Följ oss

Blogg

BLOGG: Vi hyllar Östersund, men varför tar ingen efter?

Publicerad

den

När jag jobbade på kvällstidning skrev jag en lång artikel om Östersund och deras kulturprojekt. Jag pratade med föreningens kulturcoach Karin Wahlén och med den då nyanlände målvakten Hampus Nilsson, som kommit dit på utlåning från Djurgården.

Laget höll på med repetitioner inför en konsert de skulle hålla och Hampus, som bara hade varit på plats i några veckor, hade kastats rakt in i kulturprojektet.

Jag minns hur Karin pratade om att grunden i deras kulturprojekt var att ”om man är modig utanför planen, blir man modig på planen”. Och hon tryckte hårt på att man måste lita på varandra fullt ut om man till exempel ska dansa balett tillsammans, vilket också bidrar till en större tillit på planen.

Läs också: BLOGG – ”Våga statuera exempel mot rasism!”

Hampus var inte det minsta nervös utan upplevde snarare en befriande känsla och oerhörd glädje när han helt plötsligt förväntades uppträda musikaliskt med sina lagkamrater inför Östersundsborna. Graham Potter, engelsmannen och tränaren som på ett sätt kan ses som hjärnan bakom kultursatsningen, skulle sjunga jämtlandshymnen. Alla var delaktiga på något sätt, alla var lika viktiga.

Visst låter det tokigt? Visst låter det härligt? Visst låter det nytänkande och spännande?

Hand i hand med detta har det väl inte undgått någon vilken framfart Östersund haft i den svenska fotbollen, rent sportsligt. Och nu är de redo för Europa League-spel. Graham Potter hyllas från alla möjliga håll, och kulturprojektet som ska frambringa trygghet, tillit och mod i gruppen skapar positiva reaktioner från både experter, spelare och konkurrenter. Och jag älskar det. Allt känns så logiskt, så självklart. När jag pratade med Karin ville jag inget hellre än att dra ihop ett gäng bekanta och dansa balett eller göra en konstutställning.

Men jag har funderat mycket på varför det Östersund håller på med ännu inte smittat av sig. Om det nu är erkänt att deras kulturprojekt och sätt att skapa kreativitet och samspel på planen är en succé, varför har ingen tagit efter? Varför sprutar det inte kulturprojekt, konserter, dansprojekt och konstutställningar ur fotbollsföreningarna runt om i Sverige? Varför är inte ungdomarna i lokalklubbarna på breakdance-klasser och drejarkurser? Tänk om man redan i ungdomsfotbollen kunde öppna upp för mer tillit, mod och gemenskap. Vad skulle hända på planen då?

Läs också: BLOGG – ”När det inte längre handlar om fotboll”

Kanske har jag missat att det finns liknande satsningar, i så fall ber jag om ursäkt. Kanske flödar det av dem, utan att jag noterat det. Och det kanske bara är en tillfällighet, det som hänt i Östersund, kulturprojekten kanske inte alls har samma effekt i andra föreningar. Kanske finns det inte så många Graham Potter-liknande tränare som vågar tro på något så banbrytande fullt ut. Eller så finns det massor av dem, men det blir ändå inte lika framgångsrikt som i Jämtland. 

Oavsett är min känsla att det finns en plats för många fler såna här initiativ. Och de behöver inte bara av kulturell art. Tänk om föreningar kunde göra organiserade satsningar inom humanitära områden, eller om de skulle hjälpa till i äldrevård och på skolor? Tänk om man i större mån vågade gå utanför sin comfort zone. Tänk vad utvecklande, utmanande och givande det skulle vara. Tänk vad modig man skulle kunna bli. Inte bara utanför planen, utan även på den. Och vem vet, kanske är det Europa League som väntar bakom nästa dörr.

Tack för att ni tog er tid att läsa!

/Kajsa Kalméus
@kajsakex

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/RudyAlvarado
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Blogg

BLOGG: ”Det handlar om att prata med killarna, inte om dem”

Publicerad

den

Jag satt och slentrianscrollade genom twitterflödet på lunchen häromdagen, ni vet sådär som man måste göra för att det är alldeles otänkbart att sitta och inte göra någonting och bara fokusera på maten… Just där och då var det tur att jag lider av den kroniska ”jag måste pilla med något”-sjukdomen för plötsligt dök en tweet upp på skärmen som gjorde mig så himla, himla glad.

Locker Room Talk.

