Följ oss

Intervjuer

Endrit Spahiu om skadan som rörde till hans Utvecklingsläger: ”Man får inte gräva ner sig”

Publicerad

den

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Vad som helst kan hända. I skolan, i vardagen eller på fotbollsplanen.

De flesta vi pratat med under och efter Utvecklingslägret i Halmstad har haft ett smärtfritt läger där allt har flutit på. Men det finns de som inte haft det lika lätt. En av dem är Endrit Spahiu.

Endrit spelar i FK Karskronas U17-lag och kom till lägret tillsammans med Blekingelaget. Precis som många andra vi pratat med blev han överlycklig när han fick besked om att han blivit uttagen till lägret.
– Det kändes otroligt skönt. Sedan jag var liten har jag velat komma med till lägret och jag har kämpat väldigt mycket. Jag blev väldigt glad och stolt över att jag kom med, säger Endrit.

Han hade dragits med ljumskproblem i någon vecka, men varit duktig med att värma och och stretcha ordentligt. På söndagen, när han kom ner till Halmstad hade han inte det minsta ont och den första träningen gick jättebra.
– Det var många som kom fram till mig efter den träningen och sade att de aldrig sett mig så taggad. Det gjorde mig jätteglad!

Missa inte: Facebook Live med Daleho Irandust!

Men måndagen blev inte som han hade tänkt sig.
–När matchen startade var jag inte så nervös, jag var ganska lugn. Det gick väldigt bra de första tjugo minuterna. Jag fick en assist efter bara fem minuter och det var väldigt roligt att spela. Sedan kom skadan.

Vad var det som hände, var det ljumsken som spökade?
– Jag gick in i en duell och trampade snett och stukade foten. Jag skadade ett ligament i foten. Så jag var snabb med att hoppa ut och linda om den.

Märke du direkt att det var allvarlig?
– Egentligen inte. Jag blev förstås rädd, för jag visste inte vad det var. Men när matchen var slut så kunde jag ändå gå lite på foten, jag tänkte att jag skulle kunna vila på tisdagen och kanske komma tillbaka på onsdagen.

På måndagkvällen fick Endrit dock mycket ont. Han hade svårt att röra sig och kunde inte ens ta sig till föreläsningen som förbundskapten Roland Nilsson höll i.
– Då var jag väldigt rädd för att jag inte skulle kunna spela mer.

På tisdagen gick 15-åringen till lägrets läkare och fick beskedet att det inte skulle bli något mer spel för hans del under lägerveckan.
– Då blev jag helt förkrossad. Om jag ska vara ärlig så grät jag faktiskt lite. Jag har aldrig varit så taggat inför någonting som jag var inför lägret.

Hur kände du då? Ville ge upp och dra hem?
– Nej, jag tänkte att det finns ett litet hopp att jag kanske kan komma tillbaka och spela den sista matchen på fredagen. Plus att jag ville vara med laget och stötta dem. Och jag har lärt mig oerhört mycket ändå, så jag är glad att jag stannade.

Läs också: Kalmar FF:s målspruta Jerry Schylström om tiden i Halmstad

Mittfältaren Endrit berättar att det var väldigt jobbigt att sitta vid sidlinjen och se när alla kompisar spelade. Speciellt när Roland Nilsson och de andra förbundskaptenerna kom och tittade och skrev i sina anteckningsblock:

– Jag ville verkligen visa upp mig, för jag tror ju på mig själv och att jag hade kunnat komma med till uttagningarna på Bosön.

Hur gjorde du för att hantera besvikelsen?
– Jag var ju ledsen men jag fick oerhört mycket stöd från mina föräldrar. Jag är jättetacksam för det. Utan dem vet jag inte vad som hade hänt, jag var riktigt ledsen.

Endrits mamma Emina och pappa Hetem följde med till Halmstad och bodde hos några släktingar i Värnamo om nätterna.
– Jag sade till dem att de kunde åka hem, eftersom jag inte skulle spela mer. Men de ville vara med hela veckan för att stötta mig.
– Och min lillebrorsa var fantastisk. Han är som min agent kan man säga, haha. Han bryr sig om mig hur mycket som helst, tillägger Endrit om sin 11-åriga lillebror Ardit.

Nu har Endrit varit hemma i några dagar och han har fått chans att smälta lägerveckan. Han säger att känslorna varit blandade, men att han ändå fick ut någonting av lägret.
– Jag lärde mig verkligen att skador är en del av den här underbara sporten. Skador kommer komma och det är bara att bita ihop och kämpa. Även de bästa har sina ups and downs. Och för att nå sitt mål är det bara att kämpa vidare, för skador kommer komma, tyvärr.

Tror du att din starka inställning gjorde något avtryck på tränarna och kanske förbundskaptenerna?
– Jag hoppas ju det i alla fall. Jag stöttade killarna väldigt mycket och pratade mycket med dem på uppvärmningen och innan matchen, gav dem tips ifall de hade några känningar eller så. Jag hade en ledarroll i laget under första matchen, det var jag som stod och snackade och styrde upp laget. Så jag tänkte att det inte är någon mening att åka hem, utan stanna och stötta grabbarna och visa för alla att jag är intresserad av detta och att det är detta jag brinner för.

Nu blev ju du skadad, så du inte kunde fullfölja lägret, men det är många som inte ens blir uttagna och får chansen. Vad är ditt budskap till dem?
– Till dem skulle jag bara säga att de ska fortsätta kämpa. För det här är inte sista chansen. Visst är det jättekul, spännande och lärorikt att vara med på det här lägret, men man ska absolut inte gräva ner sig för att man inte kom med. Många som kanske skulle varit här missade lägret på grund av skador. Men man måste fortsätta jobba och hålla motviationen uppe. Det kommer lösa sig om man vill det tillräckligt mycket.

Läs också: BLOGG: Låt inte hemska rubriker smutsa ner vår Gothia-vecka!

Endrit har gjort några lugna träningar med foten tejpad, och han berättar att det känts bra. Nu väntar tuffare träning och han hoppar och tror att han ska vara redo inför sin första Gothia Cup-turnering.

Han säger att han funderade på att testa att spela den sista matchen på Utvecklingslägret, men att han bestämde sig för att stå över av flera olika skäl.
– Jag värderade läget. Jag kunde ju ha försökt att spela på fredagens match. Men jag kände att jag inte hade kunnat ge hundra. Jag hade inte kunnat gå in i duellerna och då ser det ju inte så bra ut från läktaren. Jag spelar ju väldigt fysiskt annars, så jag hade inte kunnat vara mig själv på plan. Och så var jag ju också rätt att jag skulle slå upp skadan. Så då var det bättre att vila och ge allt på Gothia istället.

Han fortsätter:

– Jag är glad över att jag tog det beslutet, och det var tränarna också. Tränarna ska ha en big up. De stöttade mig mycket. De pratade med mig och sa att det kommer chanser att komma med till landslaget lägre fram, så det är bara att kämpa vidare. Det stärkte mig.
– Mina lagkamrater stöttade mig också jättemycket. Vi hade jättekul både på och utanför planen och det gjorde att jag ibland, för stunden, glömde att jag var skadad.

Han poängterar med detta hur viktigt det är att ha en bra sammanhållning i laget och uppstår hinder.

Hur har det varit sedan du kom hem?
– Jag har funderat mycket, jag hade verkligen velat visa mig. Men mina föräldrar och tränare har pratat med mig jättemycket och många har skrivit till mig att jag inte ska gräva ner mig. Och jag lyssnar på dem. Jag är tacksam för all stöttning jag får.

Hur mycket ser du fram emot Gothia Cup?
– Det ska bli spännande, jag är enormt taggad på att komma tillbaka och spela. Jag vill visa vad jag går för och hjälpa laget att gå så långt som möjligt.

Tack, Endrit för att du berättade din historia. Och tack för att du sänder hopp och peppande ord till andra som kanske inte hade det läger de hoppats på, och till de som inte fick chansen att åka till Halmstad.

Vill ni se Endrits lag, FK Karlskrona, spela ser ni dem i U16-klassen. De spelar sin första match på måndag klockan 11:00 på Tuvevallen, mot Hässleholms IF.

 

 

 

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/RudyAlvarado
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Intervjuer

Blåvitts Rasmus Wikström om krossen ”Det är alltid extra skönt att vinna ett derby”

Publicerad

den

I söndags spelades ett derby mellan IFK Göteborg och BK Häcken i U17 AllsvenskanKamratgården inför ca 120 personer. Tyvärr kunde jag inte vara på plats för att se matchen. Men om man tittar på resultatet så ser man att IFK Göteborg var det bättre laget och bokstavligen körde över BK Häcken.

Läs också: #minlagkapten – Tävla om ett träningsläger för hela laget

Derbyt slutade med 6-0 till IFK Göteborg efter mål av Linus Andersson, Anders Sennewald, Florian Llullukaj, Viktor Bred, Robin Mikac och Fred Berglin. Det är två väldigt bra lag som ställdes mot varandra men att det inte blev en jämnare match än så hade jag inte alls kunnat föreställa mig. BK Häcken får nu se över vad som egentligen hände. Är dock väldigt imponerad över IFK Göteborg och eftersom jag inte var på plats så tog jag en liten pratstund med Blåvitts Rasmus Wikström.

Rasmus Wikström var även inför matchen precis hemkommen från landslagsuppdrag med P16-landslaget där man ställdes mot Slovakien i dubbellandskamp. Matcher som man vann med 4-1 respektive 2-0.

Läs också: IFK Göteborgs nya talangsatsning – 2 akademispelare till a-laget varje år

Fina resultat med P16-landslaget mot Slovakien där du var med. Vad tycker du om lagets insats i matcherna mot Slovakien och är du nöjd med din egen insats?
– J
a, det var fina resultat med landslaget och vi gjorde det bra i två matcher. Första matchen vann vi med 4-1 och var det klart bättre laget. Andra matchen vann vi med 2-0 och där var det en lite tuffare match men det märks att vi besitter mer kvalité än vad de gör. Spelet har även känts bättre och bättre hela tiden. Själv är jag nöjd med min instans och fick även bra feedback från tränarna.

Du är tillbaka i vardagen och i söndags ställdes ni mot BK Häcken i U17-Allsvenskan, vilka punkter pratade ni om inför matchen?
– Innan matchen pratade vi om att detta var en match med mycket prestige som vi skulle vinna. Vi gick in med inställningen att pressa högt och vinna bollen högt uppe, inte hålla igen och fega. Anfallsmässigt pratade vi om vilka passningar vi skulle slå för att hitta bra ytor mellan dem och kunna såra dem på ett effektivt sätt.

Det verkar som att er matchplan fungerade alldeles utmärkt och lite till, vinst med 6-0. Kan du ta oss igenom matchen lite kortfattat?
– Jag tycker att häcken började matchen bättre än oss. Dem hade bollen mer än oss och kunde etablera mer spel på våran planhalva. Efter ett tag kom vi in i matchen mer och mer och efter ett bolltapp på mitten kunde vi kontra in 1-0 målet. Efter det tycker jag det var vi som hade kontroll på matchen och fick den dit vi ville. Vi hade bäst och flest chanser, var mycket mer effektiva i sista tredje delen och hade ett väl fungerande försvarspel. I andra halvlek äger vi matchen och slutför den snyggt.

En ren utklassning, hur skönt var det att vinna det här derbyt med sådana stora siffror?
– Det kändes såklart underbart! Det är alltid snack innan matcherna och det är alltid extra skönt att vinna ett derby och speciellt med sånna stora siffror.

Vad väntar härnäst för dig och laget? Blir det U19 för dig?
– Vi har fyra matcher kvar i U17 Allsvenskan, efter det vet jag faktiskt inte vad som väntar. Jag hoppas på en plats till EM-kvalet på Cypern och en uppflyttning i U19-laget.

Läs också: Välbekant trio tränade med IFK Göteborgs A-lag

Vill tacka Rasmus Wikström för att han ville ställa upp på intervjun och även gratulera till den fina prestationen med P16-lanslaget och vinsten mot BK Häcken.

För IFK Göteborg U17 väntar nu följande spelschema i U17-Allsvenskan:

2017-09-24, Helsingborgs IF – IFK Göteborg @ Olympiafältet
2017-10-01, IF Elfsborg – IFK Göteborg @ Borås Arena
2017-10-08, IFK Göteborg – Örebro SK FK @ Kviberg 5
2017-10-15, Trelleborgs FF – IFK Göteborg @ Vångavallen

//Rudy Alvarado

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/RudyAlvarado
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget

Intervjuer

Video: Kevin Ackermann om matcherna mot Slovakien med P16-landslaget

Publicerad

den

Läs också: Video: Kevin Ackermann en av målskyttarna när P16-landslaget vann, se höjdpunkterna här

Källa: BK Häcken

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/RudyAlvarado
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget

Intervjuer

SUPERSÖNDAG: Champions League-domaren Joakim Amri Nilsson – ”Man får nypa sig i armen”

Publicerad

den

I dagens Supersöndag träffar vi Joakim Amri Nilsson, assisterande domare i Allsvenskan, Europa League och Champions League. Vi pratar om att pussla ihop deltidsjobb med domaryrket, vad som är roligast med att vara domare och vilka drömmar han har kvar att uppnå.

Joakim har varit fotbollsdomare i 13 år, och det var kompisen och kollegan Bojan Pandzic som fick honom att börja. Han var i 20-årsåldern, spelade fotboll i Backa IF och hängde med Bojan när han skulle döma en match.
– Det såg ju jätteskoj ut, så jag tänkte att det där måste jag testa. Och sedan fastnade jag, säger Joakim.

Han berättar att han gillade det sociala spelet som pågick på planen, att man som domare ville få alla spelare att på något sätt sträva mot samma mål.

När Joakim gick upp till att döma elitfotboll blev han tvungen att välja om han ville fortsätta som huvuddomare eller som assisterande.
– Det är svårt att kombinera och på elitnivå måste man välja. För min del kände jag att jag ville välja assisterande.

Hur kommer det sig att du valde just assisterande och inte huvuddomare?
– Jag kände att det var mer min roll. Ta beslut fast ändå inte vara i centrum hela tiden. Så tror jag att jag kände då. Sedan har jag faktiskt inte funderat på det mer, varför jag inte blev domare. Men det är ingenting jag ångrar heller.

Läs också: Supersöndag med Bojan Pandzic – ”Många fler positiva sidor än man tror”

Den 34-årige Göteborgaren har precis som många andra allsvenska ett jobb vid sidan av domaryrket. Han jobbar halvtid som säljare och säger att det är oerhört viktigt med en förstående arbetsgivare när man jobbar som domare.
– Det är inte vem som helst som går med på de här premisserna, man är ju borta väldigt mycket. Jag har en möjlighet att jobba halvtid, det hade inte gått annars. Men de flesta jobbar heltid, med lite flex för att kunna gå ifrån. Det krävs mycket planering, säger Joakim.

”Det finns många fördelar med sociala medier”

Den största skillnaden som Joakim ser i sin vardag idag, jämfört med när han började döma fotboll, är att det blivit ett tuffare klimat bland spelare, föräldrar och ledare.
– Det är mycket hårdare attityd. Man ser nästan varje vecka att det är domare som slutar eller domare som utsatts för våld. Men det är inte bara i domaryrket, det gäller ju samhället överlag.

Han fortsätter:
– Det måste förstås ligga på föräldrarnas ansvar. Det är för mycket prestige, de vill att barnen ska nå framgång så de gapar och skriker. Men det har säkert att görande att de tittar mycket på de stora ligorna som går på TV vecka in och vecka ut. Där är det mycket liv, mycket reaktioner. Det speglar ju av sig såklart. Men ibland undrar man ju hur de tänker.

Joakim poängterar att det är mycket som blivit bättre under hans tid i domaryrket också. Bland annat den positiva uppmärksamhet som svenska domare får i internationella sammanhang, att medierna hjälper att lyfta yrket.
– Det finns mycket negativt i media, men också mycket positivt. Och i sociala medier. Fler saker kommer fram. Och det gäller inte bara domare, titta på alla ungdomar som kommer fram. Det får ju alla nys om nu. Det är fantastiskt. Det finns många fördelar med sociala medier.

Joakim Amri Nilsson (t h) med kompisen och kollegan Bojan Pandzic (t v).

Vad är det bästa med att vara domare?
– Jag tycker fortfarande det är att man får träffa så mycket olika människor. Allt ifrån spelare till ledare. Alla olika personligheter. Och såklart fotbollen. Att man får uppleva den på högsta nivå. Det är få förunnat. Man får nypa sig i armen ibland när man får åka ut i Europa, det är fantastiskt kul.

Hur ser en vanlig arbetsvecka ut för dig?
– Jag lämnar barnen och kommer in vid 8. Sedan jobbar jag till 13-14. Åker hem, tränar. Hämtar barnen. Det är en vanligt träningsdag, arbetsdag.
– En matchdag i Sverige brukar jag gå hem vid 10-11, om det inte är för långt att åka. Åker jag till Stockholm eller Östersund då har jag hela dan ledigt från Telia. Men har jag Malmö eller Göteborg så brukar jag gå vid 10-11. Jag åker hem, vilar någon timme, äter och sedan åker jag. Är det relativt nära så brukar jag köra bil. Jag tycker det är ganska skönt. Är det en internationell match måste jag ta ledigt tre dagar från jobbet, på internationella matcher är man alltid borta minst tre dagar.

Har du några intressen utanför fotbollen?
– Familjen tar mycket tid, utan dem hade jag inte varit där jag är idag Sedan är det sport. Jag älskar nästan allt. Jag kollar mycket fotboll, hockey, handboll. Jag är en sportnörd.

Om du skulle ge tips till någon som funderar på att börja som domare. Vad skulle det vara då?
– Jag har ett par punkter som är otroligt viktiga. Dels att vara ambitiös, ta det på allvar. Lyssna på domare som varit med längre, som är äldre. Det är svårt att ta det på allvar när man dömer ungdomsfotboll, men gå in för det på riktigt. Om man vill lyckas inom domarskapet är det otroligt viktigt.
– Jag har fortfarande massor kvar att lära, även om jag dömer allsvenskan idag. Man lyssnar och tar med sig saker från de andra hela tiden.

Det finns säkert de som tycker att det känns läskigt, att de är rädda för att ”få skit”?
– Våga testa på det! Det är liksom en bråkdel av föräldrar och ledare som missköter sig.
– Men någonstans måste man, det kanske låter konstigt, men man måste gilla det på något sätt. Inte att få skit, men att utmanas i att hantera det. Så kände verkligen jag. Att se vad man klarar av. Sedan passar inte alla som domare, men man måste våga testa på det och ge det en chans! Det är fantastiska upplevelser, man får så mycket med sig.

”Man glömmer ofta att njuta”

Joakim har varit allsvensk domare i tre år, och förra året blev han assisterande Fifa-domare. Nu får han ta emot internationella uppdrag från Uefa. Han har hittills gjort tre Champions League-matcher och håller en match i Tyskland som den absolut häftigaste än så länge.
– Dortmund. Det var närmare 70 000 på läktaren. Att se den gula väggen… Det var helt sjukt.

Är det svårt att koppla bort inramningen på såna stora matcher?
– Nej, man går verkligen in i bubblan. Det är ingen klyscha. Det spelar ingen roll om man är på Ullevi inför 5000 eller om man är inför 50 000, man är så fokuserad. Innan match njuter man av den härliga inramningen men sen när går man in i sin bubbla och fokuserar på att döma matchen.

Har du några drömmar eller mål med din domarutövning?
– Det är väl att komma med på något mästerskap någon gång. EM eller VM. Förra året hade jag som mål att komma ut i Europa, Champions League. Och det fick jag göra tre gånger förra året. Så det målet är ju klart. Nu är det ett mästerskap.

Hur långt bort tror du det är då?
– Jag vet inte, det är svårt att säga. Jag är beroende av att en svensk huvuddomare blir uttagen till ett mästerskap, då kan jag också bli det. Man blir uttagen som team från samma land till de stora mästerskapen, så det är svårt att säga men jag hoppas det blir någon gång i framtiden.

 

11 snabba med Joakim Amri Nilsson

Favoritmat – Min frus hamburgare

Favoritartist – Håkan Hellström

Favoritfärg – Blå

Favoritglass – Sandwich

Favoritdjur – Lejon

Senaste biofilmen du såg – Dumma Mej (med min dotter)

Favoritfilm – Jag hatar att kolla på film, haha

Senaste konserten du var på – Håkan Hellström på Ullevi

Favoritsport (förutom fotboll) – Hockey (Frölunda är favoritlaget)

Någonting du hatar – Mobbning

Någonting du älskar – Min familj

Följ bloggen på sociala medier:

Facebook: Facebook.com/ungdomsfotboll.se
Instagram: Instagram.com/ungdomsfotboll.se
Twitter: Twitter.com/RudyAlvarado
Youtube: Youtube.com/c/UngdomsfotbollSE
Följ även bevakningen via hashtagen: #ungdomsfotboll


Läs hela inlägget
Annons

Facebook

Instagram

Populärt

Copyright © 2017 Alvarado Sport & Media