Följ oss

Flickfotboll

Intervju med Amanda Hjelle ”Ni är kallade för att ni är oerhört duktiga”

Publicerad

den

Imorgon är det dags för Göteborgs distriktslag flickor födda 2000 att bege sig till Halmstad där Elitflicklägret väntar. Inför detta läger så passade jag på att ställa några frågor till Amanda Hjelle (Göteborgs DFF) som själv var på Elitflicklägret för två år sedan.

Hej Amanda! Nu var det två år sedan du var på Elitlägret i Halmstad. Vad har hänt sedan dess?

Hej Rudy! Tiden går verkligen snabbt, jag kan inte förstå att det var två år sedan jag klev på bussen för att åka till Halmstad för Elitlägret med tjejerna. Det var goda tider det, haha. Hur som helst, Elitlägret öppnade många dörrar och sedan dess har jag hunnit medverka i ett landslagsläger på Bosön samt blivit kallad till två regionala tipselitläger. Utöver dessa priviligierade utmaningar, som även varit oerhört lärorika, har jag även hunnit spela i F19 allsvenskan i ett samarbete i Hovås Billdal, spelat Gothia Cup både en och två gånger varav en gång var just med Hovås Billdal i Elit Trophy F17 klassen. Jag har även haft framgångsrika år med mitt forna klubblag Eriksberg IF, vi vann tillexempel båda serierna 2013 vilket gav oss möjligheten att spela en Sanktan final som vi också vann. På grund av den vinsten fick vi också chansen att spela SM-slutspel, som däremot inte riktigt gick hela vägen den gången.

Jag har också hunnit med att utöka mina fotbollserfarenheter i cupsammanhang internationellt sätt och fått chansen att spela en SM-final i futsal inför fullsatt Lundbystrand som dock slutade med ett silver. Jag har också fått prova på att känna hur en träning i ett Elitettan– lag fungerar, vilket naturligtvis var väldigt givande, kul och jobbigt. Sist men inte minst, har jag även hunnit byta klubb. För drygt ett halvår sen stod det klart att Eriksbergs IF damjuniorer (tidigare F98-99) inte skulle finnas längre, och då jag tidigare spekulerat i ett klubbyte stod det nu klart att jag skulle byta klubb. Mitt beslut blev till sist Göteborgs DFF efter kontakt med lite andra klubbar, och just nu trivs jag verkligen i mina nya matchkläder och med mina nya lagkamrater och de andra i föreningen. Jag skulle också vilja tillägga att jag lärt mig konsten att kombinera ambitiösa studier med ambitiösa visioner inom fotbollen, speciellt de senaste året, och detta då jag börjat på gymnasiet och verkligen fått planera dagarna in i det minst detalj för att få det att fungera på båda håll.

Hur går det i ditt klubblag idag – Göteborgs DFF?

Som jag tidigare nämnt trivs jag väldigt bra i klubben, men jag kan vara helt ärlig och säga att det var kämpigt att byta till en början. Inte för att tjejerna var ”otrevliga” haha, tvärtom faktiskt. De är verkligen kanon fina lagkamrater och vänner som jag uppskattar väldigt mycket. Jag skulle mer säga att det var jobbigt att åka till en ny plan, ta på sig nya träningskläder och anpassa sig till nya rutiner efter elva fantastiska år i Eriksberg. Det är oerhört lärorikt att byta förening, främst för den fotbollsmässiga utveckligen men även för den individuella utveckligen. Så är det iallafall för mig. Jag har fått jobba med att finna en ny roll, i ett duktigt lag med höga ambitioner och dessutom i ett nytt spelsystem. Det har faktiskt inte alltid varit dans på rosor, jag är ju en trygghetsmänniska utan dess like och för att jag skall kunna prestera och känna att det är kul att spela fotboll måste alla bitar kring ett lag falla på plats. Dit hör till exempel lagkamrater, tränare, spelsystem, position osv, till en början, dvs. innan jag kommit in i laget och spelet, avspeglade det säkerligen min fotbollsinsats och hur bekväm jag kände mig på planen. Vilket nog är vanligt för de flest när de gör klubbbyten, men med tiden har jag (som säkerligen alla andra personer som också bytt klubb någon gång) kommit in i mina klubbs fotbollsfilosofi samt gemenskap vilket också genererat bättre prestationer av mig själv.

Med nya tränar röster är jag nu i en ständig utveckling, och jag trivs som fisken i vattnet. Nog om mig. Laget har under försäsongen jobbat extremt hårt för att få ihop detta nya unga lagbygge, vi har spelat många träningsmatcher mot extremt kvalitativt motstånd med mestadels goda resultat. Förutom alla tråkiga skador som laget dragits med under försäsongen har vi haft en bra uppladdning, och de goda förberedelserna ligger också i grund till de lagmaskineri vi åstadkommit denna vår. Resultatmässigt sätt har det gott fantastiskt och vi är obesegrade i damer divison 2 där vi också är serieledare i nuläget. I ”juniorettan” har vi endast 1 förlust, men även här är vi serieledare. Detta är imponerade enligt mig själv, då vi tränat hårt hela året med en ganska så tunn trupp. Jag själv har också upplevt att jag fått mycket förtroende i båda serierna än så länge vilket är fantastiskt kul och givande då det är nytt för mig att spela damfotboll.

Nu börjar Elitflicklägret närma sig för flickor födda 2000. Vad har du för tips & råd till dom?

Oj, detta var en ganska så svår fråga. Iallafall om du frågar mig. Jag tror nämligen det beror på vem man är och hur man är som person. Jag skulle nog däremot tipsa alla, oavsett om man är bra på att hantera press eller inte, att njuta av stunden. Det kan låta lite klyschigt när man läser detta, men jag tror faktiskt att det är när man väl slappnar av man åstadkommer de bästa resultaten både för sig själv och för laget. För det är just det, laget. Laget är viktigt. Jag tror många tänker på sig själv när de är där och visst kan de vara bra till viss mån, men jag tror inte att det är särskilt lyckosamt om man springer runt och tänker på sig själv och ens egna framtid när man väl är där. Då tror jag att det är enkelt att det låser sig och istället blir de omvända, dvs. negativ press.

Elitlägret är en fantastisk möjlighet att visa upp sig, det är det, och ja tror jag vet vad som cirkulerar i de förväntansfulla 00:nas tankegångar.

”Kommer det att vara några scouter där?”, ”Kommer landslagskapten var där och kolla på matcherna och träningarna?”, ”Tänk om jag inte lyckas när hon/hon ser, vad ska hända då?”, ”Jag vill så gärna till Bosön!” etc.

Dessa tankegångar är inte du ensam om, jag kände dom också. Mitt råd är därför att kämpa, kommunicera om du mår dåligt och det viktigaste av allt, spela i nuet. Det kanske är pinsamt att gå till din tränare för att tala om att du mår dåligt, är ledsen eller rent utav missnöjd om var du för spela. Oavsett om du känner så, gör det ändå. Det finns nämligen oerhört kompetenta människor på plats som är öppna för ett samtal. De är ju till för att vägleda dig till lycka och framgång, och dem finns där av en anledning så jag tycker att man skall ta vara på den möjligheten om man nu känner så som jag nyss beskrivit. Det är iallafall bättre än att gå och hålla frustration inom sig eftersom de bara kommer leda till att man mår ännu sämre i slutändan. Slutsnackat om tråkiga saker.

Till er som är kallade, ta vara på den möjligheten, ni är kallade för att ni är oerhört duktiga och det är en bragd att bara ta sig dit. Självklart skall ni ha högre visioner om ni så vill, för det ville/vill även jag, men jag tror vi måste börja finna en acceptans till vad vi åstadkommit än så länge och vara stolta över det. Skulle det vara så, mot alla förmodan, att ni inte kommer med till exempelvis Bosön denna gången (om det nu är vad ni vill då, hehe) så deppa inte ihop om ni inte skulle göra det. För det går fler tåg vill jag lova, elitlägret är till för att ni ska bilda er minnen för livet tillsammans med era vänner i samband med att ni får göra det ni älskar mest, dvs. träna fotboll samt spela tuffa och givande matcher. Elitlägret handlar också om att bilda sig minnen utanför fotbollsplanen, ni kommer få vänner från andra distrikt och ni kommer säkerligen äta en och annan äcklig måltid (för övrigt är maten ganska bra) eller rent utav göra pinsamma och roliga saker, som ni kommer skratta åt längre fram.

Kom ihåg, en för alla, alla för en. Utan ert lag skulle ingenting vara möjligt, och glöm inte av att spela i nuet! Sist men inte minst, jag vill önska alla killar och tjejer (speciellt från Göteborgs distriktslag och Annie Andersson från Västergötlands distrikt som spelar i Göteborgs DFF) Ett stort lycka till. Ni är grymma!

Kände du någon press eller tyckte att det var jobbigt att bli selekterad och utvald? 

Om du menar innan vi fick beskedet angående elitlägret, så självklart kände jag lite nervositet. Jag kände dock inte så himla mycket press eftersom man gjort det man kunnat. Däremot är det självklart alltid jobbigt att gå och vänta på ett beslut, speciellt när man vill något så mycket som med fotbollen och elitlägret etc. Känslan när man väl kom med var befriande och jag var oerhört glad, men med facit i hand tror jag det är lätt att gå och förstora upp allting. Det kommer ju trots allt fler tåg att visa upp sig om det nu är det man vill då vill säga!

Vad är ditt bästa minne från Elitflicklägret?

Oj vad svår fråga, det var väl allting runt omkring som man inte brydde sig så mycket om då. Det var en inramning av vädret, tighta matcher (fotboll överlag, vi hade ju roliga träningar också), vänner och Tylösand-besök. Vi fick också se Sveriges herrlandslag på storbilds-tv samt damlandslaget möta ItalienÖrjansvall. Vi hade också oerhört roliga uppladdningar inför matcherna, med hög musik och mycket hårflätningar. Inget slår heller våra oerhört spännande godnatt-sagor på kvällskvisten.

****

Jag vill tacka Amanda Hjelle för att hon ville ställa upp på intervjun. Jag vill precis som Amanda önska alla dom uttagna spelare all lycka till imorgon.

//Rudy Alvarado

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/ungdomsfotboll
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Flickfotboll

Vendela Dreifaldt: ”Vår prestation var magisk!”

Publicerad

den

Finalen mellan Lerums IS och Hammarby IF FF i klass G15 kunde inte avgöras på full tid, istället fick man tillämpa straffar för att skilja lagen åt. I straffavgörandet skulle målvakten Siri Zetterquist i Hammarby, en riktig straffdödare, stå för två fenomenala räddningar vilket säkrade guldet för Hammarby. Förbannelsen efter att ha förlorat i finalen två gånger i rad var bruten, äntligen blev det en vinst och guld.

– Äntligen går guldet till Stockholm! Vi har kämpat så länge för den här vinsten, vi har väntat och väntat och tränat och tränat. Vi gör det tillsammans, allihopa, alla på plan, hela bänken, allihopa, berättar en glad Siri Zetterquist för ungdomsfotboll.se direkt efter matchen.

Läs också: En resa värd guld slutade i silver för IFK Göteborg

Semifinalen gick till straffar, där räddade hon tre stycken. Nu var det final och då kliver målvakten fram återigen och räddar två.

– Man blir en helt annan person, det är som att man går in i något annat konstigt rum i psyket. Jag vet inte hur jag skall förklara det.

Hon passar även på att hylla laget som kom tillbaka från ett underläge i matchen.

– Vi är ett sådant lag som kämpar trots att vi ligger under, vi gör fler och fler mål tills vi vinner.

Läs också: Nacka FC grävde guld mot USA

Hammarby låg som bekant under i matchen, men då klev lagkapten Vendela Dreifaldt fram som så många gånger förr och kvitterade. En insats som gav henne utmärkelsen matchens viktigaste spelare.

– Jag trodde det var kört ett tag, men vår prestation var magiskt! Vi gör det som ett lag igen, vi vänder matchen, säger en minst lika glad Vendela till ungdomsfotboll efter matchen.

Känslan att vinna ett guld är svår att beskriva, men Dreifaldt ger sig på ett försök.

– Det är bara glädje nu! Jag kan inte beskriva hur jag känner. Äntligen är guldet vårt! Nu skall vi åka buss och visa hela Göteborg vilka vi är!

Läs också: Tidigt ledningsmål banade vägen för AIK-seger

Stark prestation av Hammarbytjejerna som tillslut fick åka hem med sitt efterlängtade guld.

//Tobias BW Granberg

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/ungdomsfotboll
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget

Flickfotboll

Straffar avgjorde finalen mellan Lerum IS och Hammarby IF FF

Publicerad

den

I klass G15 väntade en oerhört spännande final mellan Lerums IS och Hammarby IF FF. Två spelskickliga lag som bloggen har haft nöjet att följa flera gånger tidigare. Hammarby kom från en gruppseger där man inte släppt in ett enda mål. Därefter slog man ut Vaksala SK, Enskede IK, Team Odense Q, Stabæk Fotball och slutligen KFV Segeberg på straffar. Lerum vann också sin grupp i överlägsen stil, hela 33 mål gjorde man under tre matcher.

I slutspelet besegrades FC St. Pauli Hamburg, BK Höllviken, SK Haugar, Notvikens IK/Luleå SK och CA Osasuna. Nu var det alltså dags för en helsvensk final mellan två riktigt duktiga flicklag, förväntningarna var höga och de båda lagen laddade. Gamla Ullevi fylldes med supportrar från båda lagen som gjorde allt i sin makt för att stötta.

Läs också: Sen reducering räckte inte för Kinna IF

Båda lagen visade varför man tagit sig till final i första halvlek där man bjöd på fin fotboll. Spelarna visade på ett lugn så fort de fick bollen och väntade tålmodigt på att slå den avgörande passningen. Det blev ett par målchanser åt båda hållen men inga mål, vilket gjorde att man gick till halvtid med resultatet 0-0.

Alice Söndergaard och Hanna Wijk i Lerum hittade som vanligt varandra i sömnen. Hammarby skulle få flera hörnor där Grace Cespedes fick slå in bollen, där bland annat Vendela Dreifaldt skulle vara framme och försöka nå bollen.

Läs också: Nacka FC grävde guld mot USA

Efter 50 minuters spel skulle äntligen första målet komma, och givetvis skulle det vara genom firma Söndergaard & Wijk. Alice Söndergaard står för en fantastisk löpning på vänsterkanten där hon springer förbi allt och alla innan hon serverar en perfekt passning till Hanna Wijk som finter en gång och lägger in 1-0. Stor glädje för Lerumstjejerna som får fira målet framför sina supportrar.

Skam den som ger sig, med tre minuter kvar kvitterar Vendela Dreifaldt för Hammarby. Efter 60 spelade minuter går det inte att skilja lagen åt utan man får tillämpa straffavgörande för att ta fram en vinnare.

Läs också: Följande lag är klara för final i Gothia Cup 2018

I straffavgörandet skulle Hammarbys målvakt Siri Zetterquist kliva fram och rädda två straffar, vilket också säkrade segern för Stockholmarna. Efter två finalförluster vinner man därmed sitt efterlängtade guld.

Stort grattis Hammarby till segern men också bra kämpat Lerum som bjöd på en oerhört spännande final!

//Tobias BW Granberg

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/ungdomsfotboll
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget

Flickfotboll

Nacka FC grävde guld mot USA

Publicerad

den

Lördagens första final spelades i G14-klassen mellan svenska Nacka FC och amerikanska San Francisco Aftershocks. Nacka vann sin grupp övertygande varpå man ställdes mot Viggbyholms IK FF 2 i sextondelen, där resan hade kunnat ta slut. Matchen fick avgöras på straffar där Nova Lövhäll Lilja blev matchvinnare. Efter det slog man ut Färjestadens GoIF, FC Rosengård och IF Brommapojkarna vilket säkrade en finalplats på Gamla Ullevi.

Läs också: Följande lag är klara för final i Gothia Cup 2018

Nacka spelade även en final under fredagen i klass G13, en match man vann med 1-0 över Hamburger Sport Verein HSV. Ellen Wangerheim gjorde det avgörande målet, framspelad av Nea Flyborg, två spelare som även fanns på plan i denna finalen.

Läs också: Propagandafotboll när BP och IFK Göteborg drabbades samman

Tidigt i matchen tar Nacka kommando Nea Flyborg spelar en central roll i deras speluppbyggnad. Vilken fantastisk förstatouch och vilket lugn med bollen! Det dröjer inte länge innan man tar ledningen i matchen genom Malva Hådell. Strax därefter levererar Flyborg en perfekt passning fram som Ellen Wangerheim stänker in i mål.

Läs också: Vendela Dreifaldt tvåmålsskytt när Hammarby tog sig till semifinal

Inte skulle Wangerheim vara nöjd där, i andra halvlek visar hon prov på ett giftigt målskytte när hon gör sitt andra och tredje mål – ett hattrick helt enkelt. Dessförinnan hade Nea Flyborg kört en soloräd genom amerikanskornas försvar som närmast kan liknas en roadtrip genom USA. Nacka vinner matchen välförtjänt med 5-1 och får således lyfta pokalen. Stort grattis!

//Tobias BW Granberg

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/ungdomsfotboll
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget
Annons

Facebook

Populärt

Copyright © 2018 Alvarado Sport & Media