Killarna Shanga Aziz och Rogerio Silva startade initiativet för drygt ett år sedan och deras mission är att förändra attityder och sunkiga värderingar i samhället,vilket de vill göra med hjälp av förebyggande arbete.
– Vi snackar jämställdhet i omklädningsrum med unga killar. Vi använder vår Locker Room Talk-metod, som är en samtalsserie där vi träffar unga killar som är 10-14, en kvart innan deras träningar, en gång i veckan under en period på åtta veckor, för att värderingar ska fastna på riktigt, sade Shanga Aziz i en TV4-intervju som skrevs om på Fotbollskanalen.

Detta gjorde mig så himla glad. Jag har tidigare skrivit om ett liknande initiativ i USA, där föreläsaren och entreprenören Alexis Jones har liknande metoder men med äldre atleter. Läs gärna vad jag skrev om det arbete hon gör, hon är en stor förebild för mig. 

Jag har underkastat mig övertygelsen om att det är män och killar som är lösningen på de ojämlikheter vi ser i samhället idag. Vi tjejer kan göra och säga så himla mycket, vi kan ägna våra liv åt att försöka förändra – förbättra – men om vi inte får med oss killarna på tåget kommer vi att se oss besegrade. Även om vi gärna vill tro att det ska räcka för tjejer att säga ”sluta”, så är vi fortfarande i en verklighet som ser annorlunda ut. Därför tycker jag det är så oerhört glädjande att höra Shanga säga ”jag vill engagera fler män i arbetet, att sluta dumförklara, och faktiskt samla män runtom i landet så att vi kan utbilda fler tillsammans.” 

Det handlar alltså inte om att sätta dit folk, peka finger eller lyfta fram syndabockar. Det handlar om att utmana normerna, utmana de påhittade reglerna och ändra tankevinkel hos de unga pojkarna. Framför allt – det handlar om att prata med killarna, inte om dem. Och det där tror jag stenhårt på. Om vi tjejer, och kanske framför allt killar, med goda värderingar bara pratar om hur sunkigt det är att kasta ur sig kvinnliga könsord eller att bete sig nedvärderande mot tjejer – utan att prata med dem som faktiskt behöver höra det – så kommer vi ingen vart. Vi behöver få över de som är fel ute på vår sida, vilket självklart inte löses genom pajkastning utan genom dialog. Kan vi dessutom hålla den här dialogen med killar i 10-14-årsåldern, som Shanga och hans kollegor gör, så har vi alla möjligheter i världen att få över dem på sidan med goda värderingar redan innan de hamnat på villovägar. Win win.

När jag till slut ätit upp min mikrade halvfabrikatsrisotto och stängde ner Twitterappen för att fortsätta jobba kände jag mig med ens lite lättare, lite gladare och lite.

Tack för det Locker Room Talk. ❤️

En av ansiktena utåt för Locker Room Talk är landslagsspelaren Jimmy Durmaz. Se reklamfilmen han gjort för organisationen här nedan. Vill ni läsa mer om Locker Room Talk klickar ni på länken här.

Tack för att ni läser!

Kajsa
@kajsakex

 

 

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/RudyAlvarado
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget

Blogg

BLOGG: En härliga förmiddag i Prioritet Serneke Arena med F15-landslagets internmatcher

Publicerad

den

Nyligen hemkommen från Prioritet Serneke Arena där F15-landslaget under dagen spelat internmatcher. Måste säga att jag är oerhört imponerad över alla spelarna som var med, vilka duktiga spelare vi har i vårt fina avlånga land.

Läs också: Andrea Pajovic är en av dom 62 spelarna som är uttagen till F15-landslaget ”Alla är verkligen superduktiga”

Man hade delat in truppen i fyra olika lag varpå dom första två ställdes mot varandra klockan 11:00 och den andra matchen spelades klockan 12:30. Jag har under året hunnit med att följa många av dessa spelare i sina klubblag men det fanns även spelare som jag aldrig sett tidigare som imponerade stort på mig.

Läs också: Johanna Lindblom om landslagslägret ”Det roligaste är att träffa alla nya spelare”

En av dom är Linnea Strömberg som till vardags spelar för Vallens IF Damlag. Fasiken vad duktig spelare hon är och jag är nästan lite förbannad på mig själv för att jag inte har sett henne spela tidigare. Sedan var det väldigt kul att se Arsema Weldai (AIK FF), Chelsea Gibbs (Habo IF), Andrea Pajovic (Eriksbergs IF), Tilde Johansson (IFK Värnamo), Ella Smith-Ygfeldt (Kungsbacka DFF), Nina Koppang (Vadstena GIF), Johanna Lindblom (Borgeby FK), Filippa Bjare (AIK FF), Ella Reidy (Stenkullen Goik) och Tindra Ivarsson (Jitex Mölndal BK spela idag,

Läs också: Följande spelare har blivit kallade till F15-landslaget

Det har varit fruktansvärt kul att följa F15-landslaget på nära håll, det skall bli spännande att följa spelarnas karriärer framöver.

Tack alla spelare för att jag fick följa er dessa dagar, ni är grymma!

//Rudy Alvarado

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/RudyAlvarado
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget

Blogg

BLOGG: 5,5% av idrottens unga utsätts för sexuella övergrepp – ”Dags att vakna!”

Publicerad

den

Igår var jag på plats när Bris hade nätverksträff på Svenska Mässan. Ett par hundra personer hade kommit för att lyssna och delta i dialoger. Det var flera olika ämnen som diskuterades men det som jag fastnade för mest var när Generalsekreterare Magnus Jägerskog presenterade en rapport kring sexuella övergrepp inom idrotten.

Vi kan väl säga så här. VI. VUXNA. BRISTER.

Magnus berättade att cirka 5,5% av barn och ungdomar i Sveriges föreningar blir utsatta för sexuella övergrepp. Och i rapportens slutsats står det att idrotten i Sverige brister i att sätta tryggheten först, så som barnkonventionen säger.

Men det som gjorde starkast avtryck på mig, som faktiskt fick mig illamående, var alla anonyma citat som finns utspridda i rapporten och som jag läste när jag bläddrade igenom.

”Min tränare och jag har en väldigt speciell relation då jag ser upp väldigt mycket till honom. Han har stöttat mig otroligt mycket. Grejen är att han liksom rör vid mig när han ger mig en kram. Vi har absolut inte någon intim relation. Han är supersnäll och absolut ingen pedofil men det känns ändå fel att han gör så.”

”Mamma är involverad i min sport men fattar inte att det som händer, att min tränare står och kollar när vi byter om, är ett stort problem för mig. Hon håller mer på tränaren.”

”Jag kan inte låta bli att hata mig själv för att jag låter honom. Alltså jag borde väl kunna säga nej? Kan man ens säga nej?”

”Jag kan inte berätta. Jag vill inte att de ska tycka att jag är dålig.”

”Det svåra med att berätta vad min tränare gör är att pappa tycker det är så bra att jag har en egen tränare som lägger så mycket tid. En sån är svår att hitta.”

”Min tränare undersöker mig konstigt och har sex med mig fast jag egentligen inte vill. Men han kanske inte vet att jag egentligen inte vill? Jag menar han är ju inte våldsam och slår mig inte.”

Bara att skriva dessa ord gör mig tårögd och klumpen i magen är stor som kosmos. Vi vuxna brister! Det är vi som ska göra att de känner sig trygga och får möjlighet att växa men vi brister! Och det gör mig så arg. Jag önskar att den dialog som kommit upp till ytan, mycket tack vare att den forna höjdhopparen Patrik Sjöberg vågade berätta om sina övergrepp, gör att varenda mamma, pappa, storasyster, storebror, ledare, tränare, materialare öppnar ögonen och vågar agera. Det är enda sättet att få bördan att lätta från barnens axlar.

Kära läsare. Jag vet att ni är många unga som läser på Ungdomsfotboll.se. Och jag förstår om några av er tycker det känns obekvämt att läsa såna här saker. Men snälla, jag ber er. Känner ni igen er det minsta i något av detta – säg något! Prata med någon! En kompis, en lärare, ett syskon, en vuxen ni litar på. Eller ring till Bris. Och glöm inte – det är aldrig ert fel!

Telefonnummer till Bris 116 111 (Öppet varje dag klockan 14-21)

Chatta med Bris (Öppet varje dag klockan 14-21)

Och till alla er vuxna som läser. Alla ni föräldrar och aktiva inom föreningslivet. Det är dags att vakna. Inget mer ”det händer inte i vår förening”. Inget mer ”min dotter/son skulle absolut kunna berätta om det hände, men hennes tränare är så snäll så det finns garanterat inget att berätta”. Inget mer ”vi hade inga förebyggande handlingsplaner, men nu när ett övergrepp kommit upp till ytan har vi tagit fram det”. Inget mer. Vi måste ta ansvar nu. Det är våra barns hälsa och framtid det handlar om. Öppna ögonen!

Tack för att ni läser.

/Kajsa Kalméus

@kajsakex

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/RudyAlvarado
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget
Annons

Facebook

Instagram

Populärt

Copyright © 2017 Alvarado Sport & Media