spelar med de bästa i sitt land i sin ålder, det är mäktigt. Man märker verkligen att man spelar med bra spelare. Trodde att Division-1 var väldigt tufft, men att spela i landslaget var ett steg till. Känner att jag bara under dessa två landslagsläger jag varit på, utvecklats enormt mycket som fotbollsspelare. Jag har inte bara lärt mig vad som ska göras på plan, det är mycket mer än så. Allt runt omkring blir en ny upplevelse.
Läs också: Örebros Eila Wennerholm inför SM-gruppspelet som väntar ”Ett lag som aldrig ger upp”
Hur är det att åka iväg på landskamper?
– Det är ingen vanlig resa att göra. Man får resa längre, man är borta längre och att resa själv är inget jag gjort mycket förut. Att åka på en skolvecka, missar mycket i skolan. Själv tycker jag det är väldigt viktigt även med skolan, så jag måste hitta lägen där jag även hinner med skolarbeten. Tycker det även är viktigt att skolan stöttar en när man behöver åka iväg på sådana resor. Att man får med sig grejer att jobba med, så man inte missar allt. Det tycker jag själv har varit det tuffaste.
Låt oss blicka framåt, vad händer nu framöver? Vad har du för tankar kring din fotboll på kort sikt men även på lång sikt?
– Nu framöver gäller det att träna på och göra sig förberedd inför säsongen som kommer. Ett mål för laget är ju att ta oss tillbaka till Division-1. För min egen del gäller det att fortsätta träna och utvecklas. Sedan hoppas jag även att det blir några fler landslagsläger. Sedan är det ju dags för gymnasieval. Det lutar att gå NIU så jag ser fram emot att få träna ännu mer och utvecklas. Beroende på hur den här säsongen går så får vi väl se hur det blir framöver.
Vi från Ungdomsfotboll.se tackar Sara så mycket för intervjun och önskar dig lycka till kring allting som kommer här framöver.
// Sebastian Moberg